Frallan - Mitt tecknade liv

Serier, några kåserier och lite övriga betraktelser.

När inte beach 2007 blev av...

Efter att ha suttit och huttrat sig blå över vinterns frostfyllda nätter och vårens dystra duskväder år 2007 så kommer då helt plötsligt sommaren. Helt utan förvarning springer termometern upp till 25 grader och det vallfärdas till skönhetssalongernas brun-utan-sol hyllor. I år hade man ingen chans att förbereda sig!! Plötsligt ska man stå där i sin blekfeta vinterskrud och se avslappnad ut på en fullsatt strand i en bikini. En bikini som i mitt fall för säkerhets skull är en storlek för stor så att ingen ska råka undgå att jag faktiskt kan vara till och med både en och några storlekar större än vad jag är.

Just när jag lyckats sätta mig till rätta och fixat till bikiniöverdelen så att ingenting förargelseväckande sticker ut, och placerat handduken "spontant? glömd över magen och höfterna och lagt mig till ro, där jag tänker fortsätta ligga tills jag till mina medsolares förtret ska försöka vända på denna bleka fläskpannkaka väääälldigt diskret efter en timme. Då ställer sig naturligtvis min underbara dotter på 5 år å skriker att jag minsann mååååste följa med henne ut i vattnet. När jag försöker fräsväsviska till henne att jag inte riktigt vågar ännu, för det förmodligen är alldeles för kallt i vattnet, så kontrar prinsessan ljudligt: - Men det är klart att du vågar mamma! Du är väl inte rädd för någonting!

Folket omkring mig ler åt hennes förtjusande uppmuntran till sin strama mor och de lägger huvudet på sned för att på så sätt få mig att förstå att jag minsann inte kaaaann säga emot en sådan raring efter det argumentet, de sitter där med sina skeva huvuden och flackar med blicken likt värsta Marilyn och jag måste inse att jag faktiskt inte har något annat val än att resa mig upp ur tryggheten under handduken, att ta de 6 dallriga stegen ut till vattnet, för att där "tappa" handduken i en slarvig hög alldeles vid strandkanten, medan jag samtidigt ska se förvånad och lite irriterad ut som glömde handuken kvar på kroppen och inte lite nonchalant lät den ligga kvar flera hundra meter upp på stranden medans jag slow motion sprang ned mot vattnet. Sedan gäller det att slita med sig ungen i ett fast armgrepp för att så snabbt som möjligt ta sig ut på det djupa, över naveln och man är räddad!!

Puh... Jag kikar upp mot de förbannade trugarna som pressat mig mot min vilja ut i vattnet för att visa att jag visst är en bra mor som heeeelt avspänt tar ett dopp med mitt lilla barn, men nu låtsas de inte ens se åt mitt håll... Ni vet sådär som man kan göra om man ser någon utan armar eller med tre öron, att man blickar förvånat, men man "tittar" inte... jag lockas i en halv minut att plötsligt ta på mig ett krigaransikte, skrika: AAAATTTTTAAACKK!!!!! och springa upp alldeles utan handuk mitt på stranden för att på så sätt skrämma iväg alla! Så kunde jag ligga där själv i godan ro med mitt barn utan att någon runtomkring försöker gömma glasspapper i mina celluliter. Men detta gör jag naturligtvis inte, inte utan handuk, då går det faktiskt inte!


När dottern är nöjd med mitt deltagande och jag hoppas att min kropp blivit åtminstone röd av kylan i vattnet så att jag inte ska stråla med min blekhet när jag nu ska blotta mig igen . Som tur ä så "glömde" jag ju handduken alldeles vid vattenbrynet så jag kan ju faktiskt gå vackert framåtlutad i stort sätt hela vägen i vattnet för att jag måste ju faktiskt plocka upp den och när jag nu ändå plockat upp den så kan man väl lika gärna passa på att vira in sig ordentligt i den så att man inte blir förkyld!

Sedan går jag så lite avslappnat till min filt och sätter mig tillrätta igen och tar en välförtjänt kaffepaus och intalar mig själv att på måndag ska det minsann bli förändring, DÅ ska jag börja äta nyttigt och motionera, på riktigt denna gång, inte som alla år innan, för nu är det beach 2008 som gäller!!!
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: