Frallan - Mitt tecknade liv

Finns det något mer prestationsångest gynnande än en rykande färsk Ikea katalog? Jag kommer då inte på någonting. Skulle kunna vara sommartorpet då, men nä, ingen kan ju identifiera sig med Ernst Kirschte... Kuschs... Krichser... han den där Ernst! Så det kommer nog inte i närheten ändå?

För några dagar sedan så damp denna inredningsbibel nr 1 ned i brevlådan även hos mig. Det är närmast med en religiös känsla med hallucinationer av knastrande kreativitet innefattande symaskin och pensel som man öppnar de nytryckta sidorna och överöses av färgsprakande idéer, som förvånansvärt sällan blir lika konstnärligt tilltalande i verkligheten som de lyckligt leende esteterna på bilderna i katalogen har lyckats få till det. Hur mycket man än försöker så blir varken färg form eller människor detsamma som bilden demonstrerar. Jag får en blandad känsla av både tillfredsställelse och ängslan över att 3,5 miljoner ytterligare exemplar av denna ångestladdade heminredningsguide ska skickas ut till hushåll i hela Sverige. Och därför kommer ju vi som land med stor sannolikhet att faktiskt stagnera under några veckor, kanske till och med månader tills alla amatörinredare lyckats kopiera köket på sida 100. Och vad händer då med samhället!?

Det är ju sedan inte bara denna "kvasiinredningsarkitekt inspirerande" katalog som bör lusläsas, utan man måste ju naturligtvis besöka närmaste Ikea för att få sig en titt på vilka möblerings förordnanden som kommer att gälla under hösten. Naturligtvis tänker varje människa i den stad du bor i samma tanke på precis samma dag och plötsligt står vi där tillsammans allihopa, hopträngda som makrillar på textilavdelningen, där man plötsligt måste skaka av sig en medelålders kvinna som misstar din nyinköpta klänning för ett gardintyg varpå hon kastar sig över den i ett försök att rycka loss den först av alla.

 

Efter att du sedan shoppat kvalificerat skräp för 800 hundra kronor och lyckats hamna i slagsmåls liknande tumult med tre småbarn och två kärringar så kommer man hem med: De obligatoriska doftljusen, ett par billiga gröna växter som håller i två veckor, en billig vas, 28 handukar som bara kostade 3 kronor styck, alleles för många ljusblåa, jättefula prydnadskuddar som du ska sy kuddfodral till (tror du), en duk som inte passar någonstans, en gardinstång, två par gardiner i en klämmig kulör som ska hjälpa dig på traven till ditt "sidan 136" rum och ytterligare tre till av dessa blåa stora jävla plastsäckar bara för att de är såååå bra att lägga tvätten i... Hur mycket tvätt ska man ha egentligen?

 

Sedan utbrister din sambo:

 

- Rosa?! Har du köpt rosa gardiner!? Jag hatar verkligen rosa! Det där kan vi ju inte hänga upp!

Och trots att du prompt vågar påstå att det kommer bli jättesnyggt tillsammans med bara liiiite andra grejer från Ikea så vägrar han gå med på ditt inköp och hotar med att flytta till eget boende, så tappar du tålamodet totalt och känner dig berövad på din nyfunna, konstnärliga inredningsarkitekt ådra och så plockar du ihop alla insexnycklar du samlat på dig under åren och kastar dessa hårt i huvudet på honom för att sedan lägga Ikeakatalogen åt sidan.

 

Ändå tills nästa höst, då du genomgår samma procedur igen och tills dess går vi alla omkring med en konstant avundsjuka mot människor som får sina hem att se sådär Ikea kompletta ut.

Vi hatar dom i smyg, för vi vet alla att vi är bättre på att inreda än dom! Det är bara det att vi inte haft tid/råd/ork/lust/ att åka till Ikea på sistone, så det så...