Upp med händerna alla ni som känner er uttömda på romantik så här morgonen efter alla hjärtans dag!
Gårdagens mediapåtryck lyckades vagga in även mig i ett rosa moln av hjärtan, choklad och kärleksförklaringar. Vilket resulterade i kärleksbrev och småpresentkrafs till dotter och man. Det kändes ändå ganska fint, som tur är så älskar jag ju verkligen min familj så pass mycket som de gelehjärtanprydda korten påstod. Phu!
Stackars de kvinnor, män och barn som blir sittande framför ett hjärtformat allahjärtanskort för att försöka formulera kärleksuttryck till en man/fru/mappa som de egentligen är jävligt less på.
" Grattis på alla hjärtans dag! Jag älsk... tycker o... gill... står ut med dig... ett tag till...ish.."
Men nu är den dagen förbi och vi kan alla slappna av. Idag kan vi återigen sitta och tjura över odiskad disk och strumpor på golven i vanlig ordning utan att skämmas och känna oss som känslokalla förbrytare.
Välkommen ut ur den tillfälliga kärleksdimman, det är vardag! På med fultrosan igen!