Vi ska flytta. Vi ska lämna denna centrala trea med ”spännande planlösning” för att äntligen placera oss i ett radhus som andra renodlade Svennesons.

Vi kommer att lämna den tråkiga duschen med märkliga mögelfläckar som, enligt den påtaligt aggressiva vaktmästaren, är ett resultat av vårt vanvettiga schamponeringsmedels-användande. Han använder själv tydligen något annat för att tvätta sina grå… sten kanske? Som han klonkar mot skallbenet för att på så sätt lyckas bevara sin osympatiska attityd?


Nåväl, vi lämnar alltså denna dusch för att istället flytta till ett stort härligt badkar! Äntligen, efter 4,5 år ska vi få bada. Vi som ÄLSKAR att bada! Det är fullt sannolikt att vi kommer att kännas igen på stan som russinfamiljen de nästkommande månaderna, men nu vet ni åtminstone anledningen. Vi kommer dessutom att lämna vår pyttiga gröna toalett som är så liten att minsta lilla extra tårtbit kan få ridbyxlåren att polera väggarna på sidan om toalettsitsen. Vi kommer istället att få, inte bara en, utan två, stora toaletter. Vi kommer dessutom att kunna vädra på en av toaletterna!! Bara det gör ju att vi svimmar av lycka istället för ofrivilligt delade odörer.

Vi efterlämnar dessutom vårt lilla kök. Vårt lilla, lilla kök som byggdes under början av 1900- talet då folk uppenbarligen var betydligt mindre än vad vi är idag. Då räckte det om man kunde sprattla in tjänsteflickan i köket och att hon där kunde få tillräkligt med svängrum för att röra om i kålgrytan, något som vi nuförtiden blivit mera kinkiga med. Alltså går vi nu ifrån att ha absolut INGEN köksbänk till att ha en hel bänk. Oj, vad vi ska baka! Och mina polkagrisar! De kommer ju att bli mycket bättre denna jul, då jag slipper att baka dem på fönsterbrädan!

Vad vi kommer att sakna allra minst i denna lilla lya är kanske det påtvingat delade samlivet med alla tillhörande grannar. Det är som i andra gamla fastigheter väldigt… VÄLDIGT lyhört här. Genom toaletten kan man i normal samtalston konferera om all världens problem med närmaste granne om denna ser till att gå på dass samtidigt. Men att ofrivilligt bajsa tvåstämmigt är dock inte fullt så charmerande som man kan tro…

Inte heller är det så upplyftande att ha oavsiktligt samsex med grannarna. Man hör dem nämligen så väl så att de likaväl kunde lägga sig i vår hall utan att volymen skulle påverkas märkvärdigt. Inte så roligt förstår ni. Det blir ju som en tävling och så måste vi ju försöka låta minst lika hysteriskt kåta när vi väl "kommer till"… vilket inte alltid lika lätt för oss småbarnsföräldrar förstår ni väl!! LITE hänsyn om man får be! Nu kommer vi ju istället till en radhuslänga där det endast bor småbarns föräldrar, vilket antagligen betyder att det mest obscena stönande kommer när någon försöker putta igång bilen på morgonen.


Nåväl, nu ska vi bara spackla och måla lite sedan kan vi muntert överlämna detta lyhörda näste med gott samvete för att gå och vältra oss i balkong, badkar, rabatter och köksbänkar… och som pricken över i kommer vi att få DISKMASKIN!!! Tänk vad den kommer att bespara mig på en massa tjat om disk…


Jag återkommer om radhusskvaller om några månader bara…

RSS 2.0