En låt till på:

http://jenny.musicblogg.se/





Asch, nu har L fått magsjuka igen! Men tro inte att hela familjen ligger och våndas, nädå... hon håller egotrippat fast i dessa sjukdomsalstrande mikroorganismer och delar inte med sig överhuvudtaget till sin stackars bantningssugna moder.

Till alla er kräksjuke gnällare därute, jag har kommit på knepet för att aldrig få magsjuka! Jo, det är sant! Här kommer det, håll i er: Man säger högt och ljudligt till var och varannan att man VILL ha magsjuka! Att man tycker att det vore skönt med en liten sanering och att det dessutom skulle kunna fungera som en kickstart till bantningen. Det är så ni ska göra. Och det verkar ju vara förbannat effektivt dessutom. För här har jag genomlidit två magsjuke epidemier och då snackar vi inte bara en lite kräkning i hörnen utan två riktiga magsjukor. Den nuvarande så pass alvarlig att vi taxade oss iväg till akuten på söndagsmorgonen bara för att kolla om det verkligen var magsjuka (och lite för att söndagar är ju så tråkiga annars, söndagar är bästa dagarna att åka till akuten, både spänning, blod och omvårdnad) eller om det kanske var någon annan mystiskt åkomma som skolbarnen lyckats alstra.

Efter att ha suttit i isoleringscell i tre timmar så fick vi såklart veta att det bara var en vanlig tråkig magsjuka. Tack och lov så tiggde L till sig två klistermärken istället för ett efter blodprovet så vi fick lite valuta för pengarna iallafall.

Men det var mycket roligt och helt klart värt 600 spänn i taxiresa, helt klart… För säg, när annars får du sova på britsar i isoleringsceller? Eller hjälpa folk att kissa i muggar? Eller övertala en rabiat 7 åring att hon antagligen inte alls kommer att dö av ett litet stick i långfingret. Säg mig, när får man annars ha det så roligt?? På en söndag alltså!? suck...

Så trots att jag gjort som en redig moder och torkat och pussat och pysslat så har inte ungen lyckats smitta mig med en endaste lite baskelusk! Inte ens en enda ynklig liten kräks har jag lyckats klämma fram.

Det känns som om den här bantningen aldrig vill sätta igång. Jag hade ju förlitat mig på vinterkräksjukan detta år, den skulle ju bli såå hemsk och såå många skulle ju drabbas... Sure! Vart ligger dessa då? Inte fan ligger de på isoleringen på akutmottagningen, för där har jag redan letat!

Suck, nåja, jag får ju kanske ha lite förtröstan, jag har ju iallafall lite ont i huvudet. Så jag håller tummarna en stund till…



Mmm, nu när jag kommit på hur så kommer ni inte att bli av med detta i första taget. Som läsare av min blogg har ni obligatiorisk närvaroplikt till denna musiksida. Ni behöver inte lyssna mer än en gång på varje låt och ni bör skicka en kommentar... Det är kriterierna för godkänt. Gödkänd bloggläsare...ok!?

Ni kan ju i värsta fall skicka iväg ett : "Men gumman så fint" eller "Oooh, tårarna pockar på, tårarna, tårarna!!", eller "det där har du ärvt av mig". Observera att ni kan göra detta utan att lyssna på sångerna alls då jag inte kommer att kunna kolla det. Eventuellt kör jag stickprov bland er och förhör er på låtarnas titel då, men det kommer iallafall inte att ske denna vecka...

Ni lyssnar här alltså:


 http://jenny.musicblogg.se/



Men eftersom att det inte går att lägga in egen musik på denna blogg så har jag startat en annan. Den kommer BARA att ha mina inspelningar och inte något annat. Jag lägger länken här så hoppas jag att ni går in och lyssnar!

Inspelningarna kommer inte att vara det bästa eftersom att jag tyvärr inte välsignats med en egen studio så det får bli lite som det blir, men jag tycker det blev hyffsat ändå. Lite knastrigt kanske, men ni behöver ju inte skruva på så högt...

Kram!

http://jenny.musicblogg.se




Japp! Här är hon...

Ella!!






Jag ska nu visa er själva skapande förloppet av henne.

Men av den orsaken att denna sida även ska lämpa sig till yngre åldrar så har jag valt att ta bort en del "detaljer" (blink, blink, armbågsstötning). Ni har väl alla läst er biologi och vet alla de grundläggande element som hör till skapandet av nya människor? Choklad, kaffe, färgglada tyger. Alla dessa beståndsdelar fanns såklart i denna kärleksfulla dag och nu hälsar vi alla henne välkommen till oss! (Känsliga läsare varnas).


(Men prova klicka på bilderna så ser du bättre då... mamma ;)






Idag har vi kultiverat oss ordentligt. Jag fick nämligen veta precis vad kultur är under dagens seminarium så nu var det bara att sätta igång och förädla sig förstår ni.

Först anammande vi en annan matkultur. Tredje gången gillt och nu älskar hon det! För en sjuåring är det ett stort steg att kunna äta vuxenmat utan att kväljas! Kommer ni inte ihåg det? Gamlingar!





Sedan gick vi vidare till populärkultur. Där vi klämde vi in kläder och mode. (Modellen på bilden bär förövrigt en päls av silverräv. Jag försökte intensivt att få henne att visualisera sig de stora, sorgsna rävögonen som ledset blinkade hos de stackars rävar som på ett så onödigt sätt fått sätta livet till för denna skrud. Funkar tydligen inte så bra som man skulle vilja tro på 2000- talets ungar, hon tyckte den var sååå fin och mjuk sååå! Men de 1600 kr som den kostar får hon i så fall spara själv primadonnan).





För att sedan bekanta oss med något så nytt och modernt som barnkultur. Kepsen inhandlades för drygt en tjuga och eftersom att hon är smart denna unge så förstog hon ju naturligtvis att det skulla dra en smula runt öronen. Varpå hon helt enkelt trädde den ovanpå mössan! Man ska aldrig underskatta barns medvetende gällande hälsa VS mode!





Och slutligen berörde vi även den så kallade fulkulturen. Och eftersom att jag så ogenerat skyltar med andra modeller så är det väl bara att inse att den typen av kultur står jag för!




Det har sannerligen varit en lukrativ dag för oss som ligger här på gräddhyllan och pöser oss ibland bibliotekskort, högskolestudier och poesiaftnar... ;)




Nu så! Nu är jag laddad som en trallande elektromagnet och totalt redo för vilken utmaning som helst! I dagarna har jag äntligen blivit klar med de första, tråkiga kurserna på lärarlinjen och nu har vi istället kommit in i den roliga, textila delen. I går satt vi och broderade våra initialer med korsstygn och det är ju faktiskt fantastiskt roligt! För er som inte hängde med under min broderi hysteri tidigare i bloggen så kommer här en återblick av mina urtjusiga alster:









Jorå! Här har ni en kvinna med rediga kors!

Det kommar iallafall att bli jätteroligt och jag ser verkligen fram emot denna kurs. Nästa helg ska vi åka till Nääs slott på textil mässa, bara en sån sak lixom! Jiiihaaa!...hosthost...


J är fortfarande sjuk så jag kanske skulle kunna lura på honom en liten stickning eller så, man vet aldrig vad de där virusen gör med männskor! Nä, jag kanske ska låta bli... Vi ska ju trots allt gifta oss, jag vill inte ge honom extra lift in i gubbstadiet riktigt ännu... Det är dumt.

För ska han börja få gubbsjuka och kolla sig runt efter yngre och snyggare tjejer redan så ligger jag i lä för tillfället. Jag är nämligen inte riktigt mitt allra snyggaste jag just nu i livet. Det är lite så där så att när jag möter människor jag inte sett på ett tag, vill jag gärna låta bli kramen eller handskakningen och istället låta mina händer vila över mitt ansikte i förhoppning om att de inte ska se mig allt för mycket.

Ibland får jag för mig att om jag pratar jättemycket så ska de lägga fokus på vad jag säger och inte på hur jag ser ut. Det gör de sällan, utan de ser istället lika skeptiska ut åt bägge avikelserna. Det enda som känns riktigt ok på min kropp just nu är min vänster tumnagel som märkligt nog har antagit en mycket välformad skepnad, helt på egen hand( hmpffniss, fattar ni, egen hand..heheheh). Kanske är det just därför föresten? Mina naglar har blivit försummade under en så pass lång tid att de börjar genomföra någon form av feministisk "vi klarar oss själva då din jävel" revulotion.

När kommer det hända resten av kroppen i så fall?

Nåja, jag kommer väl igång snart, tills vidare så får jag tacka gudinnorna för hörlurar som gör att man enkelt kan ignorera människor utan att de vet om att det egentligen är medvetet och inte alls för att man lyssnar på något vansinnigt bra/intressant/spännande i sina lurar... Tack för dem, tack!
 




Näää, sådana här dagar som denna kan man allt leva utan. Dagar då man helt och fullt varit förberedd i veckor (nåja, timmar i alla fall) på att få en riktigt skön sovmorgon inbäddad i ett moln av morgon andedräkt och ljummen morgonfis. Men så vaknar man istället upp med en gnyende halvmänniska liggande i fosterställning bredvid sig.

- Brrrruuuuäääääk! Du måste åka in med L till skolan, jag kan inte åka till jobbet idag, fräs, snyyyytt... brrr... Är jag varm i pannan? Det blir nog inget giftermål, för nu dör jag av förkylning...

Så när jag äntligen blivit kvitt de styvnackade arbetarna i mina bihålor så visar det sig att de endast bytt yrkesgren och istället tecknat nya avtal med en annan firma och plötsligt blir min sovmorgon bara en utopisk idé. Eftersom att denna eländiga lilla gnyhög antagligen inte skulle gå att övertalas eller skrämmas vare sig med mutor med stryk till att göra mera fysiskt ansträngande rörelser än en schizofren brottningsmatch med täcket (på, av, på, av) så var jag ju helt enkelt tvungen att dega mig upp kl 6 i morse.

Dessa dagar är man inte bara lite sugen på att kunna använda sig av "dagisknepet", då man kan ringa dagis och skylla på snuvigt barn och sedan ligga tokfrisk och utvilad hemma och småfnittra över sin busighet hela dagen.

Det kan man tyvärr inte längre. Inte bara av den anledningen att barnet kommer efter i skolarbetet utan även för att man då sätter ramarna för hur seriöst det egentligen är med skolan och alla dina myndiga argument som du kommer att uttala med auktoritär röst som trotsig tonårs förälder när du ska övertyga om gympans viktiga vara eller icke vara kommer att vara stekta. Även om jag är fullkomligt överens med mig själv om att barnen gott kan få vara hemma en dag eller två i månaden på minisemester utan att för den sakens skull bli dum i huvudet. Och då ska jag ändå snart bli lärare... ojoj, ni kan ju ana vart samhället är på väg.

Tur för er att jag inte valde en politisk karriär, då hade jag vid det här laget varit statsministriss och infört en rejäl, obligatorisk siesta på tre timmar om dagen.

Det ni.




Jag ber om ursäkt för att jag inte varit särskilt aktiv här denna vecka. Förklaring kommer härmed i form av en punktlista med tillhörande överdrifter så att grunderna anses väl befogade.

* Vi har skaffat en alldeles speciell bröllopsplanerar bok som vi har suttit och antecknat idéer och utkast och kostnadsplaner inför den kommande sammanslagningen. Det verkar bli lite dyrt det här, så det kanske bara bli jag och J och L på festen iallafall! Nää... Vi ska ju spara naturligtvis, men eftersom att vi inte är så bra på det så tänker vi för säkerhets skull även öppna ett konto för bröllopsbidrag där alla som känner att de har alldeles för mycket pengar på sitt konto enkelt kan placera över lite till vårt!! Bra idé va!!

* Jag hade tenta i fredags. En tenta om utvecklingspsykologi. Det gick riktigt bra, och egentligen var jag inte alls stressad över den. Men eftersom att man har invaggats i tron om att man som högskolestudent konstant ska bära en inre stress och ängslan över tentor så kan ju inte jag skilja mig alltför mycket från mängden. Det räcker väl med att jag har en riktigt grön jacka i så fall…

* Jag har fortfarande haft en pytteliten snorfabrik uppstoppad i bihålorna. Jag har varslat samtliga arbetare däri men de är tydligen för övermodiga för att bara ge sig av så lätt... nu börjar det emellertid bli pinsamt för dem så jag känner att de är på väg bort. Puh!

* Vi har varit på 30 - års fest. Det var roligt. Vi var en blandad skara av 40 mer eller mindre obekanta människor som hopades i ett hus mitt ute i skogen och som tack vare olika sorters vätska lyckades bli både polare och kamrater. En del lyckades dessutom känna sig så pass avslappnade att kläder blev överskattade och slungades iväg i en hög. Sedan gleds det runt i blottat tillstånd som nakna munsår (man såg dem, men tittade inte för noga och kommenterade inte dess existens, men man var samtidigt väldigt noga med att inte komma för nära). Där gick de omkring bland oss övriga som inte riktigt var lika avslappnade.

Vår present till 30 - åringen:



* Vi hade en hel lördag på oss att återhämta oss från festen. Vissa av oss var i sämre skick än andra... hosthost... Och lyckades efter kraftig ansträngning skrynkla in sig en bil för att äntligen få komma tillbaka till verkligheten och till hemmets trygga vrå.

* söndagen (idag) kommer att ägnas åt handling, julnedplockning och eventuellt skridskoåkning... Så som ni hör så är vi tillbaka och jag kommer att komma med nya inlägg mera regelbundet denna vecka ;).

Tack för alla grattisrop gällande bröllopet! Vi blir jätteglada!

Om än lite undersamma om varför det hos en del framkallar något förbluffade utrop... Man tänker, om vi istället gått ut med att vi skulle skilja oss, skulle förvåningen vara lita stor då eller skulle det vara mera förståeligt?  – Ja, nu har det ju gått snart 10 år, så det borde ju vara rimligt att ni faktiskt gick isär nu, det har ju ändå varit väntat ett bra tag...








I kväll ha jag och J gjort något så bevandrat fullvuxet att det nästintill kliar i skäggstubben.

Vi har skrivit gästlista till vår bröllopsfest!

Det ni. Det kan jag i uppriktighetens namn säga att jag aldrig gjort förut. Eller jo, en gång, men då råkade vi förväxla oss med miljonärer och satt plötsligt en lista på 104 namn som tydligen skulle vara intresserade av att hylla vår romans. Men en gång är ju ingen gång så den gången räknas alltså inte.

Men nu har vi alltså rasslat ihop en liten skral folksamling på 40 personer som ska få uppleva ett J & J bröllop. 40 personer och 9 barn ska få bevittna hur en helsvenne med alldeles svenskt efternamn transformeras till halvturk i ett enda ljudligt ”YES". Vilka de lyckliga är kommer ni snart att bli varse om. Vi lämnar givetvis inga löften nu, det är ju trots allt nästan ett år kvar. Men håll er på god kant med oss, vi kan ju alltid behöva byta ut en eller annan som inte håller måttet under det kommande året.

Det här med bröllops förberedelse kommer ju att bli riktigt spännande. Jag tror till och med att vi kommer att kunna hålla en hyfsat seriös planering. Ingen ska komma inridande på grisar, inga trollkarls utklädda vigselförrättare. Men man vet aldrig, eldsprutare står absolut kvar på listan av underhållning.

Att skriva gästlistan på ett normalt och högstämt sätt gick sådär. När vi gick igenom våra telefonlistor i jakt efter inspiration och började lägga in namn som: Iris-skolsyster, Wilma på dagis mamma, Vårdcentralen och Banken till gästlistan så började vi inse att detta kommer nog att bli riktigt roligt! Vi har under denna första planeringsdag, förutom gästlista, hunnit löddra igenom; bröllopsmusik, bestmannar, taostmastar, bröllopsresa och bröllopsnatten.


Man kan ganska enkelt säga att vi bara snabbskissade lite. Men bröllop blir det!

Vi har visserligen inte riktigt friat till varandra. Men jag tycker ändå att J:s beställning av Europas längsta limousin till Stallmästaregården i Sthlm där vi lyxade till det med privat kock i Kristina paviljongen räknas fortfarande. Han friade ju visserligen då om förlovning men det kan ju jag lätt låtsas som om jag inte kommer ihåg. Jag tycker det räknas iallafall och om någon frågar hur han friade så kommer det att vara mitt svar, de behöver ju inte veta att det var för 6 år sedan...

Bara så ni vet nu då att under dessa återstående 9 månaderna fram tills brölliset så har vi alltså en hel del att fixa. Alla tips och trix tas tacksamt emot och jag efterlyser redan nu en pålitlig barnvakt/barnunderhållare som ska aktivera de mindre gästerna medans de vuxna ägnar sig åt fjantiga saker som långmiddag, ringbeskådning och fylletal.

Dingelidång så länge.




Jojo, så här tråkigt hade jag idag, eller natt... Har helt tappat kollen i denna snoriga bubbla. Vad det än var så bänkade jag mig framför datorn och pillade lite...Med designen alltså. Hoppas att denna design är ok.  Ni kan ju säga till om det är svårläst eller bara jättefult så får vi se om jag kan pilledutta till något annat...

Jag tror att jag ska våga sticka ut huvudet utanför dörren imorgon minsann iallafall... Återkommer.



Familjen.... familjeeenn....


Nu är jag nära upplösningstillstånd. Jag sov tolv timmar i natt! TOLV!

Men mår fortfarande som ett utskitet äppelskrutt... Hur mycket snor kan det rymmas där inne? Jag sitter nu och funderar på att bygga en egen snorsug bestående av en dammsugare, en ballong och ett sugrör + lite tejp... Men jag återkommer om det.

Hoppas ni andra får en trevlig lördag. Själv ska jag jämföra bihåle svullnader på höger och vänster sida, ångkoka ansiktet, se på teve och eventuellt då dammsuga näsan. PARTYYYY!

L mår iallafall bättre, tur att vi har pyssel så att hon kan aktivera sig och inte dör av uttråkning på grund av trist mamma. J flydde fältet och påstås arbeta... jag vette tusan om det jag, hade jag varit han så hade jag dragit oavsett. För att vara här och simma sig fram genom snytpapper och akta sig för eventuella nysningar och konstiga nästäppiga uttalanden kan inte alls vara så kul.


Nä. Det bidde ingen skola idag... Det bidde ingenting, för vaken mig eller L.
Den gladlynta grillningen som vi tog oss an på den enda feberfria dagen igår var visst att anstränga oss lite väl mycket, så vi hamnade i förkylningskoma.

L fick dubbelsidig öroninflammation och rekvirerades medicin som enligt den lille öronsjuke smakade "apa". Och om någon som aldrig tagit ett endaste fult ord i sin mun påstår att något smakar ”apa” så måste man tro på det. Jag smakade såklart. Det var inget jag skulle sitta och småsmutta på nej. Men det såg lite häftigt ut när kvinnan på apoteket cocktailade ihop det ögonaböj sådär rakt över disk, man nästan såg hur det rykte och bubblade och hur pharmaceuten började skälva i ett häxliknande "MMUUOOOAHAHHAHAHAAaaa!!" Denna drink beställer vi nog dessvärre aldrig mera igen.

Nåja, in i kroppen ska det. Två gånger om dagen. Vi laddade såklart upp med god ProViva juice och marshmallowglass för att underlätta för den lilla hörselsnäckan. Det gjorde det, men hon är sååå sjuk ändå. Det gör ju så förtörnat ont det där. Och om man sedan är lite överdrivet orolig som vår L är så finns det ju dessutom en massa annan otäcka rädslor rörande plötslig dövhet eller eventuell öronlossning som måste bearbetas dessutom... stackar`n!






Så här satt vi sen i 20 minuter. Med våra snuviga, plomberade nosar noga genom sköljda av nässpray. Varsamt placerade över varsin skål med rykande varmt vatten. Förhoppningen var att allt snor i våra öron och hjärnor skulle luckras upp och helt enkelt flöda ut. Det gick inte riktigt så lätt... Men det var väldigt trivsamt. Jag hoppas bara att den lilla detaljen att jag i jakt efter eukalyptus råkade klämma i en hel tub mintdoftande fotkräm inte ska påverka vårt anlete i allt för stor utsträckning. En häl i pannan är sällan vackert. Särskilt inte när man är snorig…

Nåja... snörvel på er...



Vi sitter kvar så här en stund och hoppas att våra kroppsdelar är lite mera samspelta med oss i morgon istället. Skänk oss gärna en varm tanke... För synd om oss, det är det...

Men titta igen då:



Har ni sett något mera bedrövligt?



Idag var min första dag på skolan. L börjar imorgon. Det var vi tvugna att fira med att gå ut och grilla lite korv. PARTY!!
Värsta festen var det! Jag tappade två korvar i elden och brände ett och ett halvt pinnbröd! Jiiiihaaa!

Men det var lite mysigt med... tills vi började frysa och drog oss hemåt...





Och en del av oss drogs mera bokstavligt talat...



På stjärtlapp...


Vilket roligt ord föressten... Stjäärrrtlapp.

Hmofhzhzhhzzhhahahhahahahhahahahahahaaaaaaaaaaa aaahhhh suck... godnatt!



Här om dagen så var vi nära på att dö av frostskador på insidan av lungorna. Ja, så kallt var det nästan här. Tydligen hade ett överhettningsblablabla slått ut värmen och det har antagligen varit så ett tag. Men eftersom att vi har haft huset fullt av varma människor samtidigt som jag hysteriskt har sprungit runt med en refillhink med värmeljus på armen i hopp om att skänka julefrid så har det inte varit mera påtagligt kallt än att man ogärna tagit sig ett bad i fasa för att behöva går ur det varma vattnet. Eller varma och varma föresten, TYDLIGEN så hade även någon varmvattenssäkerhetsblablabla slagit ifrån så att vattnet inte kunde bli varmare än 60 grader. Prova heta Jenny och bada i 60 grader! Det är ju som att slänga sig i en isvak. Men eftersom vi varit så euforiskt glättiga över att äntligen bo i hus så har vi väl inte reflekterat mera än lite smågnälligt över dessa problem.

Förens här om dagen alltså. För då gick strömmen i hela huset. I hela kvarteret. I hela stadsdelen till och med!! När jag ringde till vattenfall och tryckte in mitt postnummer så fick jag dessutom höra av en mycket intelligent dataröst att min oro var befogad. Vi hade elavbrott och det gick inte att säga hur lång tid det skulle hålla på, det visste minsann den där datarösten. När jag efter en timma ringde till dem igen och halvgrät i telefonen tryckte jag mig till slut fram till en livs levande människa. En norrlänning. Han tyckte ju såklart att jag var döfånig som satt och huttrade i fjuttiga  5 minus när han säkert satt naken med sitt headset ute i en snödriva i minus 30. Jag frågade om han inte bara kunde svara på hur många timmar det normalt sett tar med en sådan här black out. Ska jag ställa ut maten på balkongen? Ska jag börja elda gamla kläder? Äta kalla konserver? Vad ska vi göra? VAAAD? Han gav oss inget svar alls på det så jag tjöt något om att Boråsare är amatörer i kyla och att jag flyttade från norrland för att slippa den här skiten och så slängde jag vänligt på luren.

Vi gjorde därefter det enda vi kunde göra. Vi satte vi på oss täckbyxor och tjocksockar och spelade lite skuggteater i ljuset av ficklampan.




Det var roligt i ungefär tio minuter. Sedan la vi oss under tre täcken och försökte räkna våra sista minuter. När jag sedan kände de sista köldknäpparna frosta igen näsborrarna och jag var i full färd med att ringa runt till vänner och bekanta för att ta avsked så klickade det till. VARDE LJUS!! Skrek jag visst högt i örat på den som jag ringt att beklaga mig för där under täcket. VARDE LJUUUUUSSS!!! Så dansade vi så gott som två isglassar kan runt på övervåningen.

Denna lilla "överraskning" gjorde att jag i rena frossan ringde hyresvärden och storgnällde över både kyla i luft och halvljumna badkar. Jag blev beordrad att hämta ”allt i allo”-mannen på gården som omedelbart började pilla och trycka mellan olika hummanden och ahaaaanden.  Samtidigt hängde jag över axeln på honom och poängterade allt som var fel flera gånger så att han sannerligen inte skulle missa något! Jag är ju inte helt dum så jag använde mig förståss av en manlig bekant som skyddsväst och tryckte honom framför mig som en sköld så att han fick sköta den kunniga ”Ja-men-visst-förstår-jag-att-den-hydrokoralliska-säkringen-ska-paralleliseras-” -blicken. Medans jag stod för de mera korkade och lite gnälliga ”men–vad-fan-är-den-här-knappen-till-för-då” -stilen. Det gick bra. Bortsett från att denna ”allt i allo”, tillika granne, verkade tro att det var min vän som var min man, detta trots att han träffat min riktiga man flera gånger. Och dessa två killar är inte mera lika än en teve och ett kylskåp, men det verkade iallafall vara så att det var min manlige vän som skulle ta ansvar över våra VVS problem hädanefter. Ja... vad har man inte vänner för om inte till det.

Nåja. Efter dessa hummanden och tryckanden så kom alltså både varmluft och varmvatten tillbaka. Jag njöt i flera timmar. Simmade som en vidbränd val i 80 grader och sprang runt i trosor och svettades av lycka. Tills det blev för varmt och vi fick sänka igen.

Nu har vi i alla fall både varmt vatten och varm luft. Nu är det bara diskmaskinen som ska lagas så är vi euforiska igen!

Och tänk så skönt att vi kan sitta fastklistrade vid teve och dator igen så vi slipper umgås och spela skuggteater allt för mycket! Puh!




Ok, bilden är liiite tillfixad...liiite, inte mycket alls.


Jahapp, då var jag igång med bantningen igen då. Dag nr tre och jag har redan fuskat med tre (ok, fem) små kaffekola (ok, sju) som jag inbillar mig att om man suger länge på dem så blir det inte så mycket kalorier och det jämnar ut sig lixom lite depottablett aktigt... För att stilla det dåliga samvetet så åt jag ett äpple dessutom så kändes det genast lite bättre.

Men huvudsaken är ju att man rör sig kan man tänka, och det har jag minsann gjort. Med undantag från igår då vi hade filmkväll med vänner så har jag tagit en hurtig 45 minuters upptäcktspromenad dit näsan pekar här i byn. Jag har bestämt mig för att ta en ny väg varje dag så att det inte blir tråkigt. Efter dagens promenad så börjar jag dock bli lite orolig för att det kanske inte finns några flera vägar att gå... Vi bor ju inte direkt inne i stan längre. Kanske jag måste spatsera rakt ut i skogen snart, och det blir ju spännande. Har jag tur så går jag vilse och kommer tillbaka om några veckor fleeera kilo lättare.

Nåja. Jag har laddat med en ny träningskalender där jag ska anteckna mina fram och snedsteg. Jag har dessutom visualiserat mig en bra motivationsbild av mig själv som en vältränad atlet. Jag försöker dessutom skrämma mig själv till motion genom att ha ställt upp en helfigurs spegel i badrummet så att jag tvingas skåda spektaklet i nakenskrud och i lysrörsljus vare sig jag vill eller ej. Jag har kommit fram till att om jag står snett bakifrån och sliter undan allt extrafett från rygg och höft och bak till en stor deg frampå och gömmer den där så man inte ser det i spegeln, så ser det rätt skapligt ut minsann. Men jag kan ju inte gå omkring så bland folk förståss.

Nä, nu ska jag återgå till att leta motivation på internet och drömma mig vidare till bikiniväder där jag avslappnat står och kastar frisbee utan att överarmarna ofrivilligt klappar i takt eller skinkorna agerar vindspel.

Jag återkommer med resultat. Skulle det nu bli så att jag inte nämner någonting mera om detta så har det skitit sig och då tycker jag att vi bestämmer att aldrig mera pratar om det, utan vi kommer bara överens om att ni inte påpekar mig vikt alls nästa gång vi möts helt enkelt. Men som sagt vi får ju se. Jag brukar inte ge upp förens om tre veckor...



 






Ja, som ni kanske redan vet så är ju jag en världskändis, en riktig supernova med lösögonfransaaar och finbehååå och damunderställ... nåja, en del tror det iallafall.

Jag har ju av ren flax fått släppa två singlar "Over There" under mitt egenkomponerade alias ”Jenny Bliss” och därför måste jag ibland slänga av mig mysbrallan och försöka se lite celeber ut emellanåt. Speciellt då jag får fanmejl från någon svettig stackare i Florida eller så, som bedyrar kärlek gentemot mig. Jag tycker det är fasansfullt roligt att de i USA har så osvenskt lätt att hävda att de älskar en. I LOOOOVE YOU utropar dom, I LOOOVE YOU I LOVVE YOU LOVELOVE!

Medans vi i en del hörn av Sverige som mest kan krysta fram en halväkta ”Du är fin du” (efter att vi passerat vår 14 – års kris då vi var geografiskt förvirrade och snackade svengelska och försökte oss på osäkra kindpussar).  Men de älskar mig alltså. Efter att ha lyssnat på lite trallande. Jag skulle ju visserligen kunna vara en helskinande idiot för det. Men, de röstade ju fram Busch som president så jag kanske inte ska ha för höga krav på deras bristande källkritik... 

Nu är ju inte jag en riktig värsting idiot så ofta iallafall, och svensk som jag är så vill jag ju desperat att alla ska älska mig så jag svarar naturligtvis på deras kärleksbrev. Ibland får jag då tillbaka förvånade rader från Ohioer eller NewYorkare som uppriktigt överraskade undrar om det verkligen är jag som svarar dem eller om det är någon anställd som sitter och multisvarar på alla miljarders fanbrev.

Här sitter jag i stortrosor och urtvättad morgonrock och försöker desperat känna mig lite Hollywoodig. Jag lurar ingen. Men jag avslöjar inte heller att jag sitter nedsjunken i en datastol som en urtvättad Team Sportia strumpa för de stackars ovetande Amerikanerna, de kan gott få leva med visionen av den exklusiva Miss Bliss som lever i glitter och flärd, en Jenny Bliss som aldrig, ALDRIG skulle obducera en dammsugare av ren leda. Inte behöver de veta att det närmast glamour jag kommer är när jag råkat tvätta mina nya nyårs glitter trosor tillsammans med övrig tvätt och allt blivit nyårssprakande glimmande.

Som sagt, ibland glömmer jag bort detta alter ego som jag fått och påminns endast vid tillfällen då jag får sådan mejl som de jag fick idag:

Congratulations!

Jenny Bliss "All About Me" is #40 on the Fusion Radio Chicago Top 100 of 2008!

You can hear it on The Top 100 of 2008 hosted by Dave Tripper on December 31 @ 6pm Chicago time, replayed on January 1 @ 6pm.

And we would love to have you on the show, via LINERS and/or separately in an INTERVIEW. Simply contact me here via email (dave@mejl) or call me @ telefonnummer

DEADLINE FOR LINERS: The deadline for liners is 10pm Monday, December 29.

Because of the tight deadline, you can call me to arrange an over-the-phone recording of liners. OR, if you have time, record the LINERS in-studio, making them studio quality since we will be playing these over the coming months and years!

Before the actual liners, it’d be great if you could record a short liner talking about the single that hit our charts, telling a story of what inspired it or a funny/interesting story about performing it during the year. AFTER THAT, here’s the actual liners:

1. Hi, this is _____________, and you’re listening to Fusion Radio Chicago, The Future of Dance.

2. Hi, this is _______________, and you’re listening to Dave Tripper on Fusion Radio Chicago, The Future of Dance.

3. You can do another Dave Tripper liner, using your humor, smartassness, or any other creative way you want to do it, using the general format of the previous liners as a template or any other way you’d like.

4. And, if you can do a general “Happy Holidays” liner too, that would be great.

If you’d like to do an INTERVIEW, I have a very open schedule throughout the holidays to accommodate your schedule.

Thank you so much, and I look forward to you adding to what will be a great end of 2008 and a fantastic 2009!

Sincerely,

Dave Tripper
On-Air Host/Associate Program Director
Fusion Radio Chicago

Dave Dave Dave... Jag ringde faktiskt till honom för tre år sedan, men då låg jag etta på samma lista (före Madonna och hon har knappast stortrosor!!) DÅ utlovades jag en present för att jag blivit etta... Den har fortfarande inte kommit så som svar på detta brev svarade jag:

Hello Dave!

Wait a minute... Is it 2009 already? But I`m still waiting for that something you were going to send me for being NO. 1 -05!! ;)

Nice to see that Chicago`s still listening ;)

Have a great year!

// Jenny Bliss

KAXIGT VA!!!?? Jojjo, komma här och utlova presenter till en girig norrlänning för att sedan aldrig skicka dem. Den gubben går inte även om man är i från storstan i storlandet! Jag ringde inte i år alltså. Jag hade alldeles för mycket att göra med min dammsugare. Även stjärnor måste få pauser...

Som ni ser så tog jag bort direkt numret, synd för er va!?... Jag listade minsann ut att ni knappast skulle låta den chansen att ringa och låtsasinläsa ett Jenny Bliss meddelande rinna er ur händerna!? Men se den gubben gick inte... hoppas jag... gulp.







Maten är uppäten, julpengarna borta och alla släktingar har åkt hem.

Jag la mig för att andas i en kvart idag, sen fick jag tråkigt.

Så för att inte rasa ihop och drabbas av försoffad tristess som skulle få mig att sakna att ha hela huset fullt av sällskapliga människor så såg jag idag istället till att aktivera mig.

Då min dotter pinas av tillfällig med besvärligt feber kunde hon såklart inte delta i några större upptåg. Så istället tog hennes käre far chansen att arrangera ett ”sagan om ringen” - medley som startade halv ett och slutade vid tio på kvällen. Jag hängde dessvärre bara med den första filmen, sen började andra saker pocka på min uppmärksamhet. Så med familjen tryggt nedbäddad i soffan så började jag min lördag a´la distraktion.

Först skulle det dammsugas, ut med juledofter och knäckaromer och in med 2009 års ehh… dammsugardoft.  Men för att lyckas göra det så var jag först tvungen att skruva isär vår gamla maskin och ta reda på vad det egentligen var som låg och skrek som en plågad Chihuahua där inne. Jag sköljde, tömde och hittade flera små pärlor och plastgrejer jag ”råkat” dammsuga upp under ursäktande utrop. Efter en timmas polerande och gnuggande och bytande av filter jag inte ens visste fanns i dammsugaren så kunde jag sätta igång.

WWWWRRRRRRRRR… Fantastiskt. Jag har ju aldrig varit motorintresserad. Bilar är för mig enbart en metallkaross i olika färger och inget mera. När något brassar med motorn och skryter om kusar under huven så fnyser jag bara och klagar på att färgen i alla fall är ful. Men detta är något i stil med vad ni som gillar motorer känner antar jag.

WRRRRRRRR… Jag blev plötsligt sugen på att ta med mig henne ut och ställa mig mitt bland grannarna och njuta av deras avundsjuka blickar då jag motorcykelgasar henne och suger in både löv och damm och oönskade katter under varma applåder och bravorop. Det gjorde jag inte, utan jag lekte istället teveshop reklam med mig själv och låtsade att detta var en alldeles ny uppfinning denna maskin, men extra, supermega bra sugförmåga!

Maskinen sög sannerligen som aldrig förr och när jag vred upp dem på max så var det nära att den nyanlagda bilringen på magen sögs med av bara farten. Tyvärr så släppte den aldrig riktigt. Efter en halvtimma då allt hade blivit väl dammsuget och bara sovrummet återstår så råkade jag dessvärre ut för ett klassiskt dilemma. Strumpan i hörnet.

Tillfällen som detta är då man som vuxen återigen får ett välbekant pirr i magen av att tillåta sig själv att inte motstå frestelser, men utan droger, festivaler eller äldre pojkvänner inblandade. Min omdömesförmåga sjönk drastiskt och jag kände hur jag instinktivt ville utbrista - Jiiiiiippi kajejj mutterfuckkerr! Den ser så liten ut på avstånd den där lilla strumpan… Maskinen är ju nytrimmad… Det är ju dessutom väldigt jobbigt att böja sig framåt och plocka upp den så här efter jul… Det går säkert…

WWWWWRRRFLURPP
… Tvärstopp.

Följande timma fick jag ägna åt att försöka peta ut en strumpa ut ett alldeles för långt dammsugar rör. Efter att jag skrikit, svurit och forcerat strumpan med vatten i en stänkande liten sketch så tittade tillslut en liten, svart strump topp ut genom röret och låg där helt oskyldig dränkt och tittade anklagande på mig. Som om det var mitt fel att den kravlat sig in och satt sig på tvären på det allra dummaste och mest svåråtkomliga stället!! När jag kastat strumpan kändes det bättre, där kunde den ligga i soporna och skämmas medas jag fick skura väggar och golv i badrummet.

När jag var klar så var det dags för kaffepaus. Det betyder sådana här dagar tydligen bara att sätta på kaffebryggaren.
För under tiden det stog och puttrade inbjudande så hann jag minsann både tvätta, diska, skruva upp ett rasat databord, värma en vetenalle, göra kvällsfika, klämma två finnar, smörja ansiktet, titta beklagande på min spegelbild samt måla ett köksbord.

Nu har jag i alla fall äntligen hällt upp en stoooor modern glaskopp med kaffe som jag sitter och fuldricker ur.

Men det bästa med dagen är ju att jag faktiskt inte har hunnit ägna en endaste tanke åt hur det känns att alla släktingar har åkt hem och att jag inte alls kan ropa ”Maaaammmaaa” med gnällig tonårs röst längre. Eller vinprata på norrländska sent på natten med min konstnärsmoster. Eller lyssna på nyinövade syntläten och skönsång av min lillkusin. Eller sitta och leka sanning och konsekvens så sent så att man på ”motspelarens val” föreslår att motspelaren ska ställa sig med huvudet instoppad i taklampan och snurra runt samtidigt som han pratar som en komiker med en fantastisk svåger, som faktiskt gör det…

Det är ju en förbenad tur att jag har två i min familj här i alla fall, annars vet man ju inte alls hur världen hade sett ut. Jag hade kanske hängt pärlor på alla träden och målat övergångstället för hand, med eyeliner.

RSS 2.0