Idag är inte en glädjens dag.
Antingen…
Så beror detta på att människor i dag har lyckats utveckla en förstklassig avsaknad av respekt för sina medmänniskor. För att istället utveckla en buss skuffar -gen som gör att de mekaniskt knuffar sig före i bussköerna. Tänk att de ska ha så in i helvittis bråttom att skynda sig in i bussen. Bara för att så snabbt som möjligt ställa sig och gestalta ett stort, missbildat sågspån mitt i gången. Att det finns gott om plats längre bak i bussen verkar inte vara ett bekymmer om man är sågspån nämligen. Då står man bara där och blinkar förvånat och fattar ingenting när man lite lagom irriterat påpekar deras tendens till utvecklingstörning.
Eller…
Så beror det på att min kära, älskade pojkvän, vars eviga kärlek jag snart ska bli garanterad sitter hemma och kliar sår i huvudet på sig själv medans han räknar bröllopsbudget tills han närapå kräks. Jag börjar redan bli osäker på om man verkligen ska slå till på en sådan här pessimist. Det fullkomligt flyger av: ”Vi kommer aldrig” och ”hur ska vi hinna” och ”tänk om” och ”ojoj” härhemma. Jag vill bara ta ett lagom hårt tag i hans lilla, skäggiga, söta huvud och, kanske inte skrika, men hojta glatt, DET LÖSER SIG!!! Om till och med en skånepåg med lockig page och jättekonstigt namn som ingen kan uttala naturligt har fattat att det gör det så måste väl även denna halvturk ta och anamma lagen om all lycka, nämligen: Det LÖSER sig. ”Ja det gör det alltid, det kommer fixa sig till slut, det finns inga tvivel om att det löser sig”… osv, osv. Fast på skånska då. Det löser sig och han överdriver, så är det med det!
Eller…
Så beror det på att jag denna vecka har en verksamhetsförlagd utbildning på en förskola på en helt annan plats i staden än vart vi bor. Så jag får den äran att hicka mig upp i gökottan för att hinna komma dit innan alla ungarna gått hem för dagen. Väl där så sitter jag i spänd förväntan över om hur många löss eller magsjuke bakterier jag ska komma hemdragandes med åt min redan sjuka dotter. En dotter som i stor sett börjar transformeras till en penicillinburk hela hon efter ytterligare en öroninflammation, två magsjukor, tre febertoppar och en tidigare öronsveda.
Eller...
Så beror det på att jag igår började med min pulverdiet i strävan efter mitt vackrare jag. I fem veckor minst ska jag jobba stenhårt på det här. Med personlig coach som ringer och piskar mig och allt. Denna socker avvänjning kommer att bli riktigt jä-la ofantastisk känner jag redan nu och jag misstänker starkt att min lilla, söta handdocka Ella:s (se tidigare inlägg) möte med de små rara barnen i skolan kan komma att bli en ren massaker om det vill sig riktigt illa.
Men se bara till at inte knuffas i bussen så kanske det blir människa av mig i slutet av denna vecka iallafall. Jag måste ju överleva till på lördagen och till MELODIFESTIVALEN!!!! YIPPPIEEEE!!
Min vän Johanna hade en lite tokrolig utmaning på sin blogg i dag. Nu utmanade hon visserligen inte mig. Men eftersom att jag nu ändå är så patetiskt just nu så försöker jag att vara med att leka i alla fall.
Man skulle leta upp den sjätte bilden i den sjätte mappen i sitt bildarkiv och lägga upp den på sin blogg... Jag har ingen aning om vad det kan bli för en bild, men varsågod:
Otippat att det var på henne ja, hehe... (Phu!)
Har ni något kvar att sälja så skulle ni ju kunna vara med på bakluckeloppis...Några tusenlappar kan ni få på en sådan rolig grej. Kan nu inte ha ett bröllop med tema "trollskog".....det hade varit fräckt el e det bara jag som tycker det kanske. ha,ha iallafall L hade ju kunnat vara en liten älva och ni dalens kung och drottning. Ha,ha och så hittar ni en grönskande skog där ni anförättar hela bröloppet...Liknande "ljusslingan" fråga J om du inte vet vad jag menar med det sista. Nåt vi gjorde på f-ledarutb. Lycka till hur som helst. Jag vet att ni kommer klara det galant...kram