Nu blir det här andra pepparkakor... och knäck.



Idag hade vi fått nog av att slappa som värsta överklassen. Nu är det dags att vässa arbetarnävarna igen och ta sig an lite hederrligt arbete. Upp till kamp gick vi så mot ( den ekoloooogiska) pepparkaksdegen! Eller vi och vi... jag kokade visserligen knäck och la mig inte märkvärdigt mycket i brudarnas begerande.Bortsätt från att jag bestämt men mycket vänligt avstyrde att en degklump stor som en manhaftig vänsternäve blev ungsbakad i hopp om att det skulle bli en pepparkaksfotboll... suck.

Resultatet blev trots det till slut alldeles fantastiskt. Allt detta fixades dessutomutan några som helst tårar eller vattniga ögon. Inte ens med ett överdrivet spill på golvet. Jag hade visserligen garderat mig med att säga att pappa J minsann hade klampat omkring med sina uteskor på golvet så om de skulle tappa något så var det skölja eller slänga som gäller. Det funkade över förväntan och ungarna tycktes utveckla en fobi över att tappa saker. " Har pappa gått här?" "- Näää, där under köksbordet har han kanske inte gått men..." "Har han gått här då?" "Nää, kanske inte precis där i hörnet men..." Jag undrade i tysthet över vad de egentligen föreställde sig att J går i för äckliga högar när han är ute.











Själv gjorde jag alltså knäck. Det gick inte alls bra.  Första satsen, med den enda grädden och den sista sirapen jag hade, brändes naturligtvis och satsen efter det fick alltså improviseras fram.Efterssom att jag har ett litet problem med auktoriteter i form av recept så skapade jag ett eget, som visade sig vara riktigt lyckat och som jag härmed gärna delar med mig av:




Jennys goda knäckfastegentligenvanligkola:

2 dl sirap ( Då den vanliga, ljusa sirapen tog slut vid den första satsen så fick jag nöja mig med mörk brödsirap... vilket jag inte alls rekommenderar!)

2 dl grädde ( Eftersom den sista grädden i mitt fall nästan brann upp så blev det istället en djupdykning i soporne efter gräddtetran. I med en liten skvätt vatten i den och skaka ordentligt, VIPS så har du något som iallafall ser ut som grädde)

2 dl socker (eftersom att brödsirap är så mycket äckligare än vanig sirap så kompenserade jag det genom att slänga i en två- tre extra decilitrar på en höft sådär)
 
2 msk smör ( Detta när jag efter 20 minuters kokning insåg att vattengrädden var alltför mycket vatten och aldrig i livet skulle lyckas knyta ihop den här smeten till något kolaliknande)

1 liten nypa bakpulver (Ja, jag vet inte varför... fick för mig att jag läst det någonstans. Tror att det ska bli lite sprödare då... ja, spröööödare ska det bli, om jag nu inte blandat ihop receptet med sockerkaka...nåja..)

1 msk kakao (ifall det blir skitäckligt så ser det åtminstone gott ut)

Gör så här:

Rör ihop i en stor kastrull och koka i ca 20 minuter, eller tills du ger upp hoppet om en kolasmet och kasta då som sista desperata åtgärd i en stor klick smör. Smeten ska inte koka över ett visst antal grader, då blir den alldeles för hård. Vad det är för grader har jag ingen aning om. Man kan använta termometer och febertermometer går INTE bra (det vet jag sedan ett tidigare experiment med mig och en polkagrissmet). Undertiden det kokar så kan du fundera på om du vill lägga något spännande, som en liten överaskning i botten av knäckformarna. Själv samlade jag ihop lite blandat skräp från skafferiet, russin, gammal hård mandelmassa, ynkliga bitar av kvarlämnad blockchoklad. Men man kan också strunta i det så slipper man en massa onödigt pill med något som ingen iallafall kommer att känna smaken av.

Ta nu bort kastrullen från plattan fort som fan. Lägg sen supersnappt upp de små, små, pyttejävlasmå pappersformarna på ett fat eller bricka. Nu häller du i smeten i dem. SPILL INTE, för det går aldrig i helvetet bort det där jävla sockret!! När du sen fyllt alla små frimärksformar så märker du att du nu har flera liter kola kvar i kastrullen och du måste därför på nytt lägga upp några hundratusentals av dessa små jävulskap till formar. Om nu smeten inte har stelnat när du är klar så fortsätter du att fylla formar tills du har mjölksyra i armen, eller tills smeten är slut.

Ställ nu int faten i frysen och passa på att slänga alla gamla frystorkade grönsakspåsar som du köpt när du lurade dig själv att du skulle börja äta nyttigare som nu bara ligger och tar upp bra knäckplats i frysen. Vänta i några minuter, typ 2, ta sedan den första av en hel massa hemmagjord knäcksomegentligenärvanligkola som nu är färdig!


Låt väl smaka!

Kommentarer
Postat av: Kristina Burén

Jenny!

Jag är s t o l t över att vara din släkting! Vilken fantastisk kola du verkar ha gjort och vilken härlig beskrivning. Skicka den till "Leila bakar och lagar".

Jag skrattade högt när jag läste!

Jättekram

Mo Kri

2008-12-11 @ 19:28:08
URL: http://krislind49
Postat av: mammakarin

Roligt Jenny...roligt, jag skrattade också högt...flera gånger...du fångar känslan på pricken. Det vet ju alla vi som varit med om helv....hela knäckkok.

2008-12-11 @ 21:42:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0