Frallan - Mitt tecknade liv

Jag har ju den förmånen att kunna kråma mig med att vara något så modernt som sångerska. Inte bara så att jag gnolar rent allmänt i diverse sammanhang utan jag får faktiskt betalt, och då får man, för det har jag kollat upp, kalla sig professionell! Det ni...


Detta har ju gjort att även jag vill lägga till med ett sådant däringa häftigt artistpseudonym förståss. Typ Dilba, Madonna eller Feven! Problemet är bara att jag inte har någon vidare utgångspunkt att gå ifrån. Mitt förnamn, Jenny, är ju inte det mest originella och skriker snarare alldeles alldaglig, småmullig svenne än häftig, originell, färgstark förebild som jag egentligen vill bli associerad med. Vilka häftiga, kända Jenny finns det? Jenny Lind? OOOOhhh verkligen jättehäftig...


För att inte tala om mitt efternamn, ett namn som uppstod av en mans identitetskris när han under ett förvirrat ögonblick blev förväxlad med en kissemiss. När min farfar var en ungdomlig och lagom aggressiv flottare med ett alldeles vanligt efternamn så råkade han höra en tant hojta: "Karlsson! Karlsssooooon!"Hövlig som han var min kära farfar så svarade han såklart på tilltal:" Jaa! Här är jag! "Men tanten fortsatte:" KAAAARLSSSON! VART ÄÄÄRRRR DU!? " " Jaa! Här är jag!" Upprepade farfar. Men tanten fortsatte ytterligare en gång: "KAAAARLSSSON! VART ÄÄÄRRRR DU!?" Farfar tyckte vid det här laget att det började bli lite överdrivet och blygsam som han var så utbrast han:" MEN JAAA! FÖR HELVETE JAG ÄR JU HÄR!" När det då visade sig att det inte alls var farfar hon så intensivt ropat efter utan att föremålet för hennes saknad var helt enkelt en ... katt. Då valde farfar att storma in på närmaste pastorsexpedition och där det då enligt honom låg en namnkatalog som han då raskt skummade igenom för att slutligen hitta sitt nya namn som ingen förbenad katt eller annat kräk skulle komma att döpas till! Så kom alltså, enligt farfar, vårt namn till, Falestål.


Det förstår ni ju själva att det är svårt att låta avslappnat cool med det namnet. Jag som är internationell, proffisionell sångerska och allt... host, host. Jag försökte övertala skivbolaget om att bara direktöversätta, Dangersteal! Det tyckte jag var häftigt, det tyckte inte dom...


Sedan satt jag och provskrev autografer som jag gjort tidigare i livet, men då som sju åring. Nu satt jag alltså 20 år senare och gjorde samma sak, men nu dög helt plötsligt inte mitt eget namn längre. Nu skulle jag hitta på något nytt. Det skulle ju passa mig, vara tufft, men inte hårdrock, passa till musikstilen och samtidigt ha åtminstone ett litet drag av mitt eget "original" namn. Jenaya? Jenna? Janna? Joune? Jennennanny? Herregud, det är svårt! Jag bestämde att det skulle vara ett för och efternamn i alla fall... Jenny kanske funkar i alla fall. Jo, Jenny får det vara, Jenny någonting... Alla namn jag kom på lät som porrnamn och om ni någonsin sett mig i baddräkt så vet ni att det är absolut inte vad jag signalerar. Efter ordentligt övervägande kom jag då fram till Jenny Bliss, inte med z: a då, Det hade blivit för coolt, och jag är sannerligen lite småtöntig, så Bliss fick räcka. Så, då var det internationella artistnamnet klart.


Men problemet blir nu vad jag ska heta när jag sjunger här i Sverige... Den 1: a november ska jag harkla mig offentligt i en kyrka under en minnesgudstjänst och kantorn kröp bokstavligen till korset och erkände att det fanns en liiiiten risk att hon nämnt fel namn till annonsen som skulle publiceras i tidningen... Möjligtvis kommer det att vara en Jenny Faluberg som ska sjunga, och inte alls någon Jenny Falestål. (Hur kunde hon tro att någon kan heta Faluberg då, det låter ju hellöjligt!) (Jag har förövrigt hört om en Ann Ahlberg, vissa ska ju inte få skaffa barn, än mindre namnge dem!) Jag funderar på om jag ska gå dit i alla fall och se om den där Falubergaren dyker upp. Annars får jag väl vara stand in...

Professionell som jag är och allt...