Så här strax innan årstiden av mörker och heltäckande kläder så passar jag på att steka på mitt bacon till en mera gyllenbrun nyans... Till ingen annans glädje än min egen då förstås. Men det känns på något sätt bättre att matcha pepparkakan än att bli tagen för mandeln i glöggen om ni förstår.
Jag begav mig så igår till det obemannade solariet. För er som inte hänger där alltför ofta kommer här en redovisning:
Jag begav mig så igår till det obemannade solariet. För er som inte hänger där alltför ofta kommer här en redovisning:
Jag växlar först och främst till mynt i myntautomaten. Därefter smyger jag runt bland de olika rummen likt ett medium och ska nu försöka gissa mig till vilket av dessa solarium som kommer att göra mig extra gyllenbrun och vacker. När jag riktat in mig på ett som en laminerad lapp påstår har "nya rör" så kommer en ung tjej flygande och kastar sig över myntinkasten och slänger en segrande blick över sin axel mot mig.
Jag får istället nöja mig med det näst bästa solariet. Med gamla rör.
Jag får istället nöja mig med det näst bästa solariet. Med gamla rör.
Några hårstrån har fastnat under plastbädden i lysrören. Jag blev stående en lång stund för att fundera ut hur detta egentligen har kunnat uppstå. Har någon tagit bort plastunderlaget, fastnat med håret och sedan lagt på plasten igen? Jag kommer aldrig att få veta detta.
Jag ställer alltid stolen framför dörren i min lilla hytt. Trots att jag låst den. Jag inbillar mig att jag då kommer att höra stolsbensskrapet om det kommer in en fluktare som vill tjuvkika på min nyansförändrande kropp. Det kommer aldrig någon.
Jag ställer alltid stolen framför dörren i min lilla hytt. Trots att jag låst den. Jag inbillar mig att jag då kommer att höra stolsbensskrapet om det kommer in en fluktare som vill tjuvkika på min nyansförändrande kropp. Det kommer aldrig någon.
Sen blir det bråttom. Rengör liggplatsen, för säkerhets skull, tänk om något äckel gör som jag och solar naken och sedan suttit och gnuggat sitt kön eller svett mot plastbristen... Det gör visserligen inte jag, men man kan ju tänka sig!
Jag har nu två minuter på mig att klä av mig, regla dörren, tvätta britsen och sedan tränga mig ner på det iskalla liggunderlaget. Aldrig hinner jag med att fixa den märkliga "kudden" av hårdplast som är formad på något mycket oergonomiskt vis. Jag förstår aldrig hur den ska ligga, så jag chansar, men jag gör det fort så att solariet inte hinner starta och jag inte hinner sträcka ut halsen. Vilket skulle medföra dubbelhaksränder.
Jag har nu två minuter på mig att klä av mig, regla dörren, tvätta britsen och sedan tränga mig ner på det iskalla liggunderlaget. Aldrig hinner jag med att fixa den märkliga "kudden" av hårdplast som är formad på något mycket oergonomiskt vis. Jag förstår aldrig hur den ska ligga, så jag chansar, men jag gör det fort så att solariet inte hinner starta och jag inte hinner sträcka ut halsen. Vilket skulle medföra dubbelhaksränder.
Därefter sliter jag upp skinkorna så långt det går så att det inte blir några osmickrande vita skinklappar under rumpan. Isär med armarna för att undvika vita armhålor och trycker ned svanken så att inte skulle kunna bli någon skugga på grund av min inbillade svankrygg.
Jag solar även mina tänder... Jag drar upp överläppen, gör den torr, knölar upp läppen a'la Bert Carlsson style, sedan är det bara att sola. Det var någon som sa att tänderna blir vitare då... Och jag tror på vad folk säger.
Jag drar ned det onödigt tunga, knarrande locket så nära mitt ansikte att jag nästan kan slicka på det. För då inbillar jag mig att det tar bättre.
Sen startar det. Det gäller att ligga helt stilla. Annars tar det inte. Du får absolut inte gå upp för att torka bort svetten som du snart ligger och plaskar i, för då tar det inte. Du får knappt sträcka dig efter volymknappen på radion, för då... Har du förstört allting och du kommer aldrig att bli brun.
Där ligger man sen. Halkandes i en pöl av varm svett. Efter ett tag blir jag trött och trots den obekväma kropps ställningen sjunker jag ännu längre ner i ryggsvetten för att somna.
Jag drar ned det onödigt tunga, knarrande locket så nära mitt ansikte att jag nästan kan slicka på det. För då inbillar jag mig att det tar bättre.
Sen startar det. Det gäller att ligga helt stilla. Annars tar det inte. Du får absolut inte gå upp för att torka bort svetten som du snart ligger och plaskar i, för då tar det inte. Du får knappt sträcka dig efter volymknappen på radion, för då... Har du förstört allting och du kommer aldrig att bli brun.
Där ligger man sen. Halkandes i en pöl av varm svett. Efter ett tag blir jag trött och trots den obekväma kropps ställningen sjunker jag ännu längre ner i ryggsvetten för att somna.
Plötsligt inser jag att, om jag somnar, kommer jag aldrig märka om någon råkar stoppa i mera pengar i pengalådan som dumt nog är placerad utanför dörren! Om jag då somnar kommer jag aldrig att veta hur länge jag solat och vaknar kanske upp efter en timme med både läderhud och cancer!
Jag håller mig istället oftast halvvaken. Med jämna mellanrum måste jag dra upp skinkorna, som halkat ned i platt läge igen. Där ligger man ända tills det piper högt i apparaten för att varna om att den soliga stunden snart är slut, eller bara för att skrämmas, jag blir lika rädd och överraskad varje gång.
Jag trycker med all min kraft upp det gnisslande locket, torkar bort floden av svett på britsen, därefter är det dags för granskningen. Märkligt nog ser man alltid brunare ut i spegeln i solarierummet. Oj, oj, det tog bra, nästan fräknar, så gulligt. Därefter vänder du på dig...
Det ser ut som om en vit böna har kladdat av sig rakt över mitt stjärtveck! Hur kan detta komma sig? Jag både särade och slet för att alla två skinkor skulle få sin solbrända chans, men ändå har de på något sätt lyckats klämmas ihop och gömma partier av min bakdel i skugga!?
När jag inspekterat och lekt med min nyvunna semesterbränna en stund så klär jag på mig och går ut från solariet i ett varmt, småsvettandes, solariedoftandes tillstånd.
Jag trycker med all min kraft upp det gnisslande locket, torkar bort floden av svett på britsen, därefter är det dags för granskningen. Märkligt nog ser man alltid brunare ut i spegeln i solarierummet. Oj, oj, det tog bra, nästan fräknar, så gulligt. Därefter vänder du på dig...
Det ser ut som om en vit böna har kladdat av sig rakt över mitt stjärtveck! Hur kan detta komma sig? Jag både särade och slet för att alla två skinkor skulle få sin solbrända chans, men ändå har de på något sätt lyckats klämmas ihop och gömma partier av min bakdel i skugga!?
När jag inspekterat och lekt med min nyvunna semesterbränna en stund så klär jag på mig och går ut från solariet i ett varmt, småsvettandes, solariedoftandes tillstånd.
Jag mår ganska bra. Brun, fräsch och absolut lite cool som bryr mig så om mitt utseende och inte är den som tillåter sig förfalla minsann. Sådär känns det hela vägen hem. Väl hemma, med samma känsla, känns det alltid lite tråkigt att ingen kommer och skriker -VAD BRUUUUN DU ÄR!!
Jag går istället till spegeln för att påminna mig själv om min fräschhet... I spegeln ser jag något rött. Något rött med en ännu rödare näsa... Det är jag.
Min semesterkänsla försvinner i ett nafs och nu står jag istället och skäms över att jag solat så länge.
75 kronor fattigare, med en ytterst osmickrande tattuering på skinkorna. Ett garanterat steg närmare hudcancer så står jag nu och skäms. Jag tänker att det röda kommer att gå över och sedan bli brunt...
75 kronor fattigare, med en ytterst osmickrande tattuering på skinkorna. Ett garanterat steg närmare hudcancer så står jag nu och skäms. Jag tänker att det röda kommer att gå över och sedan bli brunt...
Det gör det inte. Det blir jätterött, rött, mindre rött sen är jag blek igen.