Nu har det äntligen hänt. Efter otaliga misslyckade inredningsincidenter har jag kört fast likt en långfilssjunkande falukorv i inredningsträsket. Under de år som jag bott i egen lya så har jag periodvis gjort djärva inredningsförsök som så här i efterhand kan få en brun manchestersoffa att rodna.
Lägenhet nr 1. Här visste jag knappt hur man uttalade möblemang och jag var övertygad om att interiör var rören som var inuti någonting. Det enda som var väsentligt här var en säng och en teve.
Boende nr 2. Elevhem. 16 år gammal. Jag gick musikalteaterlinjen tillsammans med 12 - 13 andra stora konstnärliga egon och delade boende med dessa samt ett gäng bittra bandyelever. Knappast någon tid att ägna energi åt oväsentligheter som inredning. Jag bodde i ett rum stort nog att snurra runt i med 60 cm breda sängar som glatt delades med de manliga beundrarna utan större problem. Man måste antingen ha varit betydligt mera flexibel eller mycket mindre än idag. Nu för tiden kommer jag nämligen på mig själv med att våldsamt försöka putta undan min man från vår 180 cm breda madrass då jag känner mig inträngd. Från detta elevhemsrum kommer jag ihåg detaljer som en röd och svart mönstrad gardin som förde tankarna till djungelsafari, detta samt en mycket stark doft av rökelse.
Boning nr 3 var en lite, lite större lägenhet än innan och som fanns i en liten fastighet som välsignats med den inte fullt så smickrande benämningen "hispan" i folkmun. Här delade jag, en pojkvän och två katter boendet med varandra. Grannfolket bestod av en alkoholiserad hemmatatuerare, en sminkad satanist, minst två knarkare samt en ensam, gubbsjuk man med en stor penisförlängande amerikanare som han gärna putsade på. Möbleringen var spartansk med madrass på golvet och en vulgär skinnsoffa. Jag gjorde ett tappert försök att få det lite hemtrevligt bland rökdoft och kattkiss genom att måla en ful loppismöbel som täckte halva lägenheten i blänkande mörkblått... Den lever som tur är inte idag.
Boende nummer 4 var en enrummare som inreddes med en samling loppisskräp och en tjugokronors pinnsäng som vi helt enkelt bar hem genom stadens gator. Inredningsförsök här blev att måla hela lägenheten tomatröd. Det var... annorlunda. Flyttade snabbt, utan att åtgärda färgen.
Nummer 5. Nu började jag bli vuxen och lägenhet var svindyr MEN det var en etta med öppen spis centralt i en större stad. Dessvärre hade jag aldrig råd med ved. Efter några månader hade jag eldat upp alla trämöbler och annat lättantändligt material. Möblemanget bestod nu av andrahandshyrda möbler som jag låtsades var mina. Katterna kissade inne. Grannar klagade. Jag flyttade.
Hem nr. 6. Tredjehandsboende. Hade en möbel med mig. Den sålde jag… till en kille som senare tog livet av sig. Man vet inte så noga om hyllan hade något med det och göra, men jag har mina aningar. Möbleringen bestod av en madrass och... ja, täcke och kudde då. En liten, liten teve fanns där med förståss. Jag flyttade.
Nummer 7. Inneboende på en ganska obekväm tvåsittssoffa. Delade rum som en boaorm.
Nummer 8. Smygboende i en lägenhet som ägdes av en bekant som satt i fängelse. Fanns diverse märkliga saker i denna lägenhet. Inget inreddes och inget följde med därifrån bortsett från en kokbok.
Nummer 9. Det första "riktiga" hemmet. En tvåa på 56 kvm. Inredningsförsök: panikshopping på Ikea utan möbeltema. Hallen målade jag ljusblå. Nådde dessvärre inte upp med rollern hela vägen till taket och struntade därför i att måla klart… under hela tiden vi bodde där.
10. Ny stad. Stor hall. Samma Ikeamöbler plus diverse loppis och sopfynd. Ohyra i växterna och fluginvasion på balkongen. Vi flyttade efter ett år.
11. Ny stad. Gammal lägenhet med annorlunda planlösning och tillhörande spöken. Känsliga väggar och sexuellt effektiva grannar. Här gick jag återigen bärsärk med rödfärgen och vips så förvandlades de gräddvita väggarna röda. Röda... svarta... med guldränder. Här började jag få till det en aning och emellanåt kunde faktiskt lägenheten, efter storstädningen, kännas riktigt ok. OM det inte vore för skadedjuren, känsloladdade grannar och spökerier, något som skamfilade stämningen en smula.
12. Radhus. Alldeles för stort. Två rum förblev oinredda och känslan av att kunna leka kurragömma och faktiskt vinna genom att aldrig någonsin bli funnen blev påtaglig. Gula kökstapeter med en bård av lökar fanns vid inflyttning och inga ansträngningar till att åtgärda detta fanns. Inga inredningsförsök.
13. Lägenhet igen. 75 kvm. Alldeles lagom. Knarrande golv och så nära ett välinrett hem som jag någonsin kommit med dessa kaffe latté -målade väggar. I denna lägenhet skall det vara vitt. Vitt och ännu mera vitt med svaga toner av off white och ljusvitt. Så tänkte jag inledningsvis. Numera har jag målat köket limegrönt och vardagsrummet är blå,grön målat med koppar detaljer.
Efter alla misslyckade, halvdana, skitfula och direkt frånstötande små inredningsinstallationer så gör jag nog ändå bäst i att acceptera att min stil aldrig kommer att finnas i Ikeakatalogen och att det helt enkelt är vilka personer jag bor med snarare än hur jag bor som är det viktiga.i