Frallan - Mitt tecknade liv

Serier, några kåserier och lite övriga betraktelser.

Julshopingeling


 Varje år vid precis den här tiden drabbas svenska folket av den hjärtlöse landsmannens åkomma. Detta märker man tydlig vid det tillfälle du skenar runt likt en huggen höna och kippar efter andetag i panik över att finna lämpliga julklappar som både signalerar kärlek och omsorg. Har du oturen att dessutom behöva åka buss så stöter man på detta ännu mer påtagligt. Ett av kännetecknen för denna sjuka är nämligen en total brist på rumsuppfattning. Passagerarna pressar sig tjurskalligt in i bussen med enorma berg av paket och kassar. Spänstigt rör de sig bakåt i bussen mot närmaste lediga dubbelsits. De hårda smällar och knuffar som bifogade paket frambringar verkar inte beröra dem nämnvärt.  Övriga resenärer rasar likt dominobrickor när hen paketstormar in i bussen med rynkade ögonbryn. Knappt har du fått upp den knockade 98-åringen som ligger och skriker under rullatorn så kommer nästa eftersvansande shoppingbag och bonkar ner oss igen.

I Sverige säger man inte heller till när folk gör på detta viset, det är väldigt viktigt, för det kan skapa IRRITATION, och är det något man inte får åstadkomma under denna högtid så är det just IRRITATION! Man tittar stället menande mot sina medpassagerare och börjar snabbt bryta bröd och dela både vattenflaska och lypsyl med varandra för att demonstrera sig egen solidariska medvetenhet minsann.

Barnens högtid har ju dessutom julen marknadsförts som under våra två senaste seklen. "Låtom barnen komma till mig" ropar numera BR istället för Jesus bara. Bortglömda barn i vassen som tidigare nämndes i bibeln, är numera bortglömda på lekavdelningen.  Detta är inget hoppsan minsann, utan föräldrar placerat helt enkelt ungarna där, eventuellt vill de att småttingarna då ska hinna leka sig trötta så att de i slutändan blir extasglada över en billig skitgrej från ÖB på julafton.

Väl bortglömda på leksaksavdelningen slåss och snorar barnen vilt på varandra. De skriker efter olika mammor, adopterar i värsta fall någon stackars vuxen som av rent misstag råkade passera och tvingar denne stackare att lyssna på vad Hanna Montana och Spyro the dragon kan göra i tevespelet som är aaashäftigt... "Mamma Birgitta och pappa Lennart, kom till kassa två, där er son Oskar väntar på er" hör man i högtalarna, "Fan, han har upptäckt att vi varit borta i två timmar, vi låtsas som om vi inte hörde det där i en timma till, de kan ju inte bara låta honom stå där och lipa, han får säkert en pepparkaka". Hör man bakom bokhyllorna.

Några tappra föräldrar försöker dock in i det sista att få en gemytlig julshoppingtur. Dessa föräldrar ser fram emot att hela familjen sitter samman och myssmuttar på en cafémodernt stor kopp varm choklad med vispad grädde på och diskuterar familjens önskelistor under fnitter och hemlighetsfulla leenden. De försöker iallafall, men man hör hur deras röster spricker när ungarna börjar gråta över att chokladen smakar salt, brorsan slåss och kissnödigheter kom preciiis när de väl satt sig ned.

Dessa föräldrar är duktiga. Det är deras barn som inte är det. De har totalt missuppfattat mysigheten kring jul och tvekar inte en sekund på att hota morsan och farsan med stryk om de jävlar i mig inte får ett Wee Fit i julklapp!

Problemet, tror jag är, att dessa barn har blivit förda bakom juleljuset. Deras föräldrar har fram tills 5 års ålder behandlat barnen med stort föräldraansvar men samtidigt har de tyvärr glömt bort att viska. Det är VISKNINGARNA som gör det!

Har man berövat barnen på deras tissel och tassel bakom stängda dörrar under deras första 5 levnadsår så kommer de tyvärr aldrig att få till det rätta choklad-med-grädde-önskelista-samtalet. De har inte förstått att detta är en högtid som i första hand går ut på att ge kärleksfulla tankar till sina medmänniskor. De har under sin korta levnadstid endast fått bevittna svettiga föräldrar som, med livet som insats, gjort ALLT för att det ska bli en så perfekt jul som möjligt redan när han/hon är två månader. Ungen har flängt runt i barnvagnen och blivit överöst av information om hur själva julfirandet ska gå till. Morfar ska vara tomte, faster Stina full, alla barn ska få öppna sina julklappar först och de vuxna ska baaaara ge något litet till varandra. Vad dessa föräldrar missat är att denna lilla snoriga klase barn som nedbäddats i barnvagnen bland luciaglitter och småtomtar hör vartenda ord de säger, och vips så har de redan avslöjat julen och barnet blir likgiltigt inför den.

Ja, men nu har vi ju löst detta och genom att göra er uppmärksamma så hoppas jag kunna rädda någon lite stackare där ute.Ta tillvara på denna medvetenhet och svär på att från och med nu vara julen lojal i alla lägen!

Jag impulsshoppar vidare och sjunger med i storköpets julmusik, "last christmas I wrappded up presenters..." och aktar mig noga för att passera någon barnavdelning.

Taggar: Jul, shopping, barnuppfostran, föräldraskap;
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Zäta
skriven :

Hej du galna kvinna!



Hoppas huvvet sitter kvar och att du får en sax i julklapp.



Allt gott!

/Zäta

2 Kristina Burén
skriven :

Jag skrattar och njuter av din härliga iakttagelseförmåga! Jag tycker du ska ge ut dina kåserier i bokform.

Ha en GOD FORTSÄTTNING på JULEN och ett

GOTT NYTT ÅR!

Kramar!

Moster Kri