Frallan - Mitt tecknade liv

Vi ska gifta oss. Vi ska faktiskt gifta oss... Det ska vi göra.

Och det, min vän, är det enda som är riktigt säkert med detta bröllop. Att vi ska göra det och att vi ska göra det med varandra. Sedan är det ett enda stort blank i båda våra planeter. Inte för att det har varit så hela tiden, neeeheej då, tvärt om. Helt plötsligt så drabbas vi av bröllopshybris och idéerna bara haglar över oss som välkokta risgryn, och vi utbrister båda ett falsettpipande JAAAAAaaaa! För att sedan, dagen efter, lyfta både näsvingar och ögonbryn åt våra otroligt korkade idéer. Och så börjar vi från noll igen.

Under dessa tre månader som giftermålet har hägrat så har vi redan hunnit boka två kyrkor, en präst, en vigselförrättare, två bröllopssviter, ett hotell, ett vandrarhem, två festlokaler och en bygdegård... Och vi har inte avbokat någon av dem ännu.

Vi konstaterade för ett tag sen att vi under dessa 9 år, mer eller mindre har lyckats modellera varandra som individer. Ett virrvarr av givande och tagande har tydligen gjort att vi nu för tiden inte bara kan avsluta varandras meningar, utan även bedriva tankeläsning och samåsiktning. "Samåsiktning" innebär att man, utan att veta om det automatiskt gillar exakt samma låtar på melodifestivalen, att man tycker precis samma saker om olika teveprogram eller nya kontakter. Det innebär INTE att man tar på sig matchande joggingkläder och åker på husvagnsemester under förargade utrop. Det kallas istället äktenskapliga förpliktelser och det är det vi strävar efter förstås!  

För visst är det är en hel massa saker som vi lärt oss av varandra och som vi inte hade en aning om innan vi träffades. Jag visste till exempel inte hur ska - musik lät, han visste inte att man kan uppskatta musikalmusik, jag lärde mig en massa smeknamn för gräs och vilka tatuerare som är bra. Han har lärt sig att gråta och att man inte ska ta en allt för stor klick av brun utan sol -kräm i ansiktet. osv., Osv. Men, tyvärr har ju då denna komposition gjort att vi nu istället formats till en enda substans av biologisk materia med två exakt lika svårkontrollerade hjärnor. Vi är båda spontana. Vilket är bra, men, MEN när det handlar om att planera ett bröllop så kanske, kanske det skulle vara bra att ha en liiiiten gnutta av organisationsförmåga dessutom... Eller åtminstone bara lite fallenhet för att lyckas hålla fast vi vad som beslutats i mera än två minuter.

Vi har under denna bröllopsresa gått mellan stor och prålig kyrkovigsel till liten borgerlig snabbis på vår innergård. Vi har pendlat mellan vikingatema till fina gå bort rockar med svåruttalade namn. Just i denna skrivande stund, så är det enda som vi bestämt följande:

Vi ska gifta oss
Med varandra
Den 22: augusti 2009

That`s it!

Det finns ingen lösning som verkar universal och vi har inte ens möjlighet att anmäla oss till "Vårt bröllop i dina händer" eftersom vår släkt beslutat sig för att bo flera hundra mil ifrån oss och därför knappast skulle kunna ta sig an någon planering... Egoister!

Nu efterlyser jag härmed alla tips vi kan få! VAD ska vi göra? Jag ger er lite att arbeta med bara, viktiga regler att hålla sig inom bara:

Vi vill att det blir en rolig, familjär, fest där alla känner sig bekväma och avslappnade
Vår dotter och min lillkusin ska vara brudnäbbar.
Det ska vara lättillgängligt för alla
Inga pinsamma stela typiska vigsel grejer som inte passar oss. (Det där med att gästerna ringer i en klocka och så ska vi pussas gör att jag blir generad av att bara tänka tanken!)
Gärna något lite annorlunda...


Så alltså HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!