Ullared 1 - 0




För att ha växt upp i ett land totalt befriat från krig och katastrofer, där det värsta traumatiska oredan består av det årliga ”snökaos” som märkligt nog fortfarande infaller varje höst, år efter år, efter år… suck. MEN, trots att jag nu haft turen att växa upp i denna skyddade verkstad så vet jag ändå preciiiiiis hur det känns att befinna sig i svåraste krigszon! Jag var nämligen på Ullared i helgen. För er som inte vet vad Ullared är så hänvisar jag till följande ekvation:

Ikea * 2 + busslass med shoppinglystna resenärer + milslånga köer – sans och vett + billiga lågkvalitetsmärken - pengar= Ullared.

Med andra ord, fantastiskt! Jag ska ge er en inblick:

Det börjar med att man redan på bilvägen mot Ullared får en massa subtila vinkar om att man är på väg till någon form av twilight zone när man passerar:

Fulhult, Gubbhult, Böket, Vräk, Klitten, Guarp, Maa, Bocksåsen, Nockakulla, Kåtahål, Tån, Tokhult… Ja men ni förstår, man borde ju vara avskräckt nog till att vända om efter detta, men inte då, målet är ULLAREEED!

När man så kommit fram och lyckats klämma in bilen och lyckats byta fordon till en kundvagn  transformeras du sakta men säkert till en "Ullaredsterminator", men extra zoom i ögat för extrapriser. Tillsammans med din armé så lägger ni snabbt upp er strategi. Har man nu en smula otur nu så visar det sig att endast två av fem soldater har utrustat sig med tekniska förnödenheter som mobiltelefon, vilket betyder att ni antingen kan hänga hack i häl på dessa eller att tänka ”Nåja, two for the team” för att sedan rusa så fort du någonsin kan ifrån dem och lämna dem med en luddig förklaring om ev. mötesplats samt ett ovisst klockslag.

De första fem minuterna inne i shopping palatset ägnar du åt att smågnälla över att priserna inte alls är så märkvärdigt låga och att det är väl inget att göra en sååå stor grej av. För att sedan snabbt växla om till att bli en hysterisk kundvagns valsare som tappat all vetskap om både högerregel och allmänt ofredande genom att rabiat kasta runt den osedvanligt stora kundvagnen över båda gamla halta damer och skrikande barn i jakten efter den där tröjan för 30 kronor! Du provar inte utan slänger ned fem st i pansarvagnen och fortsätter kriget.

Efter ett tag är det som om du hypnotiseras och alla ”REA 30-kronor” skyltar förvandlas till ”bortskänkes ”. Du sliter på dig kläder och varor för allt vad du orkar. Denna hysteri delar du naturligtvis med alla resterande besökare och efter några timmar känner du hur det smårycker lite i dina kläder och ser hur tanter tittar lystet på dina varor. Du kommer på dig själv med att blänga surt på en kvinna som har en fin tröja på sig och är på vippen att slita den av henne men ångrar dig i tid och ställer dig i den kilometerlånga kön istället.

Framme vid kassan så är du inte bara genomvåt av svett, utan även utsvulten då du helt glömt bort att äta något i jakten efter fynd. Samtidigt så börjar snålheten smyga sig på. Tack och lov så har personalen på Ullared naturligtvis anammat detta och varit vänliga nog att ställa fram en ”neej, jag ångrar mig” back. Där kan man lägga tillbaka allt skräp du så desperat behövde för fem minuter sedan. Det visar sig vara halva vagnen.  Du betalar med en underlig känsla av skam för att seda plufsa ned i bilen och åka hem.

Väl hemma provas alla 30 – kronors varor och det visar sig naturligtvis att tröjorna var felskurna så de sitter lite snett och vint på kroppen och kanske skulle kärringen med puckelryggen fått vinna dragkampen om den i alla fall… Nåja. Till sist kan du lägga dig ned och njuta av att du i alla fall fyndat två luvtröjor, ett par joggingbyxor, leksaker, strumpor, tröjor, behå och T – shirts för bara några hundringar. Njuter. Glömmer snabbt bort de 8 plagg du köpt med aldrig kommer att använda, och somnar sött…

Kommentarer
Postat av: maggan

haha! det här var en mycket rolig och lite socialantropoligisk beskrivning av ullared... :)

2009-07-09 @ 01:12:36
URL: http://www.maggan.dk

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0