Jajjemensan, här ser ni en som är med i, inget mindre än SM! Svenska Mästerskapen! Kanske inte i någon direkt svettig sport, men ändå. Det är nämligen så att en av mina texter har blivit uttagen som en av 6 revynummer att få ställa upp i Revy- SM- 09 som äger rum i Piteå den 6 - 9 Aug!

Det är den fantastiska gruppen Iggesundsrevyn som kommer att framföra sketchen och jag är som vanligt övertygad om att vi kommer att ta hem spelet. Sketchen handlar om ett par som vill spexa till sitt något stillsamma kärleksliv med att spela det gamla kärleksspelet "Kama suttra". Vilket skapar en kraftig oreda och en massa missförstånd. Naturligtvis är sketchen verklighetsbaserad, annars vore dem ju inte rolig alls...hihihi... Men avslöja inte för J att jag just sa det!

Så nu gäller det att hålla tummarna ända till i augusti! Om jag vinner lovar jag att jag ska trycka upp T- shirtar där det står: Jag känner en som har SM - guld! ...i revy... Som alla som skriver muntra och trevliga hejarop här på bloggen kommer att tilldelas!

Inte nog med detta, jag har ju även suttit som en inplastad makrill och hårmodellat idag!! Jag säger inget utan ger här före och efter bilder:

Före:                                                                





Efter:








Ja, så kan det gå... blondin och SM- tävlande på samma dag!


Dagens aktiviteter förevigades på följande sätt, njut allt ni kan... Jag gottar mig samtidigt åt den nyinskaffade solbrännan:





Och...





Dessutom...





Och slutligen lite...






För att ha växt upp i ett land totalt befriat från krig och katastrofer, där det värsta traumatiska oredan består av det årliga ”snökaos” som märkligt nog fortfarande infaller varje höst, år efter år, efter år… suck. MEN, trots att jag nu haft turen att växa upp i denna skyddade verkstad så vet jag ändå preciiiiiis hur det känns att befinna sig i svåraste krigszon! Jag var nämligen på Ullared i helgen. För er som inte vet vad Ullared är så hänvisar jag till följande ekvation:

Ikea * 2 + busslass med shoppinglystna resenärer + milslånga köer – sans och vett + billiga lågkvalitetsmärken - pengar= Ullared.

Med andra ord, fantastiskt! Jag ska ge er en inblick:

Det börjar med att man redan på bilvägen mot Ullared får en massa subtila vinkar om att man är på väg till någon form av twilight zone när man passerar:

Fulhult, Gubbhult, Böket, Vräk, Klitten, Guarp, Maa, Bocksåsen, Nockakulla, Kåtahål, Tån, Tokhult… Ja men ni förstår, man borde ju vara avskräckt nog till att vända om efter detta, men inte då, målet är ULLAREEED!

När man så kommit fram och lyckats klämma in bilen och lyckats byta fordon till en kundvagn  transformeras du sakta men säkert till en "Ullaredsterminator", men extra zoom i ögat för extrapriser. Tillsammans med din armé så lägger ni snabbt upp er strategi. Har man nu en smula otur nu så visar det sig att endast två av fem soldater har utrustat sig med tekniska förnödenheter som mobiltelefon, vilket betyder att ni antingen kan hänga hack i häl på dessa eller att tänka ”Nåja, two for the team” för att sedan rusa så fort du någonsin kan ifrån dem och lämna dem med en luddig förklaring om ev. mötesplats samt ett ovisst klockslag.

De första fem minuterna inne i shopping palatset ägnar du åt att smågnälla över att priserna inte alls är så märkvärdigt låga och att det är väl inget att göra en sååå stor grej av. För att sedan snabbt växla om till att bli en hysterisk kundvagns valsare som tappat all vetskap om både högerregel och allmänt ofredande genom att rabiat kasta runt den osedvanligt stora kundvagnen över båda gamla halta damer och skrikande barn i jakten efter den där tröjan för 30 kronor! Du provar inte utan slänger ned fem st i pansarvagnen och fortsätter kriget.

Efter ett tag är det som om du hypnotiseras och alla ”REA 30-kronor” skyltar förvandlas till ”bortskänkes ”. Du sliter på dig kläder och varor för allt vad du orkar. Denna hysteri delar du naturligtvis med alla resterande besökare och efter några timmar känner du hur det smårycker lite i dina kläder och ser hur tanter tittar lystet på dina varor. Du kommer på dig själv med att blänga surt på en kvinna som har en fin tröja på sig och är på vippen att slita den av henne men ångrar dig i tid och ställer dig i den kilometerlånga kön istället.

Framme vid kassan så är du inte bara genomvåt av svett, utan även utsvulten då du helt glömt bort att äta något i jakten efter fynd. Samtidigt så börjar snålheten smyga sig på. Tack och lov så har personalen på Ullared naturligtvis anammat detta och varit vänliga nog att ställa fram en ”neej, jag ångrar mig” back. Där kan man lägga tillbaka allt skräp du så desperat behövde för fem minuter sedan. Det visar sig vara halva vagnen.  Du betalar med en underlig känsla av skam för att seda plufsa ned i bilen och åka hem.

Väl hemma provas alla 30 – kronors varor och det visar sig naturligtvis att tröjorna var felskurna så de sitter lite snett och vint på kroppen och kanske skulle kärringen med puckelryggen fått vinna dragkampen om den i alla fall… Nåja. Till sist kan du lägga dig ned och njuta av att du i alla fall fyndat två luvtröjor, ett par joggingbyxor, leksaker, strumpor, tröjor, behå och T – shirts för bara några hundringar. Njuter. Glömmer snabbt bort de 8 plagg du köpt med aldrig kommer att använda, och somnar sött…






Vilken påsk! Denna annars så otroligt överskattade och hyperkommersiella högtid har slagit mig med häpnad detta år. Inte bara det att vi nu kunde sitta ute på en egen bakgård och lysa upp himlen med våra blekfeta överarmar. Utan även för att vi fick så otroligt härligt besök av två norske piger. En stor och en liten.


Ingen som såg oss, och inte heller vi, kunde väl någonsin tro att det var 9 år sedan vi träffades sist. Så roligt har vi haft. Vi har laddat internskämtskrinet med flera roligheter som bara vi förstår och vi har skrattat oavbrutet till tvivelaktig humor som vi sugit i oss... Till sist fick min tilltänkta man plötslig nackspärr och valde att avvika från vår sida. Samma sak hände märkligt nog då en annan god vän till mig var här. Mitt i falsettskratten så började han stöna lite försiktigt och ta sig åt nacken... ”Nämen ojojoj… nu måste jag visst gå in och lägga mig, hoppas jag inte är otrevlig”.  Vad ska man säga när han står där då... skev och lidande. Det var ju bara till att släppa kopplet och låta honom löpa.


Men från påskmys och grälla, skrälliga häxskratt till andra mystiska företeelser.


Mitt i allting så fick vi veta läskigt spännande information om vårt hittills ganska anonyma grannskap. Det har blinkat och blixtrat på ett alarmerande nyfiket sätt uppe vid kyrkan där vi bor nu under en längre tid. Vi är alltså många som har funderat och spekulerat i vad det är för blinkningar som dessa människor håller på med för att nu, äntligen, genom gammalt hederligt grannskvaller få reda på sanningen. Håll i dig!

Det är tydligen våra grannar, två medelålders (och dessutom, enligt ryktet, lesbiska… om det nu kan klargöra saken, jag vet inte) kvinnor med tillhörande nervsjukdomar, som går ut varje kväll, inte bara för att ta ut den (tidigare nämnda) aggressiva hunden, utan även för att spela in spökljud och ta spökbilder med en bandspelare och en blixtrande kamera!

Detta är dagen sanning. Det står alltså två 50 +:are där uppe och blixtrar med en inställd kamera för att på så sätt lyckas skrämma slag på någon gammal osalig rackare och så försöker de snacka med denne. Om man har de kontakter jag har så kan man se dessa inspelningar och foton på You Tube (kontakta mig så får du länken… länge leve informationssamhället!)

Där kan man till exempel höra följande inspelning:

Spraaak, spraaaak... (fågelkvitter)... Spraaaak... Brummande billjud…

Kvinnan som filmar översätter här med text:

”Här hör vi tre andar. De talar dock samtidigt så det kan vara svårt att höra (!!!) Men de säger:

Ande 1= Anna...

 Ande 2: Vad gör ni här?

Ande 3: Ge hit pipan...


Detta hör de alltså Samtidigt. För oss vanliga människor så låter det naturligtvis som helt vanligt fågelkvitter och en helt vanlig bil som brummar, men detta är alltså icke sant. Tydligen... TYDLIGEN... så finns det dessutom en historia bakom detta utlåtande:

(Kvinnan skriver)

"Jag tror att dessa andar är från 1800 - talet. Anledningen till det är för att man på den tiden kallade varandra vi "ni" och inte "du"." Hon syftar på "kommentaren" "Vad gör ni här" alltså...

Dessutom:

" Jag tror att detta var platsen där dessa andar har stått och tjuvrök, det är därför de ber oss att "ge hit pipan""

Ni förstår ju själva hur otroligt roligt vi har haft åt detta!

Ibland känner jag mig inte ett dugg förvånad över att jag tappat nästintill all tro på mänskligheten.

För att sedan naturligtvis återfå den när jag får den äran att som i helgen umgås med glada, obesvärliga, roliga, fantasifulla och omtänksamma människor, vilket jag och min familj ju fick under hela påskhelgen!

Om vi nu kan bortse från den lilla. lilla detaljen att min vän somnade mitt i mitt allra allvarligaste samtal, men det är ju bara en detalj, man ska inte vara så kräsen inte ;)










Nu du, håll i dig! Nu är vi på gång! Jag gör en renodlad "svich svich" med höger handen och joddlar mig över planeringstabeller. Vi har bokat lokal! Ok, detta kanske är det 23:de lokalen vi bokat, men denna gång känns det verkligen som om det kommer att bli den. Ok, det kanske det gjorde de andra gångerna med, men denna gång kände det RÄTT! Ok... det kanske dTYYYYST!

Bröllopslokal är bokad! Det blev varken Universeum, Grand hotell eller i en kyrka mitt i stan, det blir i en jääääätte tjusig liten byggdegård som är betydligt äldre än en riktigt gammal tant. Fast nyrenoverad...

Jag berättar inte riktigt mera tror jag, det måste vara liiite hemligt med... Men skönt känns det!




I kväll har jag färgat håret... först blekte det sedan la jag i en mera råttbruna aktig nyans...

suck...








Så kan det gå när inte färgtuben sitter på...



Ahhhhh, OOohhhhh!! Sååååå underbart! Jag sitter här och myser och känner hur det riktigt bränner i kinderna efter dagens våldssolning i de nyinköpta utemöblerna! Bara för att visa er kära vänner i norra Sverige hur en vår i andra delar av världen kan se ut så ger jag er denna: 15 grader varmt!




Under tiden så sydde jag ihop några gamla sommavykort till en liten ytterkruka. Bara för att riktigt krama ur all sommar som var möjligt ur denna dag.



J och L är på fotboll, det är Elfsborg som spelar. De har tydligen ståplats och står längst fram. persomligen tycker jag att det låter livsfarligt och distraherar mig med att städa och tvätta för att inte lockas ringa och gråtskrika hem henne i luren. Jag kommer ihåg en gång då jag var på hockeymatch, det var fruktansvärt. Inte bara för att man inte ens kunde titta på alla söta pojkar för de var totaltäckta av stora fula vadd -dynor och galler, utan dessutom för att mitt i matchen, precis när jag börjat få kläm om själva grejen och hajade att det var den svarta lilla saken i mitten som de  jagade, så flyger den där eftersökta gummi kapsylen i en våldsamfart över sargen och jättehårt rakt ner i en mjuk snödriva. TRODDE NI JA! För det gjorde den INTE; neeheeejdå, den kände ju såklart på sig att jag stod där och riktade sportfientliga blickar mot den så den valde istället att lägga sin färd med siktet rakt mot det allra ondaste stället på min armbåge! Jag kräktes i en snöhög och fick skjuts på en spark hem.

Nu vet jag visserligen inte om fotboll är riktigt lika läskigt, men den där bollen kan ju inte vara trevlig den heller. Och de står ju längtst fram och ... Nu fick jag en dålig känsla, jag måste ringa dem och säga att jag brutit benet så att de kommer hem! Nä, jag är för gammal för att bryta ben, J skulle aldrig tro mig, höften får det bli!!

Hej så länge!



Jag har sjungit in våren idag... eller, ja, typ. Jag satt på balkongen och kände att jag höll på att bränna mig i solen. I ren tristress så spelade jag in några låtar. Ni får gärna lyssna här:

http://jenny.musicblogg.se/

Förövrigt så har jag idag agerat pitbullgranne och skällt så det skallat mellan knutarna här i förorten. Det gällde lösa vakthundar som skrämmer färgen av oss samt kriminella katter som bryter sig in när vi lämnar balkongdörren öppen, bara för att kissa på vårt golv och sedan lägga sig i vår soffa och dra sig. Så jag stormade hysteriskt de två metrarna till deras port och pustade och frustade… eller ja, jag plingade iallafall på dörren och förklarade vänligt men bestämt att jag minsann ringer mister polis om jag ser deras stora, aggressiva vovve springa lös ute land småbarn och minihundar igen. Det ni! Jag tror det tog skruv dessutom. För i slutet av samtalet så påstods det att tre av deras fyra (!!) katter skulle avlivas snarast och hunden skulle skänkas till en gård ute på landet nu under april. Inget dåligt resultat jag fick genom den tillrättavisningen alltså. Med den dödssiffran så är jag tacksam att jag inte föddes som efterträdare till någon hemsk diktator, något säger mig att jag skulle vara framgångsrik…

Sedan var det bara till att gå in och skura upp de avslöjande kissfläckarna som en av dessa iförbannade katter fördelat i vårt hus medans jag, intet ont anande, suttit med hörlurar och skrålat. Det kan väl i och för sig ha varit av rädsla för min skriande sång som denne ovälkomne gäst kissade på sig flera gånger på golvet... Kan ha varit...

Nåja, nu skurade jag i alla fall muntert upp dessa med ett ekande häxskratt åt denne lille gynnares förtret. Så går det när man kissar på falukorvar!

RSS 2.0