Det våras för rynkan!

 

 

 

 

Jahapp, då var solen här igen. Visst är det underbart när det bränner i hyn och man får sitta och kisa med sina små ljuskänsliga ögon mot en blekblå himmel, äntligen.

 

MEN när man sedan kommer in och entusiastiskt joggar fram till spegel för att se om de skrala solstrålarna lyckats mörka till den grisskära färgtonen i ansiktet och istället möts av en påbörjad klyvning av huvudet mellan ögonbrynen så känns det inte fullt så ljuvligt. Jag försöker med våld att slita isär rynkan och intalar mig att om jag gnuggar våldsamt på den så kommer blodcirkulationen att medföra en välkommen uppsvällning precis på rynkeländet. Men denna kvasivetenskapliga metod visar sig inte åstadkomma någonting annat än svidande smärta. Eftersom att jag bestämt har babblat mot användandet av botox för att rätta till liknande skavanker så skulle det ju tyckas något absurt om jag skulle anamma den metoden. Istället försöker jag att fundera ut på hur denna rynka och jag skulle kunna komma överens.

 

Följande positiva fördelar kom jag fram till med att ha en kraftig rynka mellan ögonbrynen:

  • Man kan använda den till att spara femkronan till kundvagnen däri, så att man slipper stå där i dragkamp med shoppinglystna kärringar och att det sedan visar sig att man inte kan ”köpa loss” vagnjäveln, ett problem som annars är ganska vanligt.
  • Jag skulle kunna pryda den med läppstift och på fullt allvar hävda att det är min extramun och som partytrix kan jag springa runt och kyssa folk med den. Säkert väldigt festligt och uppskattat.
  • Jag kan tänka på flera spännande sexuella aktiviteter med ett extra kvinnligt könsorgan i pannan… kanske inte så upphetsande, men dock spännande.
  • Man kan på rent bus använda den till att sträcka fram biobiljetten på ett tokroligt sätt.
  • Man skulle kunna använda den i rent maktsyfte. Vad jag än säger så kommer jag att se arg ut och på så sätt sätter jag kanske lite fruktan i min omgivning, som sakta kommer att formas till slavar under mig och min rynka.
  • Folk kanske börjar ta mig för en riktig grubblare med pannan konstant i djupa veck. Detta kan ju förståss medföra en gratis statusskjuts och folk kommer att börja lyssna intresserat på mig och min nya Dylan a´la Beverly Hills rynka.
  • Om jag skulle få för mig att bli knarkare kan detta vara en utomordentlig gömma för mitt kokain. Ingen skulle väl söka därinne? Det har då i alla fall aldrig jag sett i vare sig Beck- eller Falkfilmerna!
  • Ni vet ibland när man råkar klia sig i näsan och det råkar klibba fast en liten… grej… på fingret och man inte riktigt vet hur man ska smyga bort den… NU vet jag var.
  • Nu har jag äntligen ett kroppsligt kännetecken som jag annars saknat hela mitt liv. Jag kan vara ”hon med rynkan” istället för ”hon den där hysteriska sladdertackan”.


Japp. Så får det bli. Jag välkomnar alltså härmed denna rynka och ser fram emot en skön, solig sommar tillsammans!

 


Kommentarer
Postat av: WoB

Eller så kan man göra som jag gör. Vara hysteriskt flabbglad över den enorma finnen som satt sig precis där och jämnat ut fåran bättre än allt botox i världen. Hellre finnig än rynkig liksom. Ständigt 14 år :-)

2010-04-10 @ 01:39:55
URL: http://wob.blogg.se/
Postat av: Jonna

asg Gode tid vad jag skrattade åt ditt inlägg! Du har sån skön humor Jennie! :D Det har du alltid haft! :D

Sjukt bra skrivet! :)

2010-04-10 @ 02:31:33
URL: http://lesanglotdesanges.blogg.se/
Postat av: mammakarin

Tack för alla tipsen, jag kommer att använda mej av dem, tror jag...jätteroligt.

2010-04-28 @ 22:25:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0