Frallan - Mitt tecknade liv

 -  Det går bra i denna kassa också!

 Det är då som att en blixt slår ned och denna späda, veka, oskuldsfulla käring bakom mig blev som förbytt. Hon skumpade till. Vräkte snabbt upp sina tre varor i den knarrande famnen och armbågade sig fram till den nyöppnade kassan! Hon satte hela sitt liv på spel där hon vacklande haltade fram på de sköra, åderbråcksprängda spirorna!

Hon kom förvisso inte fram först i kön nu heller, trots sin ansträngning... utan hamnade på fjärde plats i kön… från en tredjeplats till en fjärdeplats alltså. Det blev inga stående ovationer för det besväret minsann. När hon lugnat ned sig efter det plötsliga anfallet tittade hon skamset upp och såg lite överraskad och förvirrad ut i de gamla gråstarriga ögonen…" Varför i hela friden gjorde jag så där för?" hörde jag henne tänka.

För det är ju så, ibland gör man saker så spontant och snabbt att man inte hinner tänka och plösligt står man där med fingret i arslet och undrar hur i helvete det kom dit. Nu är ju jag kvinna, så därför kan jag ju bara tala ur ett kvinnligt perspektiv. Men är det helt galet att våga påstå att ni karlar har en tendens att lägga till med sådana här spontana ageranden lite emellanåt ni med? Då ni gör något utan att tänka? Då ni rutinmässigt beter er på det sätt som ni tror förväntas av er bara för att behålla friden i hemmet? Svarar ja på frågor som aldrig egentligen ställts? Eller?

Jag kommer så väl ihåg en fridfull promenad som jag och min man genomförde för en tid sedan… Vi passerade ett bostadsområde med hyreshus. I sedvanlig anda så tittade vi naturligtvis skamlöst in genom fönstren för att få en uppfattning om vilka som bor där. Plötsligt så ser jag en bekant kökslampa på andra våningen:

– Kolla, de har en likadan kökslampa som vi! Utropar jag.

– Mm… ja kolla! Säger min man och ser lite glad ut.

En kort stund trodde jag nästan att han lyssnade… Men när jag sen vänder min blick mot honom och ser att hans ögon är riktade åt ett helt annat håll, mot ett helt annat hus, med ett helt annat fönster... som inte alls har en lampa som på något sätt påminner om vår, så inser jag att så inte är fallet…

Detta var ett exempel på en väl inövad, spontan reaktion som kräver så lite tankeverksamhet som möjligt. Det finns givetvis mängder till om jag får fundera en stund.

Men vad gör väl det. Snart är jag själv gammal och springer själv runt som en huggen höna kring de olika kassorna i jakt efter den som går snabbast. Snart är det jag som nickar frenetiskt åt någons påstående som jag egentligen inte alls lyssnar på, snart är det jag som köper en exakt likadan kökslampa som dig.

Och inte heller din man kommer någonsin att märka det.