Föreläsning igen, denna gång med Rfsl - Riksförbundet för sexuellt likaberättigande

Vi resonerar kring alla de olika sexuella läggningar som vi människor har att välja mellan. Som ett delikat smörgåsbord ska vi vackert välja hur och med vem vi vill ha sex med. För inte handlar väl detta om kärlek? Eller?

Det snackas ju vitt och brett kring vem som ska ha sex med vem för att få rätt att identifiera sig som bi- homo- eller heterosexuell. Väldigt lite snack om kärlek... Vill egentligen bara ställa mig upp och skrika: "MEN SKIT I DEEEET! Det är väl för fan bara ens eget sak om vem man väljer att ha sex med!! Nåja, normer och fördomar pyr i luften men alla försöker att se medvetna, avslappnade och bevandrade ut. Någon börjar prata med sig stolsgranne om en gammal väns kusins farbrors faster som kanske var lesbisk... och hon var ju snäll ändå.

Det alla i slutändan sitter här och smygtänker på är om dessa två föreläsande män från Rfsl egentligen ligger med varandra. Kanske har de gjort det precis innan föreläsningen? När man ser två homosexuella män tillsammans så utgår man av någon ogrundad anledning ifrån att de har någon sexpakt som gör att de ständigt hoppar på varandra lite här och var i olika hemlighetsfulla garderober.

Vi sitter dessutom och funderar om han den ena föreläsaren, som ser lite mörk runt ögonen och bär stora örhängen, egentligen är tjejsminkad och iförd spetstrosor och om han den andra killen inte har dragit upp sina beiga byxor liiite väl långt upp i det synbart tilltagna paketet... Ingen säger det, men jag hör att de tänker...

Trots att deltagarna på föreläsningen är vuxna människor så bryter de ut i ljudliga fnitter så fort man snubblar lite väl nära själva sexfrågan eller när förelärarna förnuftigt påminner om att en fikus är en blomma och ingen bög. Den misstänkt sminkade föreläsaren gör de även extra svårt för oss genom att råka rita en rumpa fullständigt omedvetet på tavlan... Av ren slump blev parentesen en rumpa… vilket sammanträffande. ”Jag bjuder på den” skuttade grabben till och knäppte lite Lill-Babsigt med fingrarna och snärtade till med höften. Man kunde höra knastret av underläppar som det bets hårt i av rädsla för att skratta och på så sätt råka förtrycka någon.

Nåja, kan vi inte bara komma överens om att det är förmåga att älska som är viktigast, sedan strunta i hur, var, med vem eller när och med vilka kläder man gör det.






RSS 2.0