Frallan - Mitt tecknade liv

Serier, några kåserier och lite övriga betraktelser.

Frostiga lungor och skuggbilder



Här om dagen så var vi nära på att dö av frostskador på insidan av lungorna. Ja, så kallt var det nästan här. Tydligen hade ett överhettningsblablabla slått ut värmen och det har antagligen varit så ett tag. Men eftersom att vi har haft huset fullt av varma människor samtidigt som jag hysteriskt har sprungit runt med en refillhink med värmeljus på armen i hopp om att skänka julefrid så har det inte varit mera påtagligt kallt än att man ogärna tagit sig ett bad i fasa för att behöva går ur det varma vattnet. Eller varma och varma föresten, TYDLIGEN så hade även någon varmvattenssäkerhetsblablabla slagit ifrån så att vattnet inte kunde bli varmare än 60 grader. Prova heta Jenny och bada i 60 grader! Det är ju som att slänga sig i en isvak. Men eftersom vi varit så euforiskt glättiga över att äntligen bo i hus så har vi väl inte reflekterat mera än lite smågnälligt över dessa problem.

Förens här om dagen alltså. För då gick strömmen i hela huset. I hela kvarteret. I hela stadsdelen till och med!! När jag ringde till vattenfall och tryckte in mitt postnummer så fick jag dessutom höra av en mycket intelligent dataröst att min oro var befogad. Vi hade elavbrott och det gick inte att säga hur lång tid det skulle hålla på, det visste minsann den där datarösten. När jag efter en timma ringde till dem igen och halvgrät i telefonen tryckte jag mig till slut fram till en livs levande människa. En norrlänning. Han tyckte ju såklart att jag var döfånig som satt och huttrade i fjuttiga  5 minus när han säkert satt naken med sitt headset ute i en snödriva i minus 30. Jag frågade om han inte bara kunde svara på hur många timmar det normalt sett tar med en sådan här black out. Ska jag ställa ut maten på balkongen? Ska jag börja elda gamla kläder? Äta kalla konserver? Vad ska vi göra? VAAAD? Han gav oss inget svar alls på det så jag tjöt något om att Boråsare är amatörer i kyla och att jag flyttade från norrland för att slippa den här skiten och så slängde jag vänligt på luren.

Vi gjorde därefter det enda vi kunde göra. Vi satte vi på oss täckbyxor och tjocksockar och spelade lite skuggteater i ljuset av ficklampan.




Det var roligt i ungefär tio minuter. Sedan la vi oss under tre täcken och försökte räkna våra sista minuter. När jag sedan kände de sista köldknäpparna frosta igen näsborrarna och jag var i full färd med att ringa runt till vänner och bekanta för att ta avsked så klickade det till. VARDE LJUS!! Skrek jag visst högt i örat på den som jag ringt att beklaga mig för där under täcket. VARDE LJUUUUUSSS!!! Så dansade vi så gott som två isglassar kan runt på övervåningen.

Denna lilla "överraskning" gjorde att jag i rena frossan ringde hyresvärden och storgnällde över både kyla i luft och halvljumna badkar. Jag blev beordrad att hämta ”allt i allo”-mannen på gården som omedelbart började pilla och trycka mellan olika hummanden och ahaaaanden.  Samtidigt hängde jag över axeln på honom och poängterade allt som var fel flera gånger så att han sannerligen inte skulle missa något! Jag är ju inte helt dum så jag använde mig förståss av en manlig bekant som skyddsväst och tryckte honom framför mig som en sköld så att han fick sköta den kunniga ”Ja-men-visst-förstår-jag-att-den-hydrokoralliska-säkringen-ska-paralleliseras-” -blicken. Medans jag stod för de mera korkade och lite gnälliga ”men–vad-fan-är-den-här-knappen-till-för-då” -stilen. Det gick bra. Bortsett från att denna ”allt i allo”, tillika granne, verkade tro att det var min vän som var min man, detta trots att han träffat min riktiga man flera gånger. Och dessa två killar är inte mera lika än en teve och ett kylskåp, men det verkade iallafall vara så att det var min manlige vän som skulle ta ansvar över våra VVS problem hädanefter. Ja... vad har man inte vänner för om inte till det.

Nåja. Efter dessa hummanden och tryckanden så kom alltså både varmluft och varmvatten tillbaka. Jag njöt i flera timmar. Simmade som en vidbränd val i 80 grader och sprang runt i trosor och svettades av lycka. Tills det blev för varmt och vi fick sänka igen.

Nu har vi i alla fall både varmt vatten och varm luft. Nu är det bara diskmaskinen som ska lagas så är vi euforiska igen!

Och tänk så skönt att vi kan sitta fastklistrade vid teve och dator igen så vi slipper umgås och spela skuggteater allt för mycket! Puh!
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Ida
skriven :

Johodu! Du ska se snöhögen dom hållit på hela vintern med att skotta upp utanför Skekrafts kontor.. det är tydligen trångt för dom nakna hårdingarna!



"Den nya ytan ska till största del bli kontor. Snöhögen får tolv våningar. Behovet av fler kontorsplatser är stort hos Skellefte Kraft."



Dessutom är dom norrländska hårdingar med rätt så stor exhibitionistisk ådra!!

"Projektet ligger väldigt centralt i Skellefteå, granne med bla Scandic Hotell och stadsbiblioteket i korsningen Kanalgatan - E4."



Sådeså! Fler strömavbrott åt folket! ;-)