Frallan - Mitt tecknade liv

Serier, några kåserier och lite övriga betraktelser.

En skitsak

 

 

Det här med att gå på toaletten på offentliga platser är ett riktigt lidande för mig. När jag är på toaletten så gör jag såklart det som förväntas att göras av en normal toalettbesökare. Detta gör jag dessutom utan direkta problem och jag klarar av det alldeles själv. Vad som däremot är lite jobbigt är när man har kastat sig in på toa för att "ta sig en rejäl funderare" för att sedan i sluttampen upptäcka att det börjar bildas en mindre folkmassa utanför dörren, som alla väntar på att du ska bli klar.

Där blir det problem för min del.

För man vill liksom inte ha in dem så nära inpå... Iallafall inte så länge som ens "funderingar" ligger kvar som en tjock, dunkel dimma i det lilla, lilla rummet. Om man nu skulle råka ha en tändsticksask i fickan så kan man snabbt komma undan eventuella pinsamheter genom att tända en sticka och vips så är luften ren igen. Eller parfym, det vore så lätt. Men när man nu inte har det... Vad gör man då?

När man precis "funder..." äsch, tokbajsat färdigt och febrilt försöker att eliminera denna... eh... hallondoftande bouquet, med alla medel som tänkas kan. T.ex. genom att sminka sig massor och hoppas att doften av kosmetika skulle överta luftrummet. Försöka fladdra intensivt med kläderna för att på så sätt lyckas sprida ut små sköljmedelspartiklar. Springa runt i en pytteliten cirkel flera varv och hoppas på att man börjar svettas lite (ja, hellre svettis än snuskbajsar´n). När ingenting annat hjälper så tvättar jag slutligen händerna i 15 minuter och dränker handfatet med den (såklart oparfyrmerade) tvålen... Men ingenting hjälper, det finns fortfarande en stark arom i rummet.

Folket utanför börjar som på en given signal att mumla och låtsasrycka i dörren, precis som om de inte alls ser att det var låst. Alla vet ju att de bara gör så för att den som har barrikerat sig därinne ska fatta att man faktiskt måste skynda sig. Men det är inte så lätt alla gånger. Alternativet är att stå kvar därinne och riskera att någon ringer en vaktmästare som inför allas forskande blickar kommer och lirkar upp dörren, och där står man, i en odör utan dess like, med röda kinder och väldigt rena händer. ELLER så låtsas man som ingenting och stormar ut och håller sig demonstrativt för näsan och anklagar högt den som var innan med ett: "usch, det var inte trevligt därinne" eller: "Nää, jag höll på att kräkas, håll för näsan ordentligt!" Men risken är då att ingen tror en och att alla kommer att peka och titta på dig i smyg och kanske drar du på dig smeknamn som "storbajsarn" eller "stinkis" vilket inte är fullt så smickrande!

Jag brukar iallafall välja att sitta kvar... Eller sitta och sitta, jag står där med örat tryckt mot dörren för att lyssna om folksamlingen därutanför har gett upp. Först brukar jag inbilla mig att de bara kommit överens om att vara alldeles knäpptysta för att locka ut denna hemlige toalettgömmare och sedan, när jag sticker ut huvudet, falla ut i ett gemensamt "bllluääääää!" och nypa tag i alla kroppsöppningar de välsignats med bara för att få mig att förstå hur otroligt äcklig och osmaklig jag är som har suttit därinne på toaletten och BAJSAT!!!

Det brukar dom inte göra, har aldrig gjort heller... men tänk om!

För säkerhets skull så brukar jag småjogga därifrån, fort som ögat,  så att ingen ska få en ordentlig glimt av mig ifall det nu skulle stå någon bakom ett hörn och tjuvkika på hur en toalettcampare ser ut. Jag tar på mig min icket nybajsade min och strosar vidare och lovar mig själv att hålla mig tills jag kommer hem nästa gång här ska bajsas!
Taggar: Svårt, toalett, problem;
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: