Inte den här gången heller...




Asch, nu har L fått magsjuka igen! Men tro inte att hela familjen ligger och våndas, nädå... hon håller egotrippat fast i dessa sjukdomsalstrande mikroorganismer och delar inte med sig överhuvudtaget till sin stackars bantningssugna moder.

Till alla er kräksjuke gnällare därute, jag har kommit på knepet för att aldrig få magsjuka! Jo, det är sant! Här kommer det, håll i er: Man säger högt och ljudligt till var och varannan att man VILL ha magsjuka! Att man tycker att det vore skönt med en liten sanering och att det dessutom skulle kunna fungera som en kickstart till bantningen. Det är så ni ska göra. Och det verkar ju vara förbannat effektivt dessutom. För här har jag genomlidit två magsjuke epidemier och då snackar vi inte bara en lite kräkning i hörnen utan två riktiga magsjukor. Den nuvarande så pass alvarlig att vi taxade oss iväg till akuten på söndagsmorgonen bara för att kolla om det verkligen var magsjuka (och lite för att söndagar är ju så tråkiga annars, söndagar är bästa dagarna att åka till akuten, både spänning, blod och omvårdnad) eller om det kanske var någon annan mystiskt åkomma som skolbarnen lyckats alstra.

Efter att ha suttit i isoleringscell i tre timmar så fick vi såklart veta att det bara var en vanlig tråkig magsjuka. Tack och lov så tiggde L till sig två klistermärken istället för ett efter blodprovet så vi fick lite valuta för pengarna iallafall.

Men det var mycket roligt och helt klart värt 600 spänn i taxiresa, helt klart… För säg, när annars får du sova på britsar i isoleringsceller? Eller hjälpa folk att kissa i muggar? Eller övertala en rabiat 7 åring att hon antagligen inte alls kommer att dö av ett litet stick i långfingret. Säg mig, när får man annars ha det så roligt?? På en söndag alltså!? suck...

Så trots att jag gjort som en redig moder och torkat och pussat och pysslat så har inte ungen lyckats smitta mig med en endaste lite baskelusk! Inte ens en enda ynklig liten kräks har jag lyckats klämma fram.

Det känns som om den här bantningen aldrig vill sätta igång. Jag hade ju förlitat mig på vinterkräksjukan detta år, den skulle ju bli såå hemsk och såå många skulle ju drabbas... Sure! Vart ligger dessa då? Inte fan ligger de på isoleringen på akutmottagningen, för där har jag redan letat!

Suck, nåja, jag får ju kanske ha lite förtröstan, jag har ju iallafall lite ont i huvudet. Så jag håller tummarna en stund till…

Kommentarer
Postat av: Johanna

Haha...isf, ge mig lite kräääääksjuuuuka för tusan!!! Snälla bara lite! Det skulle sitta så j*kla fint med kräk- å kakkabarrajkalas efter mina 3 helvetesveckor med influensa! Som pricken över i:et...







2009-01-27 @ 00:02:57
URL: http://johannaagnes.blogg.se/
Postat av: Wob

Ah. Dessa underbara söndag på AVC. Billigt kaffe i plastmugg som blir brännhet, en brits, en stålstol och en massa roliga saker att pilla på på instrumentvagnen. Kinkiga ungar och en klocka som vägrar att röra på sig det allra minsta.



Att springa ut i snöstorm och lägga i ännu 30 spänn i 5 kronor för nöjet att få parkera bilen en mil bort.



Dem demensta tanten som skriker i rummet bredvid. Fyllot som gång på gång ramlar in i fel rum, mumlar en ursäkt och efterlämnar en doft av vodka, smutsiga kalsonger och hårvatten plus en blodfläck från såret i pannan.



Ja det var dagar det. När barnen var sjuka och småhanterliga. En stressad doktor som kommer redan efter 7 timmar, kikar lite i öronen på barnet och konstaterar att där ser det bra ut. Men att han måste ringa till bakjouren för att ställa en fråga.



Underskäterksan som tuggar tuggummi och kommer in med lite hostmedicin i en kopp som bara tar 3 timmar att övertyga barnet att smaka på. Barnet smakar, spottar ut och fortsätter hosta så att lungorna nästan kommer ut och börjar sedan klaga på att det gör ont i andra örat nu med.



Har man lite tur kommer man ut lagom till soluppgången, åker hem, får i barnet penicillin och när man sedan vaknar är det dags att åka upp eftersom unghe, det rara lilla barnet åkt på en allergisk reaktion av medicinen och nu sur ut som en prickig korv.



Ja det var tider det. Ta vara på dem. För de dyker aldrig mer upp.



Gudskelov.

2009-01-27 @ 03:16:15
URL: http://wob.blogg.se/
Postat av: Anonym

Jenny!

Vem annan än du kan skriva om vinterkräksjukan eller att besök på akuten en söndag, så att det verkar vara en upplevelse, som man nästan skulle vilja ha på en gång! Jag skulle kunna skriva om löpande och kärleks-kranka tikar som kastar upp klockan fem på morgonen, men det gör jag inte för att du kanske skulle bli avundsjuk.

Krya på er!

Kram

Moster Kristina

2009-01-29 @ 22:28:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0