Frallan - Mitt tecknade liv

Serier, några kåserier och lite övriga betraktelser.

Inte den här gången heller...




Asch, nu har L fått magsjuka igen! Men tro inte att hela familjen ligger och våndas, nädå... hon håller egotrippat fast i dessa sjukdomsalstrande mikroorganismer och delar inte med sig överhuvudtaget till sin stackars bantningssugna moder.

Till alla er kräksjuke gnällare därute, jag har kommit på knepet för att aldrig få magsjuka! Jo, det är sant! Här kommer det, håll i er: Man säger högt och ljudligt till var och varannan att man VILL ha magsjuka! Att man tycker att det vore skönt med en liten sanering och att det dessutom skulle kunna fungera som en kickstart till bantningen. Det är så ni ska göra. Och det verkar ju vara förbannat effektivt dessutom. För här har jag genomlidit två magsjuke epidemier och då snackar vi inte bara en lite kräkning i hörnen utan två riktiga magsjukor. Den nuvarande så pass alvarlig att vi taxade oss iväg till akuten på söndagsmorgonen bara för att kolla om det verkligen var magsjuka (och lite för att söndagar är ju så tråkiga annars, söndagar är bästa dagarna att åka till akuten, både spänning, blod och omvårdnad) eller om det kanske var någon annan mystiskt åkomma som skolbarnen lyckats alstra.

Efter att ha suttit i isoleringscell i tre timmar så fick vi såklart veta att det bara var en vanlig tråkig magsjuka. Tack och lov så tiggde L till sig två klistermärken istället för ett efter blodprovet så vi fick lite valuta för pengarna iallafall.

Men det var mycket roligt och helt klart värt 600 spänn i taxiresa, helt klart… För säg, när annars får du sova på britsar i isoleringsceller? Eller hjälpa folk att kissa i muggar? Eller övertala en rabiat 7 åring att hon antagligen inte alls kommer att dö av ett litet stick i långfingret. Säg mig, när får man annars ha det så roligt?? På en söndag alltså!? suck...

Så trots att jag gjort som en redig moder och torkat och pussat och pysslat så har inte ungen lyckats smitta mig med en endaste lite baskelusk! Inte ens en enda ynklig liten kräks har jag lyckats klämma fram.

Det känns som om den här bantningen aldrig vill sätta igång. Jag hade ju förlitat mig på vinterkräksjukan detta år, den skulle ju bli såå hemsk och såå många skulle ju drabbas... Sure! Vart ligger dessa då? Inte fan ligger de på isoleringen på akutmottagningen, för där har jag redan letat!

Suck, nåja, jag får ju kanske ha lite förtröstan, jag har ju iallafall lite ont i huvudet. Så jag håller tummarna en stund till…