Innan ni fortsätter att läsa vill jag att ni alla ska veta att jag motsätter mig all form av våld och tar på inget sätt någons parti samtidigt som jag är väldigt ledsen för de familjer som förlorat anhöriga under denna aktion!
Sex fartyg med förnödenheter har alltså skeppas till Gaza fullastade med solidaritet. Men denna Friggebo hjärtliga fredsaktion går fullständigt galet.
Precis när vi börjat bli smått tårögda av att läsa på löpsedlarna om hur fruktansvärt snopet det är att våra nio ton av nybakta bullar och sällskapsspel och nyblandad cement inte kommer fram till de behövande samt att nio personer fått sätta livet till. Precis då, när tårarna nästan lyckas klämma sig fram ut ögonhålorna så möts man av en film där dessa fredliga aktivister (bestående bland annat av kända författare, journalister och någon politiker) brutalt gängkrossar de soldater som av någon anledning bordar skeppet med långa stålrör och transformeras från rödkindade fredsaktivister i batiktröja till en brutalt, vandaliserande folkhop. Det är inte heller den där lilla småsvensk rädda petningen med stålrör som gäller, utan ett riktigt massakrerar bank är vad det är.
Jag tar genast tillbaka mina tårar och funderar istället på hur i helvete vi menar att dessa konvojer ska kunna bidra med någonting av värde i en konflikt som varat i så många år och som knappast verkar uppskatta att några råbarkade vikingar med förnödenheter och finexamen skall komma till räddning!?
Om vi bryter ned det hela.
Du kommer in i ett gängslagsmål, det ena gänget vill att det andra gänget skall dra ifrån deras område. De andra vägrar naturligtvis och anser att det är lika mycket deras kvarter. Tänk West Side Story alltså. Då, mitt i knivbråken då de dansar runt varandra med adrenalinet pumpandes, då kommer du med en korg med bullar och läsk.
Gängen blir mycket upprörda över att du lägger dig i och försöker få dig att gå. Du plockar då lite lagom smidigt fram ett järnrör ur fikakorgen och slår ihjäl några av dem.
Kvar står du med din bullkorg. Du ringer hem till mamma och förklarar hur orättvisa de var som inte ville äta av dina fina, nybakta bullar, som numera är täckta av blod visserligen, men ändå. Mamma ringer runt till släkten och lovsjunger din fina känsla för solidaritet och konflikthantering.
Du bestämmer dig för att göra ett nytt försök och går hem för att ladda upp med en rejäl bulldeg som ingen minsann ska kunna tacka nej till.
För visst är det så man löser en konflikt... eller?