Frallan - Mitt tecknade liv

Serier, några kåserier och lite övriga betraktelser.

Jag drar täcket över huvudet en stund till då...




Näää, sådana här dagar som denna kan man allt leva utan. Dagar då man helt och fullt varit förberedd i veckor (nåja, timmar i alla fall) på att få en riktigt skön sovmorgon inbäddad i ett moln av morgon andedräkt och ljummen morgonfis. Men så vaknar man istället upp med en gnyende halvmänniska liggande i fosterställning bredvid sig.

- Brrrruuuuäääääk! Du måste åka in med L till skolan, jag kan inte åka till jobbet idag, fräs, snyyyytt... brrr... Är jag varm i pannan? Det blir nog inget giftermål, för nu dör jag av förkylning...

Så när jag äntligen blivit kvitt de styvnackade arbetarna i mina bihålor så visar det sig att de endast bytt yrkesgren och istället tecknat nya avtal med en annan firma och plötsligt blir min sovmorgon bara en utopisk idé. Eftersom att denna eländiga lilla gnyhög antagligen inte skulle gå att övertalas eller skrämmas vare sig med mutor med stryk till att göra mera fysiskt ansträngande rörelser än en schizofren brottningsmatch med täcket (på, av, på, av) så var jag ju helt enkelt tvungen att dega mig upp kl 6 i morse.

Dessa dagar är man inte bara lite sugen på att kunna använda sig av "dagisknepet", då man kan ringa dagis och skylla på snuvigt barn och sedan ligga tokfrisk och utvilad hemma och småfnittra över sin busighet hela dagen.

Det kan man tyvärr inte längre. Inte bara av den anledningen att barnet kommer efter i skolarbetet utan även för att man då sätter ramarna för hur seriöst det egentligen är med skolan och alla dina myndiga argument som du kommer att uttala med auktoritär röst som trotsig tonårs förälder när du ska övertyga om gympans viktiga vara eller icke vara kommer att vara stekta. Även om jag är fullkomligt överens med mig själv om att barnen gott kan få vara hemma en dag eller två i månaden på minisemester utan att för den sakens skull bli dum i huvudet. Och då ska jag ändå snart bli lärare... ojoj, ni kan ju ana vart samhället är på väg.

Tur för er att jag inte valde en politisk karriär, då hade jag vid det här laget varit statsministriss och infört en rejäl, obligatorisk siesta på tre timmar om dagen.

Det ni.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anna Maria
skriven :

Jobbigt att det blev så och hoppas han kryar på sig men ni har snart överlevt denna dag...yey! :) http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4215574.ab

2 Ida
skriven :

Hehe.. just det faktum att du ska bli lärare kanske kan rättfärdiga den lilla "minisemestern"... då kan du ju faktiskt bedriva hemundervisning från soffhörnet så den lilla minsann inte halkar efter.. :P

Värre sen när du börjar jobba, då kommer sådär 30 barn att komma efter om du stannar hemma för att slappa .. =)