Utan musik är livet tomt och tråkigt. Så därför har jag lagt till en liten musikspelare här ovanför. Musiken är såklart mina egna favoriter och ni får hemskt gärna komma med egna förslag så kommer en enhällig juru bestående av mig att överväga om det är ett godkänt val eller ej. JA, då måste ni ju skriva inlägg med, vad roligt!!! Tihiii...

Lite om låtarna:

1. All I Want For Christmas Is You - My Chemical Romance - Det är ju juuuul och detta är ju en av de bästa jul sångerna!

2. Falling slowly - Glen Hansard, Soundtrack från filmen "Once" (2006) - Den är ju underbar. "Take this sinking boat and point it home, We've still got time. Raise your hopeful voice you had a choice. You've made it now. Falling slowly sing your melody. I'll sing along" - En underbar "ge aldrig upp"- rackare som kan få en på andra tankar när man sitter och självförsorger sig.

3. See you again - Jenny Bliss - Ja, men det är ju jag, och jag måste väl få marknadsföra mig lite... Jag försökte lägga till den andra singeln med, men jag hittade den inte här, eller jo, en 7 sekunders version, men kolla på min myspace - sida (följ länken här nere vid ögonen) Sen är den inte heldålig denna låt heller förståss ;) "Jag känner mig fri när jag är med dig" Det är ju en ganska skön känsla det med :)

4. Citizen Of The Planet - Alanis Morissette - Jag älskar hennes låtar, denna handlar om att vi alla är medborgare på denna planeten jorden och hon ger en alternativ, idealistisk bild av hur det borde vara, Kwan Yin - Barmhärtighetens Gudinna som president vore väl ändå något!?

5.
Don't stop believing - Journey - Denna är min "dansa-runt-och-sjung-i-din-ensamhet" låt. Sluta aldrig tro! Det är ju fantastiskt!

6. Black Boys on Mopeds - Sinead O'Connor - En högst politisk låt som både är tankfull och vacker. "England är inte det mytomspunna land av Madame, George och rosor. Det är hem med en polis som dödar svarta pojkar på mopeder och jag älskar min pojke och det är därför jag reser, Jag vill inte att han ska vara medveten om att det finns något sådant som sörjande - En ung mor nere på Smithfield, 5 på natten, letar efter mat för hennes barn.I hennes famn hon har tre kalla spädbarn, och det första ordet som de lärt sig var "snälla"...

7. Torch - Alanis Morissette - Mmm- längtan efter en förlorad kärlek, kanske den man har, eller haft, den känslan känner väl alla igen sig i. Man tror att allt är som det alltid kommer att vara för en tid, sedan är det inte så mera, alltid sorgligt och ett avslut. BUhuuuuuuu! ;) MEN, ur det så kommer det ju något nytt så förändringar är ju inte alltid dåliga!

8. A Little Fall of Rain - Från musikalen Les Miserables - Det utspelar sig under den franska revolutionen och just i denna scen dör Eponine som har sprungit ett ärende åt sin älskade Marius. Marius i sin tur är tyvärr förälskad i en annan och nu dör Eponine av att hon blev skjuten när hon sprang för att hämta ett brev från den andra kvinnan till honom. Men hon är så lycklig att bara få vara nära honom för en stund och dör i hans famn.

9. Fuck Her Gentley - Tenacious D - Ja men visst, så är det ju ibland ;)

10. Come What May - Från filmen/musikalen Moulin Rouge - Den är ju en fantastisk kärleksballad, jag får rysningar i tårna av den!! "Vad som än händer, vad som än händer, Jag kommer att älska dig tills den dag jag dör"

11. It Takes A Fool To Remain Sane - The Ark - Alla är olyckliga, och varför är de det? För de har glömt hur man spelar, eller kanske de är rädda att skämmas, att verka underliga, att vara sinnessjuka,
att gå upp i vikt, att vara gay. Men jag säger er: Att det krävs en dåre för att förbli frisk!

12. Hallelujah - Jeff Buckley - En sorglig låt om att bli lämnad. Det är väldigt vacker. Och jag tycker faktiskt Amanda Jensens (Idol) gjorde en riktigt fin versin av den, tyvärr hittade jag inte den så det fick duga med denna... och den duger alldeles perfekt!

13. Rescue me - Bell, book & candle - Var min favorit för många år sedan och är fortfarande, det är min "Sjunga-jättehögt-till-när-du-tror-att-ingen-hör"- låt. Och texten då, "Let your amazement grow" sluta aldrig förundras över livet! Det är hemligheten till ett lyckligt liv. Denna låten är hemligheten...hehe...

Så där ja, skriv gärna några rader om en låt som betyder mycket för er.

På återskrivelse


 



Busschaufförer. Vad är deras PROBEM!?

Det verkar som om de kollektivt har kommit överens om att göra alla bussresenärer till fienden och snart kommer de väl antagligen att sätta konformade örngott eller lakan på huvudet bara för att visa sin gruppgemenskap. BYT jobb då för hela friden om du är så missnöjd med detta serviceyrke. För visst är det väl det!? Jag betalar som kund en tjänst som de skall tillhandahålla på bästa sätt och om ingen åker så har de inga att skjutsa, alltså inget jobb. Men jag misstänker att de missade det lilla stycket på busschaufförutbildningen.

Under en dag så åker jag buss minst 4 gånger. Jag betalar ett dyrt busskort för det och jag förväntar mig följande:

1. Att bussarna kommer i tid
2. Att jag slipper hänga utanför bussen på grund av platsbrist.
3. Att jag får känna mig trygg under resan som ska ta mig till målet.

That`s it. MEN, istället för att anamma dessa "klausuler" som vi som kunder har all rätt att sätta så väljer dessa förbannade fånrattare istället att göra precis tvärt om.

Bussen är 40 minuter sen. När det sedan kommer så säger chauffören ingenting om det, utan sitter och ser ut som en spade och som svar på min fråga om det var halkigt på vägen, om det kanske var därför han var så sen, får jag nöja mig med ett nonchalant knyck med axlarna som svar. Nästa buss. Jag och min dotter ska kliva på bussen, det står en man tre meter bakom som precis då hoppar fram och ska byta av chauffören. Halva jag och min dotter har redan gått in med blir nästintill halshuggna och får höra ett grymtande: "Ni får ju vänta tills jag har bytt, ska det vara så jävla svårt att begripa!" Detta får mig naturligtvis att se rött och jag skäller ut honom efter noter och efter att jag gastat åt honom att be om ursäkt för sitt idiotiska beteende inför barn och allt så bajsar han ur sig en falsk "ja, ja ursäkta då".

Nä, jag tänkte nu föra lite statistik över hur illa det egentligen är ställt med dessa människor. Det känns faktiskt riktigt obehagligt att ha en massa självmordsbenägna, hätska människor som kör runt oss, och som faktiskt har mera makt över om vi ska krossas till kärnpartiklar eller om vi ska få fortsätta leva våra bussåkande liv än vad jag vågar tänka på.

Därför kommer jag att inflika en till varje inlägg så att vi kan hålla koll på om det lutar åt någon sanning detta med att de sannerligen borde skickas på gruppterapi.


Jag börjar med idag då.



Jag och min dotter kommer springandes mot bussen. Vi är inte sena, bara på pricken i tid. Chauffören tittar på oss, vi springer så att snoret rinner och närliggande hus vibrerar. Bussen stannar demonstrativt långt bort så att vi måste springa en liten extra bit och skämmas. När vi sedan går på bussen och jag, min idiot, ler tacksamt och flåsar *Oh, vilken tur att vi hann* bemöts jag av en blick av is. ”Ni måste ju stå PÅ busshållsplatsen, annars ser jag er ju inte!!” hivar han argt ur sig. Jag VET att han såg, ALLA såg oss. Vi hade färgglada kläder och flaxade med ett stort kollegieblock! Men jag sa ingenting, kunde inte prata efter språngmarschen. Som om detta inte vore nog så fungerade inte stoppknappen heller så jag ställde mig upp för att högt och tydligt ropa: * STAPPKNOPPEN är trasig!! STAPPKNOPPEN fungerar inte!!*... Två gånger, innan jag fattade vad jag sa. Jag satte mig sedan ner och ropade *PLING* Istället...




I natt hade jag ytterligare en sådan där överskottsenergisk julhysterisk svacka. Denna gång fixade jag jul i köket med nya gardiner, nya stolsitsar och lite pyssel å plock.

Jag är själv väldigt nöjd med resultaten och det var väldigt nära att jag slutligen vek in årorna och la mig på bordet och sov istället föt att masa mig in till sängen i sovrummet, där det inte alls var lika juligt... Det låg visserligen en karl med skägg där inne... Och det är ju snarare stubb än skägg så jag vet inte om det ens räknas.

Nåja, vi kör väl en sedvanligt före och efterbild.

Före:


Bild lånad från www.hermanssson.se



Efter:




Och stolarna kläddes om.

Före:


Bild lånad från www.YourDailyMedia.com

Efter:





Ja, som sagt, jag är riktigt nöjd!


Nu ska jag läsa inredningstidningar och utbrista "ahhhhh" och "juuuustdeeet" som om jag redan kan allt om inredning och vet vad de snackar om.

På återseende...





Dessa dagar runt lön är väl fantastiska!
 

Man kan nu äntligen kosta på sig det där lilla extra som man gått och väntat på hela månaden. Som att lyxa till det med en skiva ost till smörgåsarna, kanske kan man rent av kosta på sig en flaska balsam av annat märke än "Rince off" eller "Anti fuzz. Eller varför inte passa på att köpa toalettpapper istället för att hålla på och knyckla ned i handväskan så fort man råkar gå förbi en offentlig toalett, nä, NU är det LÖN!

Jajjemensan, idag ska man slå på stort... Man ska bara betala några små, illaluktande räkningarna som har legat och fräst argsint hela månaden. SEN ska här shoppas!

En kaffe, en tidning, en leksak till ungens klasskalender, la,la,laaa, money money money. Så här joddlar jag muntert omkring varje månad runt den 27:e. Joddlande och muntert gnolande på flerstämmiga ABBA låtar samtidigt som jag planlöst inhandlar saker som för stunder anses livsnödvändiga.

För att sedan plötsligt finna mig själv sitta gråtande och hulkande över att jag blivit rånad! Plundrad, bestulen och rövad på alla mina surt förvärvde tillgångar!!! Varje gång så förklarar också min älskade livskamrat att det kallas räkningar och att de faktiskt måste betalas… Jag hävdar då tårögt att jag minsann inte har fått köpa någonting, inte ett endaste dugg och livet är så orättvist på alla sätt och vis. Det är inte förens efter att jag anklagat min sambo själv för att vara den som norpar åt sig alla pengarna och att jag erbjuder mig att sälja mina trosor på nätet som han förklarar att allt kommer att lösa sig och att han har en bra finansplan för månaden och jag lugnar ned mig och tillåter mig själv att våga njuta av den lilla ostbiten.


Typiskt bara att det så sällan inträffar att man får en oväntat stor summa pengar på sitt konto så här lagom till jul och allt. Man tycker väl ändå att med så många siffror i ett kontonummer så borde det väl någon gång vara någon gammal, närsynt miljonär som sätter in penningarna på fel konto!


Men jaja, vilken tur att jag har mina värderingar att vila mig på, och denna månad kan jag ju faktiskt vara riktigt inne med att hålla en bestämd anti-attityd emot all överkonsumtion som sker över julen! På så sätt så ser det ju ut som om jag har både karaktär, eftertänksamhet och miljötänk och alla kära släktingar kan se fram emot att få fina, billiga, hemmagjorda julklappar i år med ett starkt ekologiskt argument lindat runt sig…


Mmmoooahahaha, ingen, INGEN kommer att ana att jag är pankast av alla pannkakorna! För ni skvallrar väl inte?!

Hade förövrigt ingen vidare hårdag idag... och ungen som sitter fast på mitt vänsteröra har jag aldrig sett förut!



 



Föreställ er att ligga fullständigt utsatt i den hemska, kalla, knarrande tandläkarstolen med två halvstressade tandläkare på vardera sida (Ok, en tandläkare och en tandassistent då... skillnaden ligger tydligen i vem som får borra och vem som suger... även här gör sig patriarkatet påmint...suck...nåja). Sedan efter tre timmars övertalning så får de, med hjälp av en liiiten dos av lugnande medel, slita bort (nåja, pilla bort idet här fallet men ändå) inte bara en, utan FYRA av dina tänder!!! Föreställ dig... Tänk dig att du dessutom skriker och gråter samtidigt och att du har en halvt nedbruten mamma som ligger och krälar i din famn för att hon på fullaste allvar tror att det är på det sätter hon lugnar dig. Visst blir det ju nästintill overkligt obehagligt!!!

 

Föreställ dig nu hur man borde se ut efter en sådan tandslakt och tandläkarövervåldsangrepp!!

 

Kan de se det?

 

Ta sedan en titt på hur en livslevande människa som faktiskt gjorde precis detta idag ser ut i verkligheten.

 





Japp! Så ser en hjältinna ut!


Såhär skulle jag ha sett ut:





Så jag tycker nu att vi alla köper en extra liten julklapp till denne hårding och erkänner henne som den absolut ballaste 7 - åringen ever! (eventuellt har hon den föntigaste mamman med, som säger "ever", men man kan ju inte få allt här i livet;))

 

Så är det alltså bara ett ynka litet månvarv kvar till självaste julafton!


Eftersom det brukar betyda en fruktansvärd massa resande och packande och bärande och dragande och trängande genom tåg och bussar och folkhav så har vi i år bestämt att stanna här hemma. Inga mutor i världen kan locka oss till varken skotrarna i Skellefteå, hötorgshallen i Stockholm eller ehh… ja… hm… natur… nej… åh, vad svårt… äsch TORGET i Lidköping där resten av släkten håller hus. Vi kommer att stå som skruvstäd på dessa plastmattor och hävda, med armarna bestämt om midjorna på bästa Sally manér, att det banne mig får kommas hit om det ska kommas någonstans.

Och det handlar INTE om att vi vill känna oss lite speciella och märkvärdiga bara för att vi har flyttat till ett stort, fint hus. Och det handlar ABSOLUUT inte om att vi på så sätt hoppas starta en ny samlingspunkt för alla släktingar inför kommande jular där vi rosenkindade kan umgås på bästa Astrid Lindgren vis. Det handlar egentligen bara om att vi inte har några pengar...

MEN! "Den som inga pengar ha, hon skapar saker själv!" Som den kände... Ehh... Frank Zappa sa. Så igår såg jag till att förbränna kalorier genom att hysteriladda inför julen med mysgrejer!

Detta var vad jag tog mig an:

Jag stöpte ljus
Jag gjorde egen starkvinsglögg
Jag bakade bröd med pepparkakskryddor i
Jag skurade toaletten... (fast det gjorde jag sist av allt... inte mitt i brödbaket alltså...)
Jag inventerade julkartongen och limmade porslinsfigurer som tappat kroppsdelar under åren.
Jag pysslade 5 julkort
Jag såg 6 vänner avsnitt

PHU! Jodå! "När Jenny ska pyssla så ... ehhh... pysslar hon" Som min lågstadielärare Anna sa.

Här kommer fotobevis:





Dessa smala små sladdriga stumpar förvandlades till...


Detta!!



*hmphhhhehehehehehhhahhahahhfnissfnissfnissshehehe* Jag vet vad ni tänker...

Men det blev riktigt mysigt...



Sedan var det ju brödet med.



Och det blev så här gott..



En helt äkta känsla , och jag sa INTE ALLS åt henne att se ut som om det var det godaste bröd hon ätit och att hon nästan svimmar av hur gott det var, inte alls!! Vilken hemsk förälder skulle göra så!?

Sedan var det dags för glögg med...



(Dessa ljus gjorde jag i plastkoppar, det var en smart idé må jag säga och allt stearin är från alla ljusstumpar som jag samlat på mig under året i väntan på att bli stöpta till nya ljus på, vilket visserligen tog ett tag, men nu är det gjort och jag får börja samla ljusstumpar igen...jippiee!! Host,host...)

Jag gjorde en alltför stor sats så jag var tvungen att dricka upp hälften ( nu menar jag glöggen såklart, och inte stearinet, någon måtta med julmyset får det väl vara!!). Men det gjorde faktiskt ingenting, Vänner har aldrig varit roligare och klockan två på natten satt jag invirad av glöggdoft och nybakat bröd, drunknande i de hemmmagjorda ljusen och bara njöt. Samtidigt som jag mådde lite illa av alla starka dofter eller om det var glöggen.

Nåja, nu är det julgodis som gäller nästa gång jag har för mycket tid över... och det brukar aldrig sluta bra!!!




(För er som missat mina tidigare fynd på detta fantastiska varuhus så rekomenderar jag er att rulla ned lite på denna sida så kommer ni ifatt)

Ja, det gick alltså bara någon dag, sedan var jag där igen. Men ni vet hur det är, när man väl hittar en affär som passar en så är det svårt att låta bli att gå dit och ögonshoppa! Kolla vad som är nytt lixom!

Idag ramlade jag över denna asgrymma designersoffa! Man kan inte fatta hur cool den är... Men efterssom jag hade bestämt mig för att inte handla något så fick jag nöja mig med att bara stå och riktigt njuta av den en stund. Kanske har råd nästa månad *håller tummarna*
.





Suck... Jag älskar det här varuhuset! Det tar ju lixsom aldrig slut!!

 

Reklam, denna påflugna plåga som drabbar oss varthän vi än vänder oss. Så fort vi betalat i kassan och med ett stolt leende svänger oss runt med den käcka lilla påsen så möts vi av en stor affisch som berättar att vi köpt HELT fel pryl och att det var denna fantastiska apparat vi ju skulle ha köpt istället! När du då vänder dig tillbaka till kassörskan för att byta så tittar hon på dig som om hon aldrig sett dig och frågar om du har kvitto! Vilket du naturligtvis inte har, för det har du hunnit tappa bort på de sekunder det tog att vända sig bland alla julshoppare! GAAAHHHhh!

Ändå är det som om det är något trolskt och magiskt i reklamen som jag förhäxas av. Jag kan komma på mig själv att sjunga reklamjinglar och småmysa i kapp med Coca-Colas julreklam där tomten kommer med sin släde och för ljus och godis och dricka över hela... eh... New York... (Det vore ju mycket bättre om tomten skulle komma ner över de olycksaliga länderna i Afrika där ungarna dör av vätskebrist bara några meter från Coca-Colas stora vattencisterner som de absolut inte får tillgång till. ”Holidays are coming, holidays are coming” skulle alla de små Biafrabarnen sjunga och tacka den stora varujätten för att de äntligen får smaka på denna mystiska dryck som blivit tillverkad i deras by)

Sedan har vi TV-shop. All min sans och logik försvinner ut genom porerna och jag fullständigt fängslas av dessa fenomenala prylar! Vem kan motstå en kroppsstrumpa som får dig tre storlekar mindre på bara några minuter!?? Och det kan ju inte vara fejk för man ser ju faktiskt en bild på samma person före, och efter! Eller, Sauna Belt! En slags vadderad blöja som man lägger runt de partier av kroppen där man vill skala bort några hudlager, för att sedan svettas bort allt vatten och hud som finns på den yta där du satt blöjan, flera centimeter på bara 50 minuter!!! Jättesmart ju!!

Själv kunde jag inte motstå jouicepressen som heter något så dramatiskt som Power Juicer Express!! Det ni! Och ja, den är så fantastisk som den låter! Man samlar ihop all frukt man kommer över, skalar och delar i lagom stora bitar,  man lägger sedan varsamt ned bitarna i maskinen och trycker på on-knappen. ”FZSHZSsssssssssssssssssss” låter det sedan lite läskigt aggressivt (det är det som är ”expresset”)och så ser du strax hur det pressas ut några härliga droppar av fruktjuice som räcker precis till att vi alla tre kan fukta läpparna med saften och kännas oss riktigt ordentligt vitaminberikade. Sedan återstår bara att ta isär alla fem delarna av maskinen och diska ordentligt så att det inte börjar lukta jäst frukt, för det anses tydligen inte lika fräscht… Själva diskprocessen är antagligen det som är ”Power”, för det är ett j*a jobb att få bort alla fina fruktfiberhår från det täta rivjärnet.

Nåja… här ovan har jag i alla fall valt ut några små reklambanners som jag tycker verkar roliga. På CoolStuff har jag redan lyckats inhandla både en vetekudde i form av nallebjörn som man värmer i mikron några minuter och sedan håller sig varm i några timmar. Dock med en stark soft av lavendel som man gärna kan få lite hulkningar av till en början, men det går över! Sedan köpte jag ett pulver som gör badvattnet till blått slime och slime blev det, överallt. Till och med i näsan, vilket kändes lite överraskande. Jag köpte även en lampa som ändrar färg om vattnet i badkaret är varmt eller kallt. Den funkar! Tyvärr inte till vår badkarskran, då det var fel storlek, men vi har provat i handfaten och där lyste det förfullt, oj så roligt vi hade åt det, i flera sekunder. Sedan köpte jag två flytande lampor som man har i badkaret och som flyter runt där och ger en härlig spa-känsla, vilket det faktiskt gör... ända tills batterierna börjar rosta och lampan blinka, då känner man sig märkligt nog inte längre lika avslappnad… Men gå gärna in ni och kolla om ni hittar något spännande!! Hör av er om det funkar eller ej!


 

Mode flugan har äntligen surrat sig åt mitt håll! Bättre sent än aldrig antar jag, och jag vet flera av mina nära vänner och ovänner som drar en lättnadens suck över att jag äntligen får ett bättre perspektiv på kläder och stil och äntligen kommer till insikt över hur viktigt mode faktiskt är för oss människor.

Jag kommer nu att lägga ut det absolut senaste modet här på falukorven och mina kära bloggkollegor Sofie Fahrman och Blondinbella (samt alla andra modebloggare som man inte kan se skillnad på bak- och framsida på) kommer alla att vilja adda mig som vän på facebook.

Vad som känns extra bra är att jag äntligen kommer att få känna att jag passar in! Äntligen kommer även jag att få tjattra om märkesvaror och byxlinningar, scarfar och klackeskor!

Vad som orsakade denna pånyttfödelse var när jag tidigare i veckan bokstavligen halkade in på en lerig strumpa i detta fantastiska varuhus. En ställe som tydligen funnits jätteläge men som jag aldrig riktigt tänkt på. Varuhuset heter NDWoods och är vad jag förstått en världsomspännande kedja som finns så gott som överallt. Lite som Ikea, fast med kläder.

Njut av bilderna samtidigt som jag slår takten på stora trumman och ropar ut: KONSUMERA MERA!!!


 

Först gick jag till skoavdelningen:

Vad sägs om denna fantastiska sandal!?




Eller denna sko! Är den inte fantastisk? Den är ju inte bara snygg, rejäl också!





Helt otroligt! Så mycket snyggt, som bara ropade KÖP MIG!!





Och det var ingen större prisskillnad på märkesvarorna! Dessa snygga Reebok var i stort sett gratis!





På väskavdelningen hittade jag dessa skönheter.

Är det inte det gär en väska a lá riktigt modechick!??





Denna var min favorit! Känns lixom lite 70- tal! I Liiike!




För den som kunde kosta på sig lite mera hade de detta paket: Astrendig cykelhjälm + väska! Julklapp kanske??





Svängde förbi barnavdelningan och hittade denna snygging! Kanske får bli om något år eller så om det skulle råka bli ett lillasyskon ;)





Men denna då!! Jag har aldrig sett något liknande! Är den inte alldeles underbar!?? Tyvärr lite för dyr :(





Det är helt otroligt, men till och med dammsugarna ser så himla fräcka ut idag. Det är ju en möbel som man bara vill ha stående framme istället för att gömma i en städgarderob!! Som denna...





Sist av allt gick jag in på glas och porslin, där fyndade jag dessa koppar! Snygga va!





Vilken dag!! Jag var alldeles slut efter att jag vandrat runt i flera timmar. Ändå kände jag en märklig tillfredsställelse över mina shoppingfynd! Jag var bara tvungen att ta ett kort på varuhuset innan jag gick hem!





Om ni har vägarna förbi så måste ni besöka NDWoods, det kommer garanterat att bli en upplevelse ni aldrig glömmer!





Det här med att gå på toaletten på offentliga platser är ett riktigt lidande för mig. När jag är på toaletten så gör jag det som förväntas att göras av en toalettbesökare, detta gör jag dessutom utan direkta problem och jag klarar av det alldeles själv. Vad som däremot är lite skämmigt är när man har kastat sig in på toa för att "ta sig en funderare" för att sedan i sluttampen upptäcka att det börjar bildas en mindre folkmassa utanför dörren, som alla väntar på att du ska "fundera" klart.

Där blir det problem för min del.

För man vill liksom inte ha in dem... Iallafall inte så länge som ens "funderingar" ligger som en dunkel dimma i det lilla rummet. Om man nu skulle råka ha en tändsticksask i fickan så kan man snabbt komma undan eventuella pinsamheter genom att tända en sticka och vips så är luften ren igen. Men om man nu inte har det... Vad gör man då?

När man precis "funderat" färdigt och febrilt försöker att eliminera denna... eh... hallondoftande bouquet, med alla medel som tänkas kan. T.ex. genom att sminka sig massor och hoppas att doften av kosmetika skulle överta luftrummet. Försöka fladdra intensivt med kläderna för att på så sätt lyckas sprida ut små sköljmedelspartiklar. Springa runt i en pytteliten cirkel flera varv och hoppas på att man börjar svettas lite. När ingenting annat hjälper så tvättar jag slutligen händerna i 15 minuter och dränker handfatet med den (såklart neutralt doftande) tvålen... Men ingenting hjälper, det finns fortfarande en stark arom av... hallon... i rummet.

Folket utanför börjar bröla och bräka och låtsasrycka i dörren, precis som om de inte aaalllls ser att det var låst. Alla vet ju att de bara gör så för att den som har barrikerat sig därinne ska fatta att man faktiskt måste skynda sig. Men det är inte alltid så jävla lätt alla gånger. Alternativet är att stå kvar därinne och riskera att någon ringer en vaktmästare som inför allas forskande blickar kommer och lirkar upp dörren, och där står man, i en odör utan dess like, med röda kinder och väldigt rena händer. ELLER så låtsas man som ingenting och stormar ut och håller sig demonstrativt för näsan och anklagar högt den som var innan med ett: "usch, det var inte trevligt därinne" eller ett " Fy, att en del inte kan hålla sig" eller: "Nää, jag höll på att kräkas, håll för näsan ordentligt, någon här på skolan har ätit för mycket fibrer!" Men risken är då att ingen tror en och att alla kommer att peka och titta på dig i smyg och kanske drar du på dig smeknamn som "storbajsarn" eller "stinkis" vilket inte är fullt så smickrande!

Jag brukar iallafall välja att sitta kvar... Eller sitta och sitta, jag står där med örat tryckt mot dörren för att lyssna om folksamlingen därutanför har gett upp. Först brukar jag inbilla mig att de bara kommit överens om att vara alldeles knäpptysta för att locka ut denna hemlige toalettgömmare och sedan, när jag sticker ut huvudet, falla ut i ett gemensamt "bllluääääää!" och nypa tag i alla kroppsöppningar de välsignats med bara för att få mig att förstå hur äcklig och osmaklig jag är som har suttit därinne och BAJSAT!!!

Det brukar dom inte göra, har aldrig gjort heller... men tänk om!

För säkerhets skull så brukar jag gå jättefort därifrån så att ingen ska få en ordentlig glimt av mig ifall det nu skulle stå någon bakom ett hörn och tjuvkika.

Nu sitter jag i alla fall här och skriver och ser helt oskyldig ut!










Så här kaxig kunde jag vara idag!

Inte bara för att vi lyckades gå vilse i skogen och för att vi slutligen, efter tre timmars skogsvandring (som skulle få självaste skogsmulle att lägga sig ned och klaga på skoskav), lyckades med att hamna på en soptipp som vi fick göra utbrott ifrån genom att klättra oss ut över stängsel och detta under de stränga övervakningskamerornas bevakande ögon. Hoppas de såg att jag rodnade! För det gjorde jag... Samtidigt som jag gormade och svor åt min kära man eftersom att han  promt förvägrat mig att fråga efter vägen när en lastbil körde förbi oss... Något som förmodligen kunde ha räddat oss från denna skam.

MEN det är inte bara därför jag ser sådär mallig ut, utan det är även för att jag äntligen är klar med den nya bloggdesignen! Det tog mig nästan tre heldagar att sitta och pilla ihop allt! För att i sista rycket finna en sida på nätet som erbjöd gratis layouter som man helt enkelt kunde norpa och vips så var det klart på en kvart!!!

3 dagar!!

Nåja, nu får det vara så här ett tag iallafall... Någon som absolut har något vansinnigt emot det? Om ni har så säg inget på några dagar iallafall om ni vill behålla någon form av vänskap mellan oss...

Nu ska jag gå och lägga mig och drömma om något så trendigt som bloggdesign!! (Jag är så mallig över att jag ens kan utala det ordet någorlunda avslappnat så jag nästan svimmar!)

På återseende.



Ja, det stämmer! Jag ser minsann till att hålla mig sådär inne och hipp som det förväntas av en typ 20 - åring! Nu ska jag bara lära mig de här ADHD- koderna eller vad det kallas, och sedan kommer detta att bli en riktigt fin blogg!

Kolla in den häftiga effekten med ögonen på bilden ovan!! Den tog mig hela lördagen, och det betyder INTE att jag inte har ett liv, bara att jag är jätte, jätte data proffsig!!

Återkommer alldeles strax med spännande berättelser!

// Mvh

Jenny  "dataproffset" Falestål




Ville bara stilla er oro. Det stog Falestål i annonsen!! Inte Falumark eller Falesson eller, hemska tanke, Faluberg! Jag var alltså på plats i kyrkan och skrålade alldeles högt och ljudligt med tindrande, himlande och kanske något skelande ögon. Först var det en sorgsen låt om saknad efter döden och sedan en som handlar om att kärleken är. VAD den egentligen ÄR kärleken ger aldrig sången ett direkt svar på men det var i alla fall ingen som kom fram och frågade mig om det efter skönsången. Hade det gjort det så hade jag bara lite dumdrygt hänvisat till Jill Jonsson eller kanske ännu hellre textförfattaren Ingela Forsman. (Undrar föresten om Ingela "Pling" Forsman någonsin träffade Barbro "Bang" Alving? Det vore ju bara så roligt om de hade sammanstrålat! Tänk er presentationen: - Goddag, Pling. - Hej hej! Bang. ÅÅåå, där kommer mitt efternamn in igen som ett problem. Mitt i dessa framstående svenska kvinnor så ska jag alltså försöka tränga mig in. - God dag, Pling. - Tjenare, Falestål här! - Hej hej! Bang. Det vore ju i just det tillfället festligare om jag hette Krasch eller Klonk... Nåja, nu är det ju som det är med det.)

Eftersom att mitt efternamn stod rätt i tidningen så var jag då alltså i kyrkan i lördags och sjöng inför ett femtiotal som satt där och sörjde de sina. I publiken sitter min kära man och dotter. När prästen så meddelade att de då skulle tända ett varsitt ljus för alla som fallit ifrån under året och visar på de tusentals (nåja, trettio i alla fall) stearinstumpar som stod uppradade framför honom så var det nästan att jag kände min sambo djupa klagan och hörde hur min 7 -åriga dotter ljudligt hostade till av ren uttråkning. Som ni säker vet så går ju ingenting i kyrkan direkt i räserfart och när de stackars 123- åriga kyrkovärdarna så äntligen fått fyr på ett ljus så skulle de halta sig vidare till nästa, vilket tog en halv evighet. Prästen mässade: "Vi tänder ett ljus och ber för". Sedan följde en massa namn. Mitt bland alla namn var det en Nils Karlsson, ni vet, Nils Karlsson "Pyssling" och av ren leda så råkade jag fnissa till, men jag låtsades snabbt som om det var en uppvärmning inför sången, "sss, sss, ssssss" ljudade jag och höll mig demonstrativt runt midjan... Jag böjde mig fram och viskade "Diafragmaaaan" till en av körmedlemmarna och tror jag kom undan.

Efter vad som kändes som tre timmar och med endast några namn kvar så kände man att man vaknade till igen och jag började få ont i ögonbrynen av att se så bekymrad och ledsen-för-deras-skullig ut. Min dotter får då ett ryck och visar att hon är sin mors dotter och efter att prästen predikat upp några, Lars Johansson, Stig Johansson, Anders JOHANSSON så skrattar hon till och tjongar sin armbåge i sidan på sin far och skrattviskar; "Har dom hela familjen här eller? Fniss, fniss..." Jag hör tyvärr inte detta upp till läktaren utan jag hör bara hur min sambo utbrister i ett ljudligt, och något generat "Schhhhhhhh! Och får sedan förklarat för mig detta lilla "missöde". Jag blir stolt och ser att min dotter utan tvekan ärvt min humor! Att det kan tyckas var avsaknad av empati avfärdar jag snabbt och försvarar oss med ett: "Hallå, vi ska ju alla dö, varför så allvarligt!?" Och håller sedan för öronen och springer iväg, så det är ingen idé att ni säger något annat!

Såhär dagarna efter så känner jag mig lite frireligiös och troende så detta är en bra tid att mejla mig om allsköns problem så kan jag använda denna hybris som direktlänk till hon däruppe och se om vi kan snacka ihop oss om en lösning på era problem.


RSS 2.0