Idag förstår ni har jag tjänat storkovan!

 

Efter att ha letat igenom varje litet skrymsle av huset för att finna attraktiva dyrgripar som går att göra förtjänst av på vår alldeles egna vardagsrumsmarknad Tradera så har jag idag lyckats sälja iväg gammal leklera, indianpärlor och en jätteful handväska, allt för ca 30 kronor! Tradera är sannerligen fantastiskt!

 

Det är inte så mycket det att jag är i desperat behov utav pengar, utan det är snarare så att jag finner en nästintill pervers glädje över att veta att någon stackars varelse i detta falukorvsliknande land finner glädje i att få bjuda surt förvärvade pengar på våra gamla avlagda hushållsrester. Jag fantiserar om hur de sitter där och riktigt tvår sina händer av upphetsning när de är sekunder från att vinna några ynkliga indianpärlor för 10 kronor. Efter den något lättsamma auktionen, där folk har suttit och bjudit ören över varandra på fullständigt onödiga saker, då börjar allvaret. Man ska skriva vinnarmejl. Om man som jag råkar glömma att göra detta sekunden efter att en köpare har lyckas "vinna" med sitt bud, så kommer istället gnällmejl!



"Jag har vunnit din auktion på Tradera, men inte fått något vinnarmejl ännu, varför?", "Jag hoppas att det inte blivit något missförstånd, men jag har inte fått något vinnarmejl av dig ännu", "Vart är vinnarnejlet!!??".

 

Denna desperata jakt efter vinnarmejl säger mig att det egentligen är fanatiska spelgalningar som sitter där och knappar in sina tiokronorsbud genom frenetiskt tryckande på musen. Den egentliga vinsten ligger inte alls i att verkligen fynda pärlor eller annat skräp för 10 kronor (som man annars skulle kunna ha köpt i butik för 15:-)utan det är i själva verket VINNARMEJLET som är det slutgiltiga målet. Får man ett VINNARMEJL från Tradera så är man någon, man är en individ, man syns och man blir helt uppenbart kallad VINNARE dessutom! Fantastiskt!



Eftersom att jag nu har analyserat detta fenomen så har jag då beslutat mig för att hjälpa dessa vinnartrånande människor på traven genom att verkligen ge dem ett vinnarmejl som heter duga!



"GRATTIS!!!
DU är nu en ENSAM VINNARE bland flera tusen som fått den ÄRAN att VINNA denna FANTASTISKA ...kruka/garnnystan/plastsked...
Efter att flera människor har bjudit och hoppats så är det slutligen DU som är VINNAREN!. MÄSTAREN!.. SEGRAREN!!



Det enda du behöver göra nu är att sätta in XX kronor på mitt konto:



xxxxxxxxxx-xxxx på Swedbank



Så fort pengarna syns på mitt konto så kommer jag att börja paketera just DIN VINST! Och jag hoppas verkligen att JUST DU kommer att ha användning för den i alla DINA VÄRDEFULLA år.

 

Grattis igen!

 

 

PS: "Har du inte fått ditt paket inom en vecka så beror det på att jag helt enkelt glömde bort att det satt en stackars krake som på fullt allvar väntade på att erhålla mina gamla tofflor. Om du därtill är olidligt förbannad över detta och anser att du blivit bestulen på den krona du betalat så ber jag dig allra ödmjukast att ha tålamod med mig och endast skicka 1 (ett)max 2 (två) påminnelsebrev. Svarar jag inte efter det så beror det antingen på att jag plötsligt avlidit, eller att jag helt enkelt skiter i dig"."


 

SUCK... Oh, vårt gamla, röda gummiband är uppe i två kronor nu! Yihaaaa!


 

Jahapp. Slurrrp sa det. Sedan var visst ungen 8 år gammal. Imorgon kommer vi att sitta och romantisera över själva födelsen och säkerligen yppa något om att vår lilla rosenkindade tös var den vaaackraste bebis vi någonsin sett. Att vi endast var några händer gamla och knappast hade sett några bebisar innan hon kom påverkar naturligtvis inte detta!



Men det är klart att man måste få föräldraljuga lite på det sättet. Nu var ju visserligen vår tös sällsynt bedårande, om man då kisade bort slem och blod och det faktum att hon hade ganska kraftig gulsot. Påminde lite om en ut och in vänd grapefrukt med hår. Men vad säger de föräldrar som faktiskt får ta en riktigt frånstötande bebis i sin svettiga famn? De där som i rena farten får dra ut sina ungars huvuden med sugklocka och på så sätt får gosa med en alldeles egen "bananer i pyjamas" formad bebis? Säger även dessa att denna unge var det vaackrasteee...?



Sanningen är väl den att även dessa små telningar redan tidigt lär sig uppfattat vikten av familjeljug. Inte kan det vara lätt att spontant älska en mamma som ser ut på det sätt man gör efter en flera timmars utdragen förlossning. Föreställ er själva att silas genom en gång som får dina skallben att förflyttas likt ett jordskalv i Sydostasien. Belöning för detta slit, när du äntligen kommer ur denna håla, blir alltså att möta en svettig, rödsprängd, oduschad, hes, svullen, sladdrig kvinna som brölar en massa svårtydliga vokaler. Som om inte det räckte med det så måste du sedan suga på hennes bröst!! Inte alls särskilt konstigt att ungarna får kolik eller förstoppning. En fullt normal reaktion på en traumatisk upplevelse.



Nåja... Nu säger vi ju att hon var det vackraste en människa kan skåda, och även om man så här i efterhand kanske kan erkänna att man då i födelsens hetta var liiite påverkad av lustgasen så kan man iallafall med all säkerhet stå för det nu, 8 år senare. Nu är hon ju varken slemmig eller särskilt gul.



Imorgon är hon dessutom ett år närmare tonåren, så nu är det på riktigt allvar bäst vi preppar henne ordentlig med föräldrakärlek och självtillit så att vi slipper sopa upp henne från en smutsig fritidsgård som 15-åring. För jag antar att en slemmig, nedkräkts, gallgul tonåring inte pockar på moderskänslorna på samma oskuldsfulla sätt... Men, men som sagt fleeeera år kvar…

 


 

 

Då det är lärare som visst har blivit mitt kall här i arbetslöshetens Sverige så är det väl som sig bör om jag nu redan innan starten av min karriär sätter mig ner och tar mig en funderare över vilken typ av lärare jag skulle vara. Det finns ju som bekant en hel del olika exemplar inom skolans betongväggar och det gäller att identifiera sig snabbt, annars äter barnen upp dig!

 

Kanske ska jag vara den käcka ”sätta sig på bänken” läraren med gympadojor och svenneslang på lagom töntvuxen nivå? Ni vet då man mycket väl är medveten om vilka nya ord ungdomarna svänger sig med, men likt ett utforskande barn så använder man dem på helt fel ställen: ”Tjenare! Idag är soft det riktigt kefft kallt ute, jätte fett, det äger och suger!!” Men tack vare mitt ungdomliga sätt och pinsamt charmiga ansträngning att vara en av dem så kommer jag också undan alla dessa verbala klavertramp.

 

Eller kommer jag kanske att vara den där mossiga lärarinnan som helt uppenbart aldrig får till det hemma och tar ut sin frustration över det på de stackars barnen. Hon som börjar gråta då någon stackare piper ur sig att de glömt att göra läxan och som på fullt allvar skulle vara fysiskt kapabel till att sätta fast pekpinnen i strängrynkan mellan ögonen.

 

Kanske är det den intelligenta Asperger läraren jag kommer att bli. Som har otrolig sakkunskap om diverse märkliga saker som ingen människa egentligen på fullt allvar bryr sig om. Så som gamla döda monarker, befolkningsmängd eller kvantfysik. Denna typ av lärare lyckas alltid få eleverna att känna sig fullständig dumma i huvudet och den entusiasm som de kanske hade de första två lektionerna dör snabbt i samma stund som läraren panikskriker att de ”kan väl för FAAAN inte jämföra atomer och elementarpartiklar! De har ju HELT olika växelverkan!”

 

Sedan kvarstår ju även läraren som enbart valde yrket på grund av sommar ledigheten. Det är dessa som egentligen vill arbeta med något helt annan än småglin och vars pedagogiska förmåga max sträcker sig till att åtminstone titta något sånär i barnets ansiktshöjd medans ungen entusiastiskt berättar om en spännande upplevelse. Denna typ av lärare visar total avsaknad av intresse för barnet utan befinner sig egentligen fortfarande mentalt i Turkiet och det mest pedagogiska aktivitet denne typen av lärare anstränger sig med är att försöka komma ihåg namnet på de elever som han/hon haft i fyra års tid nu.

 

Vad finns det kvar sen? Jo, den klassiska, den riktigt dåliga matteläraren. Som egentligen såg det som ett nederlag att utbilda alla dessa förbannade sifferdyslektier och som på varje ”varför” ilsket muttrar: ”Det bara ÄR så, det är en matematisk REGEL!” Istället för att försöka förklara. Dessa lärare är dock överrepresenterade i den svenska skolan och det finns inte en människa som utbildat sig mellan 60 – 90 talet som har en enda positiv erfarenhet av en mattelektion. Bortsett när de var inställda och hela klassen sprang omkring som kvigor på grönbete.

 

 

Nåja, jag har ytterligare 2 år på mig att finna min roll och med tanke på alla fantastiska referensramar man har i bagaget så borde det ju sannerligen inte vara något problem att finna sig till rätta.

 

 

 

Powered by WebRing.

RSS 2.0