Tanken på att vara sjuk är så mycket bättre än att verkligen vara det. Man inbillar sig att man kan vara myssjuk och ligga och slappa framför mysiga filmer under dygnets alla timmar samt att man på grund av avsaknad av aptit är helt berättigad att endast leva på glass och godis. Verkligheten är som alla egentligen vet så mycket sämre!

I fem dagar har jag nu legat fastklistrad av febersvett i den mörkgrå soffan som jag kameljontlikt håller på att bli ett med. Toalettpapperet tog under gårdagen slut så snytningarna fick ske i bättre begagnade tussar där jag med möda lyckats pilla fram ett osnorigt hörn.

De första dagarna hade jag ingen röst. Istället fick jag påkalla mina familjemedlemmars uppmärksamhet genom att släpa min feberslappa näve mot soffbordet och knacka så ljudligt jag förmådde... Ibland hördes det inte alls. Likt en amöba på zumbapass så var den fysiska ansträngningen inte direkt imponerande.

Att jag nu, på sjukdag 5 kan prata hjälper föga, alla andra är ju nämligen friska, välfungerande medborgare som gör sin samhälleliga plikt och arbetar. Ingen stannar hemma för att hålla mig sällskap! Jag är på vippen att ringa vårdcentralen bara för att ha någon att prata med.

Inte heller är det effektivt för figuren detta. Efter två dagar kände jag mig sådär härligt avmagrad och slapp som en catwalk modell kan se ut. Men efter att min kära familj har matat mig med glass, godis och chokladbollar så är jag numera inte bara blek, snorig, illaluktande och rödögd, utan tjock också.

Idag känner jag mig extra tragisk eftersom att jag precis kom på mig själv med att sitta och vara djupt försjunken i barnkanalens program om en hund som kallas Äggbert... Det börjar kännas som om Äggbert är min vän, och jag är lika mån över att finna trumpetträdsskogen som han och hans vänner...

Mina arbetskamrater har förmodligen glömt bort mig och soffkuddarna börjar se besvärade ut... suck...

Nä, om man kanske skulle försöka klä på sig lite idag... Sen... Ska bara vila lite först...


Upp med händerna alla ni som känner er uttömda på romantik så här morgonen efter alla hjärtans dag!

Gårdagens mediapåtryck lyckades vagga in även mig i ett rosa moln av hjärtan, choklad och kärleksförklaringar. Vilket resulterade i kärleksbrev och småpresentkrafs till dotter och man. Det kändes ändå ganska fint, som tur är så älskar jag ju verkligen min familj så pass mycket som de små, fåniga gelehjärtanprydda korten påstod. Phu!

Stackars de kvinnor, män och barn som blir sittande framför ett hjärtformat litet kort för att försöka formulera kärleksuttryck till en man/fru/mappa som de egentligen är jävligt less på.

" Grattis på alla hjärtans dag! Jag älsk... Tycker o... Gill... Står ut med dig... Ett tag till...ish.."

Men nu är den dagen förbi och vi kan alla slappna av. Idag kan vi återigen sitta och tjura över morgonkaffet i vanlig ordning utan att skämmas och känna oss som känslokalla förbrytare.

Välkommen ut ur den tillfälliga kärleksdimman, det är vardag idag igen! På med fultrosan igen!


Det absolut värsta med vintern och kylan (som ungefär en gång per år vid samma tidpunkt totalt överraskar oss nordbor) är, (förutom snoriga näsor som torkas med handflatorna, kalla morgonbussar, ständiga småpratsfraser om vädret samt tidningslöp om "skräckvinter", "dödshalka" och "vinterskräck") täckbyxefisar!

Föreställ dig att du står och väntar på bussen hem, smågungandes i dina varma termobyxor och bulliga dunjacka likt ett överdimensionerat dagisbarn. Plötsligt släpper du av en liten rökare som du i ditt stilla sinne tror ligger mjuk inbäddad och ljudisolerad i dunbolsterbaken.

Tre sekunder hinner du njuta av den avspänningen tills den ofarliga och fullständigt diskreta rackaren har lyckats leta sig upp under den michelininspererade vinterskruden, för att därefter smyga sig ut i bästa lufthål... Ca fem centimeter under din egen näsa!!

Det är inte lika diskret att försöka vifta bort en smygis i vintervaddering må ni tro!! Full av fasa och äckel står man där med en känsla av skam, obehag och oro.

Oro över att något ska komma och krama om en... Puff...

DET är det värsta med vintern!


RSS 2.0