Frallan - Mitt tecknade liv

Serier, några kåserier och lite övriga betraktelser.

Påsk med både mat, häxskratt och ockultism



 
 
 


Vilken påsk! Denna annars så otroligt överskattade och hyperkommersiella högtid har slagit mig med häpnad detta år. Inte bara det att vi nu kunde sitta ute på en egen bakgård och lysa upp himlen med våra blekfeta överarmar. Utan även för att vi fick så otroligt härligt besök av två norske piger. En stor och en liten.


Ingen som såg oss, och inte heller vi, kunde väl någonsin tro att det var 9 år sedan vi träffades sist. Så roligt har vi haft. Vi har laddat internskämtasken med flera roligheter som bara vi förstår och vi har skrattat oavbrutet till tvivelaktiga skämt. Till sist fick min man plötslig nackspärr och valde att avvika från vår sida. Samma sak hände märkligt nog då en annan god vän till mig var här. Mitt i falsettskratten så började han stöna lite försiktigt och ta sig åt nacken... ”Nämen ojojoj… nu måste jag visst gå in och lägga mig, hoppas jag inte är otrevlig”.  Vad ska man säga när han står där då... skev och lidande.

På tal om grälla, skrälliga häxskratt så fick vi mitt i allting ta del av läskigt spännande information om vårt hittills ganska anonyma grannskap.
 
Det har blinkat och blixtrat på ett alarmerande nyfikeväckande sätt uppe vid kyrkan där vi bor nu under en längre tid. Vi är alltså många som har funderat och spekulerat i vad det är för blinkningar som dessa människor håller på med för att nu, äntligen, genom gammalt hederligt grannskvaller få reda på sanningen. Håll i dig nu!

Det är tydligen så att våra grannar, två medelålders kvinnor med tillhörande nervsjukdomar, som går ut varje kväll, inte bara för att ta ut sin aggressiva hund, utan även för att spela in spökljud och ta spökbilder med en bandspelare och en blixtrande kamera!

Detta är dagen sanning. Det står alltså två 50 +:are där uppe och blixtrar med en inställd kamera för att på så sätt lyckas skrämma slag på någon gammal osalig rackare och så försöker de snacka med denne. Om man har de kontakter jag har så kan man se dessa inspelningar och foton på You Tube!

Där kan man till exempel höra följande inspelning:

Spraaak, spraaaak... (fågelkvitter)... Spraaaak... Brummande billjud…

Kvinnan som filmar översätter här med text:

”Här hör vi tre andar. De talar dock samtidigt så det kan vara svårt att höra (!!!) Men de säger:

Ande 1= Anna...

Ande 2: Vad gör ni här?

Ande 3: Ge hit pipan...

Detta hör de alltså. För oss vanliga människor så låter det naturligtvis som helt vanligt fågelkvitter och en helt vanlig bil som brummar, men detta är alltså icke sant. Tydligen... TYDLIGEN... så finns det dessutom en historia bakom detta utlåtande:

(Kvinnan skriver)

"Jag tror att dessa andar är från 1800 - talet. Anledningen till det är för att man på den tiden kallade varandra vi "ni" och inte "du"." Hon syftar på "kommentaren" "Vad gör ni här" alltså...

Dessutom:

" Jag tror att detta var platsen där dessa andar har stått och tjuvrök, det är därför de ber oss att "ge hit pipan""

Ni förstår ju själva hur otroligt roligt vi har haft åt detta!

Ibland känner jag mig inte ett dugg förvånad över att jag tappat nästintill all tro på mänskligheten.
För att sedan naturligtvis återfå den när jag får den äran att som i helgen umgås med glada, obesvärliga, roliga, fantasifulla och omtänksamma människor, vilket jag och min familj ju fick under hela påskhelgen!

Om vi nu kan bortse från den lilla. lilla detaljen att min vän somnade mitt i mitt allra allvarligaste samtal, men det är ju bara en detalj, man ska inte vara så kräsen inte ;)




 


Taggar: Påsk, vänskap, spökhistorier, grannar;