Julshopingeling


 


Varje år vid precis den här tiden drabbas svenska folket av den hjärtlöse landsmannens åkomma. Detta märker man tydlig vid det tillfälle du skenar runt likt en huggen höna och kippar efter andetag i panik över att finna lämpliga julklappar som både signalerar kärlek och omsorg. Har du oturen att dessutom behöva åka buss så stöter man på den rent påtagligt. Ett av kännetecknen för denna sjuka är nämligen en total brist på rumsuppfattning. Passagerarna pressar sig tjurskalligt in i bussen med enorma berg av paket och kassar, spänstigt för de sig bakåt i bussen mot närmaste lediga dubbelsits. De hårda knockar som bifogade paket frambringar verkar inte beröra sjuklingen nämnvärt.  Övriga resenärer rasar likt dominobrickor när han/hon paketstormar bussen med rynkade ögonbryn. Knappt har du fått upp den knockade 98-åringen som ligger och skriker under rullatorn kommer nästa eftersvansande shoppingbag och bonkar ner oss igen.

 

I Sverige säger man inte heller till när folk gör på detta viset, det är väldigt viktigt, för det kan skapa IRRITATION, och är det något man inte får åstadkomma under denna helgade högtid så är det IRRRITATION! Man tittar stället menande mot de andra nedslagna hjältarna och börjar snabbt bryta bröd och dela vattenflaska och lypsyl med varandra för att demonstrera sig egen solidariska medvetenhet minsann.



Barnens högtid har ju dessutom julen marknadsförts som under våra två senaste seklen. "Låtom barnen komma till mig" ropar numera BR istället för Jesus bara. Bortglömda barn i vassen som tidigare nämndes i bibeln, är numera bortglömda på lekavdelningen.  Detta är inget hoppsan minsann, utan föräldrar placerat helt enkelt ungarna där, eventuellt vill de att småttingarna då ska hinna leka halvt ihjäl sig så att de i slutändan blir extasglada över en billig skitgrej från ÖB på julafton.

 

Väl bortglömd på leksaksavdelningen så slåss och snorar barnen på och kring varandra. De skriker efter olika mammor, adopterar i värsta fall någon stackars vuxen som av rent misstag råkade passera och tvingar denne stackare att lyssna på vad Hanna Montana och Spyro the dragon kan göra i tevespelet som är aaashäftigt... "Mamma Birgitta och pappa Lennart, kom till kassa två, där er son Oskar väntar på er" hör man i högtalarna, "Fan, han har upptäckt att vi varit borta i två timmar, vi låtsas som om vi inte hörde det där i en timma till, de kan ju inte bara låta honom stå där och lipa, han får säkert en pepparkaka". Hör man bakom bokhyllorna.



Några tappra föräldrar försöker dock in i det sista att få en gemytlig julshoppingtur. Dessa föräldrar ser fram emot att hela familjen sitter samman och myssmuttar på en cafémodernt stor kopp varm choklad med vispad grädde på och diskuterar familjens önskelistor under fnitter och hemlighetsfulla leenden. De försöker iallafall, men man hör hur deras röster spricker när ungarna börjar gråta över att chokladen smakar salt, brorsan slåss och kissnödigheter kom preciiis när de väl satt sig ned.

 

Dessa föräldrar är duktiga. Det är deras barn som inte är det. De har totalt missuppfattat mysigheten kring jul och tvekar inte en sekund på att hota morsan och farsan med stryk om de jävlar i mig inte får ett Wee Fit i julklapp!

 

Problemet, tror jag är, att dessa barn har blivit förda bakom juleljuset. Deras föräldrar har fram tills 5 års ålder behandlat barnen med stort föräldraansvar men samtidigt har de tyvärr glömt bort att viska. Det är VISKNINGARNA som gör det!

 

Har man berövat barnen på deras tissel och tassel bakom stängda dörrar under deras första 5 levnadsår så kommer de tyvärr aldrig att få till det rätta choklad-med-grädde-önskelista-samtalet. De har inte förstått att detta är en högtid som i första hand går ut på att ge kärleksfulla tankar till sina medmänniskor. De har under sin korta levnadstid endast fått bevittna svettiga föräldrar som, med livet som insats, gjort ALLT för att det ska bli en så perfekt jul som möjligt redan när han/hon är två månader. Ungen har flängt runt i barnvagnen och blivit överöst av information om hur själva julfirandet ska gå till. Morfar ska vara tomte, faster Stina full, alla barn ska få öppna sina julklappar först och de vuxna ska baaaara ge något litet till varandra. Vad dessa föräldrar missat är att denna lilla snoriga klase barn som nedbäddats i barnvagnen bland luciaglitter och småtomtar hör vartenda ord de säger, och vips så har de redan avslöjat julen och barnet blir likgiltigt inför den.

 

Ja, men nu har vi ju löst detta och genom att göra er uppmärksamma så hoppas jag kunna rädda någon lite stackare där ute.Ta tillvara på denna medvetenhet och svär på att från och med nu vara julen lojal i alla lägen!



Jag impulsshoppar vidare och sjunger med i storköpets julmusik, "last christmas... i wrappded up presenters..." och aktar mig noga för att passera vare sig barnavdelning eller varmchoklad fik.


Men det är ju bara att bita i det kanderade juläpplet...



För som min kloka dotter uttryckte det i ett spontant julpynt:




Och så är det ju... Men eftersom att jag är född norrlänning så trodde jag mycket länge att texten snarare var ett konstaterande på detta vis:

"Nu är det jul igen och nu är det jul igen och julen varar int` till påska"

Vilken jag fortfarande anser är betydligt mer realistiskt än att den varar intill påska... Men ärligt då, vem orkar fira jul och hålla sig rosenkindad och mullgullig så länge då? Ärligt...


Dessutom så sa vi att vi inte skulle köpa julklappar till varandra i år... det gick sådär med det och nu ligger det en hög under plastgranen lika förgrenat. Jag har räknat alla mina och tyvärr verkar det som om den lilla i familjen har varit snällast då hennes hon får alla stora och hårda paket.

Men, men... jag sitter ju här med nya juletjocksockar och är jätteglad över att jag äntligen blev vuxen... jätteglad... verkligen... suck.



Cocostoppar, knäck, ischoklad, lakritskola och kräks



Jahapp...

Sådärja. Då var julgodiset fixat! Årets julgodis resulterade i följande:







  • Knäck och knäckstrutar
  • Lakritscola
  • 1 st bränd plastbunke
  • Marsipan figurer med ofantligt mycket karamellfärg på
  • Tre brända fingrar
  • riskaka med mörkchoklad
  • Ett karamellfärgsskadat köksbord
  • Marsipan bollar doppade i choklad
  • 1 st magsjuka

Det som gick så bra detta år. Ingen fastnade i det smälta sockret. Nästan inga tårar.

1 st magsjuka. Javisst, ni läste rätt. Preciiiis när vårt godisbak är färdigt och när den sista trasan får gno den sista knäckfläcken så är det dags för årets första och (förhoppningsvis) sista magsjuka. Hela natten ägnades åt luggupphållning och hinksköljning. Nu sover kräksängeln iallafall och tröstar sig med våra löften om att hon kommer att hinna bli frisk till julafton.

Självklart kommer inte jag att bli smittad... Jag vet inte hur många år jag bett om vinterkräksjukor och andra kräkepidemier. Aldrig har jag lyckats få dem! J kommer naturlivs att få det. Även om han inte får den riktiga varianten kommer det garanterat smyga på honom en placebo kräksjuka bara för att han vet att risken finns...

Så kommer de sitta där, tunna och ursköljda med ett alldeles lagom sug efter julmat och med ett eller två kilo till godo som de med gott samvete kan fylla på. Allt medans jag sitter och frossar leverpastej och knäck tills det rinner ut ur näsan på mig. Inte kommer jag att ha ett naturligt stopp, inte kommer jag att kunna fylla några förlorade kilo med gott samvete… nähädå.

Jag kommer antagligen att vara den enda i den här familjen som inte bara kommer att lägga mig med den sedvanliga illamåendekänslan utan även med en extra fettvalk som julklapp.

Hurra...



Julmys på djurparken







Idag var vi på borås djurparks julmarknad. Iklädda de varmaste täckbyxorna och nopprigaste underställen så gick vi runt och svettades i plusgrader i ca tre timmar. Man kanske kan tycka att det är alldeles för nära jul för att kasta pengar på något så onödigt och fånigt som julmarknad, men det tyckte inte vi.Vi såg till att dela upp vår kassa rättvist och hade alltså en hundralapp var till förströelse. Vi rusade alla i kapp till första presentlotteriet... På något sätt så har vi fått för oss at det är där vi "brukar" vinna, efterssom att vi gjorde det en gång för 4 år sedan. Då vann vi flera presenter av blandat skräp som vi faktiskt fortfarande har kvar... alltså känns det lite hemma för oss att snubbla in i högen av desperata presentlottköpare för att snuva dem på den hemmagjorda knätofsarna, tantiga förkläderna och dvd- filmerna från 80-talet.

Vi lämnade ståndet som vinnare även i år, eller iallafall en av oss. L såg till att vinna hela 4 paket medans hennes stackars föräldrar förblev lottlösa... Jag försökte skoja med J och hojtade glatt... Nääää, och inte ens tur i kärlek har vi! Men jag vet inte om blicken han gav mig var av uppskattning eller vrede. Jag visslade vidare och låtsades såklart inte som om jag sett den alls.

Väl framme vid stallet så möts vi av en något annorlunda syn. Där står det en litet flickstackare med en hand uppstoppad i baken på en apa!! På alldeles riktigt!

Detta var tydligen en show av något slag och eftersom vi hade överlistat alla andra Boråsare genom att gå fel väg detta året så var vi alltså först framme vid slutet, så det var inte alls mycket folk här för att se "handen i rumpan -showen" just då. Jag beordrade naturligtvis fram en fotosession och det blev ett mycket trevlig möte.




Apan heter Totte och tjejen Zilla. De vann talang 2007 och är som en fortsättning på Anki och Pytte. Vet ni inte heller vilka dom är så kan ni lika gärna hoppa över detta stycke och sluta läsa vid " Där står det en litet flickstackare med en hand uppstoppad i baken på en apa!!" Att jag sen hade svårt att prata med den buktalande flickan istället för med dockapan är ju något som jag får skämmas över i tysthet.


Vi lärde oss även andra spännande saker idag. Tex att det är viktigt att illustrera varningstexter på ett sätt som gör att alla kan förstå, även de små barnen. Borås djurpark är ju vansinnigt pedagogiska!



Ni ser ju själva! Det är ju farliga djur i lejonburen så klart, så om du inte aktar dina små händer kommer det någon med perfekt tandrad och biter en alldeles perfekt liten tugga av din perfekta lilla hand!



Var dag, ny lärdom!

En inköpslista över julmat har gjorts idag och jag varnar er för starka bilder denna följande vecka då det kommer att kretsa runt julmat och julgodis. Bara varnar alltså...

Hej så länge!

Sankta lucia på er!


Nattens vaka gick riktigt bra. Jag hadde tippat på att ungen skulle somna kl tolv och jag gjorde verkligen allt för att hon skulle bli trött. Vi släckte neeer, såg på fiiilm, läste bööööcker... men nej då! Klockan halv tre ligger hon skelande trött i sängen och som svar på mitt förslag om vi inte bara skulle provsomna en pyttestund svarar hon: - Nä, *gäsp* Vi går upp och bakar istället!...


Det festligaste på hela kvällen var Idolfinalen som jag blev lämnad själv framför. Där satt jag och var riktigt ivrig i mitt hållande på Kevin. Jag tände fyra tomtebloss samtidigt bara för att få det riktigt festligt...suck..





Klockan 3 så lyckades jag iallafall övertala (lura) lilltösen att vi ställer klockan och bara vilar i en halvtimma... För att sedan snart skutta upp ur sängen igen, vakna och pigga som näktergalar! Det lyckades och två sekunder senare sov hon... 5 sekunder efter det även jag... Behöver jag säga att jag inte alls ställde någon klocka?

Idag känns det ju vansinnigt värt det att vi försökte hålla oss vakna hela natten... bara för att Pappa i familjen gjorde det på sitt jobb och kom inramlandes vid nio tiden på morgonen för att sedan bosätta sig under täcket resten av dagen, men en kort paus för promenad till och från soffan... Tur att vi andra ändå somnade så att någon har kunnat vara mer aktiv än en sköldpadda idag.

Vi har ju faktiskt varit ute och motionerat. L har plockat fram sin skidor och gjorde en helvända med dem. Det gäller ju att passa på såhär i södra delarna av landet där snön är mera sällsynt än en vilsen säl på gatan. Det var iallafall hysteriskt kul. Hon uttryckte det själv under  försöket att resa sig upp bland alla dessa skidor och stavar spretande som ett plockepinn för den tretusonde gånger: "Det här skulle vara bra på Americas funnies videos" hehe...





Hon var så fantastiskt duktig!!!

Jag skrattade dessvärre högt åt henne och var inte alls så hjälpsam och pedagogisk som jag brukar, utan min trötthet satte sig direkt på min skadeglädje och ju mera hon nystade ihop sig, dessto mera skrattade jag. Jag så hur ett par som passerade oss slog nummret till barnavårdcentralen, men jag räddade situationen genom att skrika ett äkta: "BRAAAA JOBBAT!" Precis i rättan tid.

Nu ska vi dricka the och njuta av vår nya familjemedlem:





Namnförslag tages tacksamt emot!



Nu blir det här andra pepparkakor... och knäck.



Idag hade vi fått nog av att slappa som värsta överklassen. Nu är det dags att vässa arbetarnävarna igen och ta sig an lite hederrligt arbete. Upp till kamp gick vi så mot ( den ekoloooogiska) pepparkaksdegen! Eller vi och vi... jag kokade visserligen knäck och la mig inte märkvärdigt mycket i brudarnas begerande.Bortsätt från att jag bestämt men mycket vänligt avstyrde att en degklump stor som en manhaftig vänsternäve blev ungsbakad i hopp om att det skulle bli en pepparkaksfotboll... suck.

Resultatet blev trots det till slut alldeles fantastiskt. Allt detta fixades dessutomutan några som helst tårar eller vattniga ögon. Inte ens med ett överdrivet spill på golvet. Jag hade visserligen garderat mig med att säga att pappa J minsann hade klampat omkring med sina uteskor på golvet så om de skulle tappa något så var det skölja eller slänga som gäller. Det funkade över förväntan och ungarna tycktes utveckla en fobi över att tappa saker. " Har pappa gått här?" "- Näää, där under köksbordet har han kanske inte gått men..." "Har han gått här då?" "Nää, kanske inte precis där i hörnet men..." Jag undrade i tysthet över vad de egentligen föreställde sig att J går i för äckliga högar när han är ute.











Själv gjorde jag alltså knäck. Det gick inte alls bra.  Första satsen, med den enda grädden och den sista sirapen jag hade, brändes naturligtvis och satsen efter det fick alltså improviseras fram.Efterssom att jag har ett litet problem med auktoriteter i form av recept så skapade jag ett eget, som visade sig vara riktigt lyckat och som jag härmed gärna delar med mig av:




Jennys goda knäckfastegentligenvanligkola:

2 dl sirap ( Då den vanliga, ljusa sirapen tog slut vid den första satsen så fick jag nöja mig med mörk brödsirap... vilket jag inte alls rekommenderar!)

2 dl grädde ( Eftersom den sista grädden i mitt fall nästan brann upp så blev det istället en djupdykning i soporne efter gräddtetran. I med en liten skvätt vatten i den och skaka ordentligt, VIPS så har du något som iallafall ser ut som grädde)

2 dl socker (eftersom att brödsirap är så mycket äckligare än vanig sirap så kompenserade jag det genom att slänga i en två- tre extra decilitrar på en höft sådär)
 
2 msk smör ( Detta när jag efter 20 minuters kokning insåg att vattengrädden var alltför mycket vatten och aldrig i livet skulle lyckas knyta ihop den här smeten till något kolaliknande)

1 liten nypa bakpulver (Ja, jag vet inte varför... fick för mig att jag läst det någonstans. Tror att det ska bli lite sprödare då... ja, spröööödare ska det bli, om jag nu inte blandat ihop receptet med sockerkaka...nåja..)

1 msk kakao (ifall det blir skitäckligt så ser det åtminstone gott ut)

Gör så här:

Rör ihop i en stor kastrull och koka i ca 20 minuter, eller tills du ger upp hoppet om en kolasmet och kasta då som sista desperata åtgärd i en stor klick smör. Smeten ska inte koka över ett visst antal grader, då blir den alldeles för hård. Vad det är för grader har jag ingen aning om. Man kan använta termometer och febertermometer går INTE bra (det vet jag sedan ett tidigare experiment med mig och en polkagrissmet). Undertiden det kokar så kan du fundera på om du vill lägga något spännande, som en liten överaskning i botten av knäckformarna. Själv samlade jag ihop lite blandat skräp från skafferiet, russin, gammal hård mandelmassa, ynkliga bitar av kvarlämnad blockchoklad. Men man kan också strunta i det så slipper man en massa onödigt pill med något som ingen iallafall kommer att känna smaken av.

Ta nu bort kastrullen från plattan fort som fan. Lägg sen supersnappt upp de små, små, pyttejävlasmå pappersformarna på ett fat eller bricka. Nu häller du i smeten i dem. SPILL INTE, för det går aldrig i helvetet bort det där jävla sockret!! När du sen fyllt alla små frimärksformar så märker du att du nu har flera liter kola kvar i kastrullen och du måste därför på nytt lägga upp några hundratusentals av dessa små jävulskap till formar. Om nu smeten inte har stelnat när du är klar så fortsätter du att fylla formar tills du har mjölksyra i armen, eller tills smeten är slut.

Ställ nu int faten i frysen och passa på att slänga alla gamla frystorkade grönsakspåsar som du köpt när du lurade dig själv att du skulle börja äta nyttigare som nu bara ligger och tar upp bra knäckplats i frysen. Vänta i några minuter, typ 2, ta sedan den första av en hel massa hemmagjord knäcksomegentligenärvanligkola som nu är färdig!


Låt väl smaka!

Nu tändas tusen EKO- ljus

Jajamensan!! Nu när man bor såhär i parhus bland en massa andra likadana hus så faller det sig liksom mera naturligt att man måste vara med i kampen om julefriden. Det betyder att man måste ha minst en uppsättning ljus runt balkongen, minst en ljuslykta vid dörren, samt en välkomnande krans på ytterdörren som av ren juleautomatik gör så att alla förstår att här, här inne är det RIKTIGT, riktigt julefridigt!

Vi har kommit en bra bit på väg i vårt julsmyckande och för att vara förstagångs julare på egen tomt så tycker jag att vi gör ett kanonjobb! Vi har idag satt upp en sådant där ljusnät med flera hundra lampor i. Vi visste redan när vi tog upp kartongen ut Eko påsen att det här skulle gå åt skogen. Detta blev vi betydligt mera varse om när vi packar upp ljusen. Om ni inte vet hur ett sådant ljusnät ser ut så kan ni enkelt föreställa er ett ljustäcke som består av ett fiskenätsliknande trassel men små lampor i. Redan innan vi hasar ned detta täcke över balkongen och ned mot den stora enen som skall få befordras till utejulgran i år, så ser vi att två rader ljus inte alls lyser och att vi nu förmodligen måste byta ut iallafall en lampa av alla dessa tusen, nu gällde det bara att hitta vilken!!! Efter att vi provbytt femton stycken så gör min älskade man en sådan där typisk mansgrej där han kliar sig i huvudet och ruckar lite i kontakten och *hepp*!  Hans manlighet växte alltså med flera decimeter och man såg hur hans skägg genast blev grövre och rösten djupare. – Sådärja!
 

Jaja, han får väl den äran av mig för denna gång då, det är ju snart jul och så...

Resultatet av dagens ljusarrangemang blev alltså följande:

En ljusslinga med flera hundra ljus runt balkongen.
Ett stycke ljusnät över en stor en som leker julgran.
Två brinnande marschaller på gården bara så att grannarna verkligen INTE missar hur julemysiga vi är!

Ja men hallå! Se själva! Grannarna ser ju direkt olyckliga ut jämfört med oss!!! Vadå tappat konceptet av julen!? phss, fhnnsss och fnyyyys!


Suck...vi är SÅ BRA!

Puss och kram på oss!

Och juleljus på er!


Köket är julat, tippetippetopp!



I natt hade jag ytterligare en sådan där överskottsenergisk julhysterisk svacka. Denna gång fixade jag jul i köket med nya gardiner, nya stolsitsar och lite pyssel å plock.

Jag är själv väldigt nöjd med resultaten och det var väldigt nära att jag slutligen vek in årorna och la mig på bordet och sov istället föt att masa mig in till sängen i sovrummet, där det inte alls var lika juligt... Det låg visserligen en karl med skägg där inne... Och det är ju snarare stubb än skägg så jag vet inte om det ens räknas.

Nåja, vi kör väl en sedvanligt före och efterbild.

Före:


Bild lånad från www.hermanssson.se



Efter:




Och stolarna kläddes om.

Före:


Bild lånad från www.YourDailyMedia.com

Efter:





Ja, som sagt, jag är riktigt nöjd!


Nu ska jag läsa inredningstidningar och utbrista "ahhhhh" och "juuuustdeeet" som om jag redan kan allt om inredning och vet vad de snackar om.

På återseende...



RSS 2.0