Frallan - Mitt tecknade liv

Med tyfonsteg märker vi nu hur kroppar brister och duvorna häckar, späda blommor med näpna namn dyker upp här och var och maskrosorna hetsar till allsång:

- Jag lät alla mina maskrosor fiiinaaaas fast jag vet att de kallas ogräs och bör rotas UUUTTTT men det är så skönt att sitta och miiiiinaaas små solar i gräset när sommaren är sluuut... osv, osv.

Samtidigt blir vi trevligare och påtagligt gladare (Vi är alla överens om att vi kan skylla på solen! Vi är naturligtvis fortfarande bittra och otillfredsställda med våra liv egentligen, om inte vore för att den där förbannade solen skulle få oss på så bra humör bara!!). Våren för alltid med sig en blomstrande stämning av förändring och vi vaknar sakta upp ur den vinterdvala vi legat och tjurat i under ett halvår.

Nu förväntas vi vara lyckliga över detta fantastiska årstidsskifte, vilket vi såklart är också, men ett liiitet läskigt faktum kvarstår dock, och det är att efter vår... kommer SOMMAR!!! Och vad betyder det då? Vad gör man när det är sommar? Vaaaad är det man som småbarnsförälder måste göra vareviga sommar tills barnen tack gode gud börjar tycka att det är för pinsamt? Vad är det som är blött och slaskigt och kissvarmt och framkallar både drunkning, vatten i ögonen och anorexi? BAD! ATT BADA!! Och BIKINII!!!

Detta år hade jag svurit dyrt och heligt svurit på att jag minsann skulle ha både körkort och klä i kortkort, men inget av det blev det... Jag hade ju i och för sig min lilla motionmotivationssvacka alldeles efter nyår men den känslan har jag nu lyckats undertrycka och bemästra och jag står inte alls och ser mallig ut med min träningsväska nu längre...

Jag gissar att det var den lilla, lilla händelsen med vågen, (jag såg fel på 9 kilo och trodde i ett helt dygn att jag tappat denna vikt, tills jag dagen efter lyckades konstatera att så inte var fallet utan jag hade helt enkelt sett fel på vågen). Det kan ha varit detta som fick mig att känna en aning gymnastikmörker. Sedan blir det ju inte bättre av att min älskade sambo nu minsann i ren ondska har sett till att bli värsta träningsförståsigpåaren och joggar runt här hemma som en manhaftig Blossom och gastar på Paolo Roberotiska:

- Fan, har du gett upp helt eller? Ska du skita i det här? Vill du smaka proteindrink eller?

Jag bemöter honom oftast med en förgiftad blick, eller så blir jag obstinat och börja våldsäta godis och chips framför honom så att han ska bli sugen och falla för frestelsen så att jag sen kan ge tillbaka:
-Hurru, haru gett upp nu eller? va?va?va? VA? Och sticka in ett hårt pekfinger i hans mage - Ska du skita i det här eller?du?du?du? Vill du smaka proteindrink eller? Jag har gjort den på trä, strumpor och linfröolja, Man kräks nästan inte och så är det JÄTTENYTTIGT!!!

Men istället för att få möjlighet att få njuta av denna hämningsaktion så småjoggar han istället iväg till skafferiet för att hämta ALLT onyttigt vi har samlat på oss under fyra år och så slänger han till mig det och tjoar:

- Det är ju JÄTTEBRA!! Ät upp allt vi har så slipper jag se det och bli sugen! Det gör ju inget om du äter upp det! Du är ju ändå ett hopplöst fall!! Du kommer ju aldrig att bli smal, du kommer att vara en knubbig gråsäl i hela ditt liv! Tjockis!!

Ok, de där sista fyra meningarna säger han inte, men ändå...

Jag ska iallafall köra igång igen nu på måndag! Funderar bara på om det skulle vara bättre om jag helt enkelt lät bli att äta under en vecka eller två som mjukstart... Om jag inte äter någonting alls på två veckor så borde det väl ge effekt!? vad tror ni? det borde väl funka? Jag behöver ändå inte vara så jävla pigg och glad i sommar, ska ju bara ligga och sola på stranden! Måste man väl inte ha näring för att fixa.

Nä, på måndag börjar alltså min nya träningsdagbok. Det kommer att bli skittråkigt för er som inte har börjat träna ännu, för jag ska minsann sätta in bilder på hur smal och snygg jag blir sedan, och då får ni SKÄMMAS!! Bara så ni vet!!

Måste äta lite chips så jag inte har kvar något till på måndag! Hej så länge.