Summa solarium

Så här strax innan årstiden av mörker och heltäckande kläder så passar jag på att steka på mitt bacon till en mera gyllenbrun nyans... Till ingen annans glädje än min egen då förstås. Men det känns på något sätt bättre att matcha pepparkakan än att bli tagen för mandeln i glöggen om ni förstår.

Nåväl. Jag begav mig igår till det obemannade solariet. Växlade till mynt i automaten och därefter ska man smyga runt bland de olika rummen likt ett medium och försöka gissa sig till vilket av dessa solarium som kommer att göra mig extra gyllenbrun och vacker. När jag riktat in mig på ett som en laminerad lapp påstår har "nya rör" så kommer en ung tjej flygande och kastar sig över myntinkasten och slänger en segrande blick över sin axel mot mig.

Jag får nöja mig med det näst bästa solariet. Gamla rör. Några hårstrån har fastnat under plastbädden och i lysrören. Jag blev stående en lång stund för att fundera ut hur detta egentligen har kunnat uppstå. Har någon tagit bort plastunderlaget, fastnat med håret och sedan lagt på det igen? Jag kommer aldrig att få veta.

Jag ställer alltid stolen för dörren i min lilla hytt. Trots att jag låst den. Jag inbillar mig att jag då kommer att höra stolsbensskrapet om det kommer in en fluktare som vill tjuvkika på min nyansförändrande kropp. Det kommer aldrig någon. Sen har man bråttom. Rengör liggplatsen, för säkerhets skull, tänk om något äckel gör som jag och solar naken och sedan suttit och gnuggat sitt kön eller svett mot plastbristen... Det gör visserligen inte jag, men man kan ju tänka sig!

Du har nu två minuter på dig att klä av dig, regla dörren, tvätta britsen och sedan tränga dig ner på det kalla liggunderlaget. Du ska helst hinna att fixa den märkliga "kudden" av hårdplast som är formad på något mycket dåligt ergonomiskt vis. Jag förstår aldrig hur den ska ligga, så jag chansar, men jag gör det fort så att solariet inte hinner starta och jag inte hinner sträcka ut halsen... Vilket skulle medföra dubbelhaksränder.
 
Därefter måste man slita upp skinkorna så långt det går så att det inte blir några osmickrande vita skinklappar under rumpan. Isär med armarna för att undvika vita armhålor och trycka ned svanken så att inte skulle kunna bli någon skugga på grund av min inbillade svankrygg.
 
Jag solar även mina tänder... Jag drar upp överläppen, gör den torr, knölar upp läppen a'la Bert Carlsson style, sedan är det bara att sola. Det var någon som sa att tänderna blir vitare då... Och jag tror på vad folk säger.

Du drar ned det onödigt tunga, knarrande locket så nära ditt ansikte att du nästan kan slicka på det. För då inbillar jag mig att det tar bättre.

Sen startar det. Det gäller att ligga helt stilla. Annars tar det inte. Du får absolut inte gå upp för att torka bort svetten som du snart ligger och plaskar i, för då tar det inte. Du får knappt sträcka dig efter volymknappen på radion, för då... Har du förstört allting och du kommer aldrig att bli brun.

Där ligger man sen. Halkandes i varm svett. Efter ett tag blir man trött och trots den obekväma kropps ställningen så börjar man sjunka ännu längre ner i ryggsvetten för att somna. Men plötsligt inser man att, om man somnar, kommer man aldrig märka om någon råkar stoppa i mera pengar i pengalådan som dumt nog är placerad utanför dörren! Kanske skulle någon råka kasta i några tior till så att tiden förlängdes massor!? Om man då somnar kommer man aldrig att veta hur länge man solar och vaknar kanske upp efter en timme med läderhud och cancer!
 
Jag håller mig oftast halvvaken, med jämna mellanrum måste jag dra upp skinkorna, som halkat ned i platt läge igen. Där ligger man ända tills det piper högt i apparaten för att varna om att den soliga stunden snart är slut, eller bara för att skrämmas, man blir lika rädd och överraskad varje gång.

Man trycker med all sin kraft upp det gnisslande locket, torkar av svett floden på britsen, därefter är det dags för granskningen. Märkligt nog ser man alltid brunare ut i spegeln i solarierummet. Oj, oj, det tog bra, nästan fräknar, så gulligt. Därefter vänder du på dig...

Det ser ut som om en blek böna har kladdat av sig rakt över ditt stjärtveck!! Hur kan detta komma sig? Du särade och slet för att alla två skinkor skulle få sin solbrända chans, men ändå har de på något sätt klämt ihop sig och gömt sig för ljuset!? Tur att man inte går runt med rumpan bar särskilt ofta.

När du inspekterat och lekt med din nyvunna semesterbränna en stund så klär du på dig och går ut från solariet med i ett varmt, småsvettandes, solariedoftandes tillstånd. Du mår ganska bra. Brun, fräsch och absolut lite cool som bryr dig så om ditt utseende och inte är den som tillåter sig förfalla minsann. Sådär känns det hela vägen hem. När du så kommer hem, med samma känsla, känns det alltid lite tråkigt att ingen kommer och skriker -VAD BRUUUUN DU ÄR!! Du går till spegeln för att påminna dig själv om din fräschhet... I spegeln ser du något rött. Något rött med en ännu rödare näsa... Det är du. Din semesterkänsla försvinner i ett nafs och nu står du istället och skäms över att du solat så länge. Det röda tycks öka och trots lite puder så ser du ändå ut som den där överviktiga ungen i gympan som nästan såg ut att sprängas efter tre hopp.

75 kronor fattigare, med en ytterst osmickrande tattuering på skinkorna, säkert ännu närmare hudcancer så står du nu och skäms. Du tänker att det röda kommer att gå över och sedan bli brunt... Det gör det inte. Det blir jätterött, rött, mindre rött sen blek igen.

Kommentarer
Postat av: Zäta

Du är så fantastiskt rolig!

2015-01-27 @ 12:48:53
URL: http://blogg.zettervall.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0